narrade. Huru mycket bättre skulle det ickeli
hafva varit för de båda stora intressena, om dej!
lyssnat till och ställt sig i förening med sinal!
egna utvalda andar, deras naturliga ledande män,
i stället att ensamt sätta sin förtröstan till då-
rarne och zeloterna på den ultrakonservatival
sidan. Ja, i sanning, ett parti måste hädanef-l.
ter såsom en allmän regel antaga, att så snart.
dess officielle och erfarne män öfvergifva en
fördom eller en lärosats, då är det bäst för del.
mest envisa att gilva efter. Ty hvad de goda
hufvudena inom ett parti lemna i sticket, dej.
förmå icke dumhufvudena att försvara. :
De största olyckor, som träffat det stora kon-j,
servativa partiet här i landet, har det bestämdt
att tillskrifva universiteternas blindhet och stan-
nande efter sin tid i allt, som rörer politiska ;
ämnen. Dåraktigt afstängda från den öfriga
verlden såsom helgedomar för såväl verldslig,
som andlig visdom, hafva de vilseledt en ofant-
lig mängd hederligt folk, som fått till vana alt.
vörda de stora visdomstemplen. Då universi-
teten icke kunde i dessa lydiga barns hufvudenl;
inplanta de bästa ider, borde de åtminstone
hafva satt i deras händer de bästa vapen. Men l;
icke ens detta hafva de förmått, utan räcktl.
dem fanatismens gamla rostiga vapen ur deras
theologiska rustkammare, i stället för förstån-;
dets och öfvertygelsens nya och skarpeggade,i
och så!edes utsändt sina soldater att bekämpa
det nittonde århundradets demokrati med detli
sextondes grundsatser och fördomar. :
Och efter allt hvad som passerat, efter del;
märkliga nederlag, som det ultra-konservativa!
intresset lidit, är det underbart att skåda huru
detta parti ännu arbetar med att göra cirkelo,
inom hvilken det rörer sig, ännu trängre, ochl.
sina försvarsmedel derizenom ännu färre. I
parlamentet inse visserligen de konservative l
anförarne nödvändigheten af att låtsa liberala
åsigter i hvarje punkt, som ej rörer. sjelfva
hufvudsaken. Men partiets valmän och deras
kommitteer synas frukta till och med Bentin-
ckar och DIsraelier. De skulle vilja hafva
representan!er af ännu inskränktare vyer — så-
dane som blott trodde blindt på läran — och
de skulle vilja skicka dylika representanter till
ett sjuårigt parlament, blott för den enda punkis
skul!, som de besvurit, fullkomligt oförmögna
att befordra och beskydda d-ras verkliga in-
tressen, som valt dem, eller besluta öfver den
mängd oörutsedda frågor, som uppstå.
Hvad är det vi för närvarande skåda? Jo,
en stor del af medcelkl:ssen och de handlande
i England hålla möten, och öfverlägga och be-
sluta att skicka till parlamentet män, som på
det ifrigaste äro fiender till hvarje koncession
från det allmännas sida åt katholikerna, eller
åt någon annan trosbekännelse än deras egen,
till och med om dessa koncessioner gjordes för
befordrandet af allmän uppfostran. Detta skall
nu blifva det förnämsta göromålet för represen-
tanterna af landets medel- och köpmannaklass,
hvilka utses enkom dertill. Och likväl stå vi
nu i begrepp att välja och sammansätlta ett
parlament, hvars första och oundvikliga pligt!
blir, att ånyo reglera fördelningen af landets
financiel!a- bördor. En stor åtgärd har blifvitj
genomdrifven i det nuvarande parlamentet:
spanmålslagarnes upphäfvande; en stor förän-l:
dring i financielt hänseende införd, nemligen en
permanent beskattning på förmögenhet. Detta
har i sjelfva verket varit att taga bort de båda
stödjepelarne för hela systemet. Det blir nöd-
vändigt, alt åter uppöra hela byggnaden ånyo.
Den stora svårigheten, och det, som miste ef-
tertraktas, blir att bestämma hvilken del hvarje!
klass cch hvarje intresse skall hafva i dennal
nybyggnad. Det blifv.nde parlamentet kommer
alt behbandia frågor af allrakögsta vigt för alla
samhällsklassers i detta lind intressen, fickor,
utsigter för framtiden — ja för sjelfva dessa
klassers tillvaro. Och likväl, oaktadt allt detta,
finna vi de mest betydande och talrika af dessa
klasser icke hysa den ringaste föreställning om
de faror, som bota dem, icke göra ett endal
steg för att upplräda med kraft i den allmänna
striden; lägga vapnen å sido i stället att med.
dem omgjorda sig, och skicka män att repre-
sentera deras intressen i parlamentet, hvilka
icke hafva någon förmåga eiler tanka i verlden,
som går utöfver polemik och theologi.
Det gamla konservauva partiet har blifvit!
slaget och sprängdt, endast för det att detsamma
hållit sig till eitdera dumhufvuden, som utfäste
sig till hvad som helst, eller till listiga män,
som icke dragit i betänkande att bedraga par-
tiet. E:t nytt konservatift parti har bildat sig
bland dissenters och protestanter, som begår
precist samma grofva fel. De glömma de sanna
och huf;udsakliga intressen, som äro mest ut-
satta för att lida mehn, och rigta hela deras
vaksamhet på tbeologiska intressen, hvilka icke
äro på något alivarsamt sätt i fara.
Vi tro icke att någon minister eller stats-
man kemmer att uppträda och föreslå ro-
merskt-katholska presterskapets aflönande af sta-
ten, eller att någon minister skulle vilja före-
slå, att gifva engelska statskyrkon någon ökad
makt öfver uppfostringsinrättningarne. Allmörna
opinionen ensam är tillräcklig, att sätta en bom
emot dylikt. Genom att utvälja representanter
ensamt i denna syftning, uppoffrar medelklassen
här i landet sina verkliga intre:sen för en in-
hillad fara.
IVOGEROLIA
Ifrån Götheborg skrifves: Hans M:t Konun-
gen och den Kongl. familjen hitväntas den 530
dennes eller sednast d. 4 nästinstundande Au-
usti; således på resan till Norge.
g — Ifrån Örebro skrifves: H. M. Enkedrott-
t