din man återkomma; då får ban besluta. Hvem vet? kanhända det faller honom in att sjelf beträda teaterns tiljor . .-. jag har hört hans utmärkt vackra figur mycket berömmas... i alla fall är du på säkrare fot. Just under detta samtal emellan de båda unga qvinnorna, hade den eleganta hofpredikanten aflagt ett af sina vanliga eftermiddagsbesök hos prostinnan. Utan att just vara förälskad i Albertina, var han dock förtjust, när hon med sn närvaro lilvade de annars nog tråkiga timmarna. I dag saknade han henne ej; han hoppades att i smyg kunna närma sig den fästning, han redan länge belägrat. Liksom händelsevis lade han ifrån sig en i rödt marokäng inbunden bok med guldsnitt. vÄr den granna boken min kusins? frågade prostinnan något nyfiken. Nej, svarade han och tillade, att han fått låna den af excellensen grefve Carl von Fersen. vÄr det någon predikan? Gud nås! svarade han något brydd, våra verldsliga herrar läsa minst andeliga böcker. Likväl måste man erkänna, att, näst gudeliga arbeten, är väl detta elt bland de ypperligaste man kan läsa. Hvad handlar det om ? Det är ett snillefoster af vår allernådigste Konung, versifieradt af vår store skald Kellgren. Då är det visst en komedja?, inföll prostinnan med en näsrynkning. Förbluffad öfver denna min, som tillräckligt röjde de mäktiga fördomar, han här hade att bekämpa, svarade Presten: . Min högtärade fru faster! Gud skall veta, huru högt jag : värderar min fasters omdöme, såsom ledt och. upplyst af min fru fasters, mig personligen obekante, men genom sina andeliga skrifter oförgätlige slägting. Men månne ej