Hon gick in i en skrubb, der flera fjerdingar stodo, fyllda med hennes salig mans koncepter. En besynnerlig ödets skickelse fogade, att hon just hittade på den filippik, som aflidne prosten höll på att förfetta i början af vår berättelse, men som genom komminister Flodmans mellankomst aldrig blef färdigskrilven. Prostinnan, som kunde, hvad det den tiden kallades, fermt läsa i bok, läste deremot ytterst illa det, som var skrifvet; hon såg blott, att arbetet icke var fulländadt. trodde, att hennes salig man kasserat det, och tog det således in med sig. Med yttersta möda förmådde hofpredikanten dölja dei löje, som genomilade honom, då han blott läst ett par rader Jag skall säga kusin uppriktigt, att, när jag vexte upp, fingo vi flickor hvarken lära alt skrifva eller läsa skrifvet ... det lilla, jag kan, lärde jag mig, sedan jag ble gift... jag ser bara, att min gubbe ej färdigskrifvit det och sådana papper brukade han ibland sjelf gilva mig til bakelse och skålbröd., Omsorgsfullt afklippte hofpredikanten de rena blader och gjorde deraf omslag. Min bästa faster! Om jag vågade utbedja mig något som för mitt hjerta är högst dyrbart, så skulle jag anhåll: om, alt fru faster skänkte mig detta koncept, såsom et minne af min farbrors handstill Ack, min söta kusin, kan det göra honom nöje, s skall han gerna få alla min salig mans koncepter! Hofpredikantens: ansigte glänste som ett vinterny. Trot sin fåfänglighet, förstod han att uppskatta en lärd teolo; och inse, hvad parti han af gåfvan kunde draga. Han tackade med en ödmjuk handkyssning och to kort derpå afsked. Huru förundrad blef ej Albertina öfver att ej, såson vanligt, finna sin svärmor vid spinnrocken, utan vid bo Ken... oeh det icke psalmboken... utan en teaterpjes!