dan den hårdare lotten, ätt i guldbelagda bojor
framsläpa ett glidjetomt lif, ett skuggspel afl
den lycka de så ifrigt sökt, ett namnlöst hån:
af den sällhet, hoppet för dem målat.
Man har i allmänhet hos oss en tar.ka oml
societetslifvet, att det nemligen 37 gödande trå-
kigt, då ej korten och s57Qeles dansen kunna
påräknas såsom en Öonditio sine qua non, för
att hvad man kallar animera eller rent af
sysselsälla Oss i sällskapskretsarne.
Danser, som på sednare tider urartat till en
verklig manie, är dock en passion helt och hål-
let tillhörande de Slaviska stammarne. Så äro
de despotiskt styrda folken likasom födda till
dans, och den förnäme ryssen, som i Peters-
burg ofta börjar sin dag med matinges dansan-
tes och slutar den med soirges dansantes, står
sålunda i en bjert motsats till Britannias fria
folk, som öfverhufvud äro Europas sämsta dan-
sörer. Åf samma skäl kunna vi anföra neger-
slafvarne, hvilka älska dansen med verklig pas-
sion. Fransmännen använda den, trotts allt sitt
Fältsinne, dock endast som ett behagligt inter-
mezzo under causerielt och konversationen,
sällskapslifvets egentliga beståndselement. Vi
åter förbise detta i den falska tron, som af
qvinnan skapar blott en mode- och dansdocka.
Låtom oss ett ögenblick förflyttas inom den
magiska sferen af en riktigt storståtlig soupe.
Hvad som först alltid måste väcka en oinvigds
förundran, är denna kyrksamma afsöndring, att
se damerna uppradade likt blomsterrabatter,
och herrarne i små grupper, bakom hvarandras
Tyggar förstulet betraktande och lorgnetterande
dem. Konrversationen i allmänhet till att börja
med bannlyst, sedan så småningem hvälfvande
sig kring väder och vind och — Jenny Lind;
och detta är likväl blott några utvalde, djerfve
veterarer, som sålunda våga öppna konversa-
tionsapprochen. De benämnas också, trots all
sin menlöshet, för kuttisörer — och betraktas
med ett visst förakt af de vid tröskeln, i upp-
sträckt hållning, med verkligt (stånddrabant-)
lugn postande; — ty som sagdt, längre komma
desse ej, j2, i sanning vore det för dessa glace-
handskade rimtussar lättare, att storma ett cir-
kassiskt bergpass, än att öfver tröskeln vågajl
sig inom gracernmas trolikrets, till en intellectuel
skärmytsel, med det fina skämtets och vettets!
vapen. Då ljuder lyckligtvis stråkens mod- och!
lifgilvande toner, förtrollningen löses, och så:
framrycka de blygaste, ofta på det oblygaste;
och i sirlige krumbugter vill kvar och en få
den äran bb... Korversationsfältet intages nu af
de sent anfändande s. k. Lejonen, sådane som
tittat litet omkring i verlden med extrapost,
och derföre med :ett stoiskt lugn se med på
småfolket, ehuru mr Boivins bästa handskar, i
parti, taget på stället, ändock ej räcker till att
dölja deras medfödda otymplighet. Desse hafvaj
på sin repertoire åtskilliga stående refränger och
fraser, som verkligen äro så stereotyperade, att
damerna ofta sins emellan kunna kellationeral
hvad dem blivit segdt. Men, det är dock nå-
göt, tycker man; ty ben-cohortens samtliget:
medlemmar, stadde i trägen tjensteutöfning helal
aftonen, är dessutom ofta en uppbådad arbets-
kommendering, för att göra samlingen stor ock
lysande, dervid, särdeles vid större tillfällen,
ofta händt, att mången känner värdfolk och
deras societet knappast mer än till blotta nam-
net. Ty presentationen går lätt ech gästfrihe-
ten har ju sitt urgamia hem i norden. Sålunda
gå de trygga, i sin anletes svett arbetande, alt
visa sin takt, antingen det gäller turerna eller
manöverr kring fat och buteljer, ty för maten
dansar mängden af dessa, — och hvem har ejl.
haft tillfälle tilden iakttagelsen, hurusom-:tikt
den uppfriskande Samumviaden för öknens sö-
ner, den hesa vaktmästarerösten med det gladal
bådskapet det är -serveradt! från den i söf-
vande dvala öfvergående tråkigheten väckt sin-
nena till nytt lif, till målet för uppoffrade tim-
mar — ett godt mål! Dennakolossala. upp-
dukningslyx i midnatten, se här hvad som-ut-
gör stoltheten, mecenatskapen, äran alt värdigt
visa sin förmögenhet; också utan denna magnet
blefve månget sällskap fåtaligt nog, ty det he-
ter ju: der äter man brål och huru mången
ung man har ej sålunda under vintrarnes topp
lyckligen dividerat sin knappa budget med ac-
cepten.å de vexlar, han flitigt dragit på — wi-
sitlådorna. Men vi lemnade de outtröttliga
dansarne; månne de vexlat något-ord med dessa
väna, milda nordens tärnor, som skulle göra
heder åt en bal:i Tuillerierna? knappt. något,
men undra också ej på, om konversationen fal-.
ler sig. trög, äfven under cotiljongens mest hän-,
förande vändningar, då de stackars allierades j
minsta rörelser bevakas af Ma Tantes gamlal,
garde, som i fasta positioner bilda observac,
tionskorpsen. rundtomrekring salen!! de
Är nu den svenska qvinnan mindre rikt lot-1
tad, för att sålunda blott anses utgöra dansgil-)!
j
1
L
lets sjellskriina coryphe? är det meningen att
med asistisk råhet descemellan förvisa qvinnan
till frustugan och spiseln, för att endast vid
högtidliga tillfällen låta henne, likt annat Iull-
lull, utpyntad och granr, behaga andra, sedan
hennes närmaste upphört att fira henne? Kla-k
gen sedan öfver koketteri, behagsjuka, ja tilllo
och med brottslighet; J hafven så velat, genom a
missaktning, hårdhet och liknöjdhet. — Bet är!h
föraktet för qvinnan, som oftast, alstrad från
missvårdad uppfostran, utvecklas under -dessa
råhetens orgier, som på en gång medtaga -fysi-o
ska och metalliska krafter, skapande misan-s
troper,, hvilkas trumpenhet förjagar all oskyl-f
dig glädje och lefnadslust, af det enkla och e-t
goistiska skäl, att de sjelfva ej mera kunna del-d
taga deri. Sedan de som unge män, vänt sign
betrakta qvinnan, endast såsom en hetär kre- Dp
densande nöjets bägare, gifta de sig, möjligen g
ör det så skall vara, och den unga makan, utan S
ik hemgift, blir då en blott beqvämlighetsmö-)h.
al om får dröäta huchallat Anh hannar Id