skare, men de bättre hafva blott en, och honom äro d
obrottsligt tillgifna... hvad hindrar dig att ha din man?..
Aktrisen äger åtminstone ett företräde framför obemediad
qvinnor i allmänhet, det, att låta kärleken diktera sitt öf
verlåtande, Du kan aldrig föreställa dig, huru ödmjuk
de förnäma herrarne der äro... de gå som katten krin
het gröt. Din gref Adelheim t ex, står han inte, när ha
talar vid fru Olin, fru Möller eller mamsell Stading, kro
kig, som om han stode framför en grefvinna på taburelter
Äntet tecken till oförskämdhet eller näsvishet... och du
du som iakttager en Penelopes trohet emot din man, di
skulle bli lika mycket hjeltinna utom, som på scenen...
Nej, Louise! Jag kan inte längre dölja min vedervilj
mot ditt, jag är förvissad derom, bjertligt välmenande för
slag! Hellre, än jag antager det, återflyttar jag till min:
fosterföräldrar, om jag ock några veckor längre skall vänt:
på bref, eller... några dagar sednare se min mun
Louise skakade sitt vackra hufvud,
Vill du då lemna dia svärmor qvar här? Eller kanske
du icke har gjort samma iakttagelse, som jag, alt prostin-
nan, efter förlusten af sin förmögenhet, så oförvållad den
ock är, blygs att återvända till den ort, som sett henne
förmögen och ärad ,
Huru vet du det? frågade Albertina, högeligen för-
vånad. Har hon sagt dig det?,
Nej; men är det inte så?p
Jag tror nästan.,
Nå, ser du! Följ mitt råd, gå in vid teatern, och din
lycka är gjord.
Prostinnans ankomst afbröt samtalet.
FJORTONDE KAPITLET.
Bittida en morgon, några dagar derefter, stod en ung
man i statssekreteraren Schröderheims förmak. Liten var
han och spenslig till växten, men hufvudets bildning röjde
seni alitet, i de djupt liggande ögonen bodde en ovanlig