min faster häruti far något vilse? Fördömer icke! står det i Skriften, och, lefde min salig farbror ännu, så är jag öfvertygad om, att han skulle mildra siit omdöme. Jag nekar ej, att ju teatern kan vara det mest sedeförderfvade af allt, att den kan vara ett lastens näste, en graf för Oskuld och dygd. Men i betraktande af, att den ej mera står att utrota, hafva upplyste teologer och moralister beslutit att bemäktiga sig densamma, bortrensa det förderfliga, och, liksom Moses med salt gjorde det bittra vattnet sött, genom moraliska pjeser göra den till en skola för seder, sann gudsfruktan och aka möjliga patriotiska dygder. Nej, min kusin, det är falskt. Så sade ej min salig man. Förlåt, alt jag så svarar en ordets tjenare och hofpredikant. Gör ingenting, fru faster! genom vederläggningar utrönes lättast sanningen... och, som jag redan sagt, lefde salig farbror ännu, så är jag öfvertygad om, att han ginge på min sida. Hör blott! Är detta sedeförderfvande, är detta omoraliskt ? Liksom på måfå uppslog han pjesen, smög sakta undan det mellanlagda märket, och deklamerade, som hade han stått i en predikstol, andra aktens tredje och följande scener af Gustaf Wasa. När ban slutat, stod prostinnan stum. Står der verkligen så? frågade hon omsider. Ja, och mer än minga dylika ställen! svarade han och predikade nästan hela pjesen igenom. . Prostinnan hade så godt som kommit af sig af förvåning. : Min söta kusin, sade hon, kan han vara god och skaffa mig att få låna det der vackra teaterstycket, Den der boken, kusin nu har, kan jag väl ej få, förstår jag? Åh jo, åt min fru faster, som är sjelfva ordentligheten, kan jag visst låna den, särdeles om faster tillåter mig att få sälta Papper om permarna. fe