vare för tillfället, utan att hafva handlat i annan egenskap, skulle förklaras personligen ansvarige för den skuldsättning, som på bolagsstämman nu blifvit beslutad. nämnde innehafvare då voro belastade med ansvaret för aktiernas gäld, utan att äga eller hafva ägt dem, under det de verklige ägarne undgingo all dylik påföljd af samma skuldsättning. Bör man befara, att långifvare, genom ett häremot stridande föreställningssätt, kunnat blifva inledde i förhoppningar på större säkerhet, än de verkligen egt? Sådant vore beklagansvärdt, men utan allt aktieegarnes förvå!lande, så vida icke desse förespeglat andra betalningstillgångar, än som i bolagets egendom verkligen funnits. Om deremot andra tillgångar blifvit beräknade af långifvarg, utan anledning af bolagets utfästelse, och långifvare sålunda t. ex. trott sig kunna åtkomma enskild egen dom hos personer, hvilka deltagit i bolagsstämma; så har en missräkning inträffat, hvari aktieegarne .varit oskyldige. Ty icke kunde det vara någon annans, än långifvarens egen skuld, om de lemnade kredit åt ett bolag, utan att känna dess bolagskontrakt. Eller hos hvilket annat bolags delegare har man väl trott sig ega andra anspråk, än som med dess bolagskontrakt äro förenlige? I denna argumentation, hvarmed vi hoppas de aupptagne 3:ne frågorna vara utredda, hafve vi sökt visa sakens förhållande, äfven utan ett i bolagskontraktet särskildt gjordt förbehåll emot all skyldighet för aktieegarne att betala mer, än det tecknade kapitalet. Då vi funnit detta förbehåll öfverflödigt, lärer väl derigenom vara desto klarare, att ingen sådan skyldighet kan ega rum, emot ett så beskaffadt förbehåll, stadgadt i de tryckta bolagsreglorne uti de ordalag, att tillskott utöfver det tecknade tkapitalet ej må aktieegare affordras. Endast genom uppsåtlig bedräglighet — såsom uppsåtligt fördöljande af sanna förhållandet — vid betingande af lån vore det, som låntagarne, utan uttrycklig förbindelse till personlig ansvarighet, skulle kunnat sig en sådan ådraga. Men i detta fall vore det dock icke i egenskap af aktieinnehafvare eller aktietecknare, som låntagarne kunde förpligtas till ansvarighet. Det vore bedragarne, som dömdes att godtgöra den skada, deras brott förorsakat. Lånen gjordes i samma öfvertygelse hos låntagare, som hos långifvare, att intet obestånd förefans, och att det låntagna skulle kunna fullt betalas. Med en annan öfvertygelse hade skuldsättningen varit utan ändamål: och säkert skall: ingen långifvare förebära, alt man gifvit honom falska begrepp om tillgångar eller skulder. Ingenting hindrade långifvarne att se sig för och sjelfve bedöma, huru illa celler väl bolagets beräkningar af tillgångar och behof voro grundade. Begingo de häruti misstag, så voro låntagarne icke deri lottlöse; och de sednare, så väl som de förre, begingo dem för egen räkning och till sin egen skada. Ingen har på dessa misstag vunnit; och ingen vinst på dem kunde rimligen vara åsyftad. Litade åter långifvarne på ännu något annat, än hvarom nu är talt, såsom på lyckliga spekulationer, fördelaktig konjunktur eller större skicklighet i bolagets hushållning, än de sedan trott sig finna; så blottställde de sig vetande och viljande för hvad som kunde inträffa. Det var då en spekulation, som de företogo på bolagets affirer och för hvars misslyckande de lika litet, som för den pantsatta bolagsegendomens otillräcklighet, kunna begära, att hållas skadeslös af aktiernas innehafvare. Tillämpningen af de här uppställda: begrepp om bolagets beskaffenhet och dess intressenters förbindelser rubbas icke genom de i stämningen anförda speciella skäl för käromålet, hvaribland först förekommer åberopandet af 9 i bolagsreglorna, der bolagets direktion berättigas att, till köpeskillings liqviderande, beslutade nybyggnaders verkställande m. m., samt nödigt driftkapital, bland annat, belåna de uti bolagets egendom vid köpet befintliga inteckningar, utgörande 100,000 rdr, samt att på uppsägning, emot direktionens å bolagets vägnar utfärdade reverser, upptaga lån till belopp af 400,000 rdr, allt banko; hvaremot om penningar derutöfver erfordrades, det på bolaget ankomme att bestämma, huruvida genom ytterligare upplåning nödiga penningar shulle anskaffas. Just desse stadganden i bolagsreglorna bevisa, att man dels inskränkt sig till förordnande om gravation af bolagets fastigheter, och dels tagit begreppet om sjelfva bolaget i samma maning, som det nu af oss är framställdt, nemligen sådant bolaget representerades af direktionen, hvilken visserligen aldrig egde att för bolagsmän ingå i personliga förbindelser, eller genom något sitt förfogande ändra bolagskontraktet. I bolagsreglorne förekommer lika litet på det i stämningen åberopade, som på något annat ställe, ett uttrick syftande derhän, att annan egendom än bolagets (ingalunda bolagsmännens) häftade för de lån, direktionen bemyndigades att upptaga. De ytterligare lån, hvilkas upptagande blifvit å bolagsstämmor beslutadt, enligt hvad i stämningen vidare anmärkes, kunna icke af någon anledning annorlunda betraktas, än efter de här anförde grunder, och någon annan åsigt uppkommer ej eller från den. ;decharge, direktionen för sina förvaltningsåtgärder under 4844 af bolaget erhållit. Så länge bolaget, hvarken vid besluten om egendomens skuldsättande eller sedermera, iklädt sig någon personlig ansvarighet; ligger i de särskilta besluten om låns upptagande ingen grund till dylik ansvarighet. Och så länge direktionen i egenskap af bolagets ombud ej utfäst andra lånevilkor, än som med bolagets beslut och organisation öfverensstämt; har anledning till klander mot direktionen för hvad den härutinnan åtgjort ej förekommit, -eller den meddelta dechargen bordt af sådan anledning vägras. I stämningen yrkas slutligen, att enär direktionen å bolagets vägnar förbundit sig att såsom för egen skuld ansvara för betalningen af 20,000 rdr bko, som förre bruksidkaren Th. F. Morsing hos bruksegares hypotekskassa lånt emot hypotek af 20 aktier i bolaget, hvilket godkänt hvad dess direktion sig sålunda åtagit, oss måtte varda ålagdt att betala nämnde 20,000 rdr, jemte ränta från d. 4 Januari 4343. Men om denna fordringspost gäller hyad vi redan i öfrigt svarat. Bolagets åtagande att för. densamma ansvara, såsom för egen skuld, blir uppfyldt i den mån, sådant kan ske med bolagets tillgångar; men icke är genom detta åtagande mer, än genom någon annan bolagets förbindelse bolagsmännen någonting ålagdt, som skulle drabba dem personligen eller deras enskilda tillgångar. Såsom ytterligare en besynnerlighet i den oss sednast tillställda stämningen anmärka vi, att ehuru