alt vara klockare här i verlden. Mellby är
trefligt och vackert, rundtomkring en ypperlig
vildbrådsskog — hvilket för en sådan Nimrod,
som den tiofaldt prisbelönte stjern- och björn-
skjutaren Lindblad, alltid är något att värdera
— goda grannar, trogna vänner, cch mera så-
dant! Klockarfar sjelf har öppnat dörren för
mig och fört mig in i sin landtliga boning, der
hans präktiga bössor och hans goda Stainer-
fiol utgöra rummens förnämsta prydnader, jemte
åtskilliga presentporträtter af allehanda epo-
kens illustra musikaliska artister. Han har på
fullkomligt arkadiskt, ogeneradt maner sjelf du-
kat upp för mig en idyllisk ungkarls-frukost,
sådan som en jägare eller lika godt! en kloc-
kare kan prestera den inom två minuter, och
han har dervid med klassisk lärdom utbrustit:
Bealus ille, qui procul negotiis!... Han har
i sjelfva verket rätt, en klockare kan vara lika
lycklig som en professor vid musikaliska aka-
demien; det är alltid en möjlighet, det är kan-
ske en djup sanning.
Genom pittoreska, men onckligt för det mesta
skäligen vilda trakter, der jordmånen dessutom
mingenstädes tyckes, såsom en min skjutsbonde
uttryckte sig, vara hofliga skral för åker-
bruk, anlände jag till det i en bördigare del
belägna Christionstad, och detta just från den
sidan, der den stora branden nyligen grasse-
rade. Det ser i sanning ut som Jerusalems
jemmerliga förstöring, och man nästan må för-
undra sig öfver att, med den utsträckning el-
den redan hade tagit bland dessa-korsverks-
byggningar och träruckel, icke alltsammans
strök med. På ett par ställen såg jag folk re-
dan vara i arbete, för att reparera och ny-
bygga. Christianstad har, som man vet, nyli-
gen upphört att vara fästning, men de gamla
corps-de-garderna stå likväl ännu qvar vid stads-
portarna, för att försvara hofrätten från att bli
bortröfvad af hundturken, och man affordrar
efter gammal vana hvar och en, som in- eller
utpasserar, dess namn, titel och hemvist. Jag
har inbillat den inqvirerande posten en hel hop
galenskaper, hvarmed han i och för stadens sä-
kerhet fann sig fullt belåten, och Gud vet om
man icke efteråt skulle ha ropat i gevär för
mig, så framt icke min skjutskarl i detsamma
gilvit hästen en klatsch och dymedelst undan-
ryckt mig från en sådan hedersbetygelse.
Från Christianstad till Blekingsgränsen är föga
märkligt att taga vara på; det i sitt slag ganska
egna Balsberget har jag, som jag tror, förut en
gång beskrifvit i en kinesisk epistel, likaså Hag-
barts ek och den mycket berömda, dock föga
berömliga Maglesten. Jag vill, hvad detta sed-
nare underverk beträffar, här endast och alle-
nast gifva en liten etymologisk upplysning, som
kanske kunde göra mig förtjent af alt i fram-
tiden vinna plats i någon lärd, arköologisk so-
cietet. Man har nemligen mycket spekulerat
öfver hvad ordet magle egentligen månde be-
tyda, och man har tagit både arabiska och
sanskrit till hjelp, för alt vinna upplysning här-
utinnan. -Imedlertid hade man aldrig behöft
alt för detta ändamål går längre än till Dan-
mark, der ordet magle, likaledes förekommer
i n mängd sammansatta ortnamn och, märkom
väl! alltid till motsats mot lillan, såsom Magle
Olsegård och Lilla Olsegård, 0. s. v. Det är
således klart, hvad dessutom vidare bestyrkes
al isländska befryndade ord och rötter, att
pmagle, är et gammalt skandinaviskt ord för
;stor,, och Maglesten betyder helt rätt och slätt
Storstenen. Hvilket skul!e bevisas. Sistlidna
julnatt skall det ha spökat derunder värre, än
under flera föregående år, hvilket sannolikt nog
bade afseende på den dyra tiden i våras, det
deraf föranledda exportför budet, med mera.
Straxt invid Blekingska gränsen och Sisse-
väck märker man en vidlyftig hed med en
vändlig mängd enstaka griftstenar och flera
hela, till en del väl behållna stensältningar i
skeppsform. Det förnämsta af dessa grafkum-
mel bär namn efter Vidrik Verlandson, hvilken
en bondpojke, som dref några svin utåt vägen,
örsäkrade mig hafva varit en högst utmärkt
srigsman, men för många år sedan. Jag frå-
sade honom om han icke trodde att denna Vi-
frik Verlandson snarare varit en sjöfarande,
;ftersom grafven tydligt bar form eiter ett)
kepp. ,Det kan jag icke så noga veta — var