din man återkomma; då får ban besluta. Hvem vet? kan-
hända det faller honom in att sjelf beträda teaterns tiljor . .-.
jag har hört hans utmärkt vackra figur mycket beröm-
mas... i alla fall är du på säkrare fot.
Just under detta samtal emellan de båda unga qvin-
norna, hade den eleganta hofpredikanten aflagt ett af sina
vanliga eftermiddagsbesök hos prostinnan.
Utan att just vara förälskad i Albertina, var han dock
förtjust, när hon med sn närvaro lilvade de annars nog
tråkiga timmarna.
I dag saknade han henne ej; han hoppades att i smyg
kunna närma sig den fästning, han redan länge belägrat.
Liksom händelsevis lade han ifrån sig en i rödt maro-
käng inbunden bok med guldsnitt.
vÄr den granna boken min kusins? frågade prostinnan
något nyfiken.
Nej, svarade han och tillade, att han fått låna den af
excellensen grefve Carl von Fersen.
vÄr det någon predikan?
Gud nås! svarade han något brydd, våra verldsliga
herrar läsa minst andeliga böcker. Likväl måste man er-
känna, att, näst gudeliga arbeten, är väl detta elt bland de
ypperligaste man kan läsa.
Hvad handlar det om ?
Det är ett snillefoster af vår allernådigste Konung,
versifieradt af vår store skald Kellgren.
Då är det visst en komedja?, inföll prostinnan med
en näsrynkning.
Förbluffad öfver denna min, som tillräckligt röjde de
mäktiga fördomar, han här hade att bekämpa, svarade
Presten:
. Min högtärade fru faster! Gud skall veta, huru högt
jag : värderar min fasters omdöme, såsom ledt och. upplyst
af min fru fasters, mig personligen obekante, men genom
sina andeliga skrifter oförgätlige slägting. Men månne ej