den, såsom sådana, numera kan sägas icke åter-
stå någon an.an styrka, än den, som hemtas från
den ännu qvarstående, på redan försvunna elemen-
ter grundade och af allmänna tänkesättet ej längre
uppburna rättighelen, alt vid riksmötena represen-
tera svenska folket. Lögges nu härtill, att, i följd
af samhällets fortgående utveckling, utur och bredvid
dessa stånd, talrika medborgareklasser småningom
uppstått, som, ehuru i besittning af betydlig förmö-
genhet samt genom kunskaper och bildning fullt jem-
förlige med de bäst lottade inom de förra, och der-
jemte mäktigt inverkande på det offentliga lifvet ge-
nom sin delaktighet i stats-bestyren, ändock sakna
en vigtig politisk rättighet, hvarpå de med allt skäl
hafva anspråk, så synes tiden vara inne och det all-
männas väl högt påkalla, att, med åsidosättande af
de föråldrade stånds- och korporations-åsigterna, om-
bilda representationssättet endast på medborgerlig-
hets-principen såsom hufvudgrund.
Utom vär representations mest framstående fel, som
är att härleda från ståndsprincipen såsom grund, i
följd hvaraf ej sällan händt, att det allmännas väl
blifvit underordnadt enskilda stånds- och korpora-
tiops-intressen, samt att, under konflikten dem emel-
lan, serdeles vid kritiska tidpunkter, statens sanna
fördelar blifvit uppoffrade för de senares mera inbil-
lade än verkliga, förefinnes i den närvarande stånds-
representationen, enligt komitens tanka, äfven ett
annat fel, hvilket, om ock ej i samma grad som det
nyssnämnde menligt för det belas harmoni och mån-
gen gång olycksbringande i sina resultater, likväl ej
annat kan än bidraga till förminskande af säkerhe-
ten för samhället, att ernå de välgörande frukter, som
äro och böra vara hvarje representations hufvudsyfte;
och detta fel ligger uti våra riksstånds inre organi-
sation och grunderna för representationen inom hvart-
dera serskildt.
Att en representations-rält, grundad, såsom hos
adeln, endast på födseln, äfven om den kunde synes
gifva representanten större sjelfstöndighet, dock i
sjelfva verket gör den vistiga rättigheten allt för myc-
ket beroende af slumpen, torde lika litet kunna be-
stridas, som att karakterens fastbet och andra hos
representanten lika nödiga egenskaper icke alltid åt-
följa den tillfälliga börden. Och om, på ena sidan,
visserligen bör medgifvas, att genom denna födselns
rätt, mången utmärkt förmåga blifvit representatio-
nen tillegnad, så torde likväl, å den andra, ej kunna
förnekas, att härigenom långt flere dit inkommit, för
hvilka i annat fall lagstiftarekallet aldrig kommit i
fråga. Likaledes torde, hvad presteståndet beträffar,
med skäl kunna anmärkas att detsamma, med det
undantag endast, hvartill vetenskaps-akademiens re-
presentationsrätt nu mera kan föranleda, uteslutande
består af embets- och tjenstemän, af hvilka någre
äro sjelfskrifne, andra åter valde till ett antal, allt-
för talrikt i förbållande till de väljandes, bland hvilka
icke destomindre röst blifvit förvägrad åt ett med
stat och kyrka så nära sammavhängande element som
skolan.
Emot borgareståndets sammansättning åter synes
den anmärkningen vara befogad, att rikets mindre
städer, oansedt den jemförelsevis ringa vigt, desamma
i merkantilt och industrielt hänseende hafva, icke
destomindre, genom antalet af sina representanter,
utöfva ett alltför stort och öfvervägande inflytande på
ståndets beslut, emot rikets större och folkrikare,
hos bvilkas ombud dock måste förutsättas vid-
sträcktare insigter både i hvad som rörer handelns
och näringarnes stora intressen, och i allt öfrigt, som
kan blifva föremål för representationens öfverläggnin-
gar. Och hvad slutligen vidkommer bondeståndet,
torde, äfven med erkännande af enskilde medlemmars
personliga värde, den anmärkning cmot ståndets sam-
mansättning ej sakna grund, att derstådes, åtminstone
icke annorlunda än undantagsvis, inträde är beredt
för de kunskaper och den insigt i statsmannavärf,
hvilka äro så nödvändiga vid rådplägningarne om
samhällets högre och vigtigare angelägenbeter.
Allt ifrån de tider då stånds- och korporations-
väsendet uppkom och samhället för sin utveckling
var i behof af detsamma, har dess utmärkande egen-
skap varit att serskilja; i början onekligen i det goda
syftemål att göra slut på de enskilda blodiga stri-
derna, befrämja möjligheten af fredliga yrkens fort-
komst och såmedelst framföra folken till förädling
och hyfsving. För vinnande af detta mål voro ock
de serskilda stånden och korporationerna i förstone
loch länge derefter både förtjenta och i behof af egna
rättigheter och förmåner. Men med dessa, som de
visste förskaffa sig och som slutligen gåfvo dem po-
litisk makt, utbildade sig äfven allt mer den ursprung-
liga afsöndrande karakteren, samt i förening dermed
den irriga föreställningen, att de, i stället för att hafva
varit blott medel, verkligen i för sig utgjorde ända-
mål, eller de grundelementer, hvarpå samhällsbygg-
naden borde hvila.
Alt stånden hos oss, sedan de uppfyllt sin bestäm-
melse, hvarken så varit eller äro, och att samhälls-
inrättningen icke på dem hvilar med trygghet, bevi-
sas tillfyllest deraf, att det just varit afundsamheten
emellan dem, samt begäret, än på det enas än på
Idet andras side, att antingen vinna enskilda fördelar
loch öfvervägande inflytelse, eller förhindra ett annat
lifrån ernående deraf, som, med åsidosättande af det
Jallmännas väl, mer än en gång bidragit till folkfri-
Ihetens fall, samt städse lagt binder i vägen för sam-
Ihällets jemna gång till förkofran. Missnöjet häröfver
hos nationen, en tilltagande upplysning i landet och
deraf spridd klarare insigt om individens rätt och
Ibetydelse, utan allt afseende på stånd, i förening
med vigtiga samhällsklassers uppkomst utur och bred-
vid de privilegierade stånden, hafva ock varit anled-
lningar dertill, att dessa tid efter annan måst afstå
Ifrån sina exklusiva företrädesrättigheter och bland
sig inlåta frammande elementer: men i och med detta
Ibafva äfven stånden sjelfva de facto förnekat värdet
laf-sin ursprungliga exklusiva karakter, och medgif-
I vit otillräckligheten nu mera för ståndsrepresenta-
tionen, all vara elt sannt uttryck af hela folkets
lvilja och önskningar.
Vid sådant förhållande och då härtill kommer dels
latt i sjelfva ståndsbegreppet, tänkt i sammanhang
med hvad uti en stat med representativ författning,
lförnuftsenligt bör utgöra vilkor för samhällsmedlem-