- vare för tillfället, utan att hafva handlat i annan
egenskap, skulle förklaras personligen ansvarige för
den skuldsättning, som på bolagsstämman nu blif-
vit beslutad. nämnde innehafvare då voro belastade
med ansvaret för aktiernas gäld, utan att äga eller
hafva ägt dem, under det de verklige ägarne und-
gingo all dylik påföljd af samma skuldsättning.
Bör man befara, att långifvare, genom ett häre-
mot stridande föreställningssätt, kunnat blifva in-
ledde i förhoppningar på större säkerhet, än de
verkligen egt? Sådant vore beklagansvärdt, men
utan allt aktieegarnes förvå!lande, så vida icke desse
förespeglat andra betalningstillgångar, än som i bo-
lagets egendom verkligen funnits. Om deremot an-
dra tillgångar blifvit beräknade af långifvarg, utan
anledning af bolagets utfästelse, och långifvare så-
lunda t. ex. trott sig kunna åtkomma enskild egen
dom hos personer, hvilka deltagit i bolagsstämma;
så har en missräkning inträffat, hvari aktieegarne
.varit oskyldige. Ty icke kunde det vara någon an-
nans, än långifvarens egen skuld, om de lemnade
kredit åt ett bolag, utan att känna dess bolags-
kontrakt. Eller hos hvilket annat bolags delegare
har man väl trott sig ega andra anspråk, än som
med dess bolagskontrakt äro förenlige?
I denna argumentation, hvarmed vi hoppas de
aupptagne 3:ne frågorna vara utredda, hafve vi sökt
visa sakens förhållande, äfven utan ett i bolagskon-
traktet särskildt gjordt förbehåll emot all skyldighet
för aktieegarne att betala mer, än det tecknade ka-
pitalet. Då vi funnit detta förbehåll öfverflödigt,
lärer väl derigenom vara desto klarare, att ingen
sådan skyldighet kan ega rum, emot ett så beskaf-
fadt förbehåll, stadgadt i de tryckta bolagsreglorne
uti de ordalag, att tillskott utöfver det tecknade
tkapitalet ej må aktieegare affordras.
Endast genom uppsåtlig bedräglighet — såsom
uppsåtligt fördöljande af sanna förhållandet — vid
betingande af lån vore det, som låntagarne, utan
uttrycklig förbindelse till personlig ansvarighet, skulle
kunnat sig en sådan ådraga. Men i detta fall vore
det dock icke i egenskap af aktieinnehafvare eller
aktietecknare, som låntagarne kunde förpligtas till
ansvarighet. Det vore bedragarne, som dömdes att
godtgöra den skada, deras brott förorsakat.
Lånen gjordes i samma öfvertygelse hos lånta-
gare, som hos långifvare, att intet obestånd före-
fans, och att det låntagna skulle kunna fullt beta-
las. Med en annan öfvertygelse hade skuldsättnin-
gen varit utan ändamål: och säkert skall: ingen lån-
gifvare förebära, alt man gifvit honom falska be-
grepp om tillgångar eller skulder. Ingenting hin-
drade långifvarne att se sig för och sjelfve bedöma,
huru illa celler väl bolagets beräkningar af tillgån-
gar och behof voro grundade. Begingo de häruti
misstag, så voro låntagarne icke deri lottlöse; och
de sednare, så väl som de förre, begingo dem för
egen räkning och till sin egen skada. Ingen har
på dessa misstag vunnit; och ingen vinst på dem
kunde rimligen vara åsyftad.
Litade åter långifvarne på ännu något annat, än
hvarom nu är talt, såsom på lyckliga spekulatio-
ner, fördelaktig konjunktur eller större skicklighet i
bolagets hushållning, än de sedan trott sig finna;
så blottställde de sig vetande och viljande för hvad
som kunde inträffa. Det var då en spekulation,
som de företogo på bolagets affirer och för hvars
misslyckande de lika litet, som för den pantsatta
bolagsegendomens otillräcklighet, kunna begära, att
hållas skadeslös af aktiernas innehafvare.
Tillämpningen af de här uppställda: begrepp om
bolagets beskaffenhet och dess intressenters förbin-
delser rubbas icke genom de i stämningen anförda
speciella skäl för käromålet, hvaribland först före-
kommer åberopandet af 9 i bolagsreglorna, der
bolagets direktion berättigas att, till köpeskillings
liqviderande, beslutade nybyggnaders verkställande
m. m., samt nödigt driftkapital, bland annat, be-
låna de uti bolagets egendom vid köpet befintliga
inteckningar, utgörande 100,000 rdr, samt att på
uppsägning, emot direktionens å bolagets vägnar
utfärdade reverser, upptaga lån till belopp af 400,000
rdr, allt banko; hvaremot om penningar derutöfver
erfordrades, det på bolaget ankomme att bestämma,
huruvida genom ytterligare upplåning nödiga pen-
ningar shulle anskaffas. Just desse stadganden i
bolagsreglorna bevisa, att man dels inskränkt sig
till förordnande om gravation af bolagets fastighe-
ter, och dels tagit begreppet om sjelfva bolaget i
samma maning, som det nu af oss är framställdt,
nemligen sådant bolaget representerades af direktio-
nen, hvilken visserligen aldrig egde att för bolags-
män ingå i personliga förbindelser, eller genom nå-
got sitt förfogande ändra bolagskontraktet. I bo-
lagsreglorne förekommer lika litet på det i stäm-
ningen åberopade, som på något annat ställe, ett ut-
trick syftande derhän, att annan egendom än bo-
lagets (ingalunda bolagsmännens) häftade för de lån,
direktionen bemyndigades att upptaga.
De ytterligare lån, hvilkas upptagande blifvit å
bolagsstämmor beslutadt, enligt hvad i stämningen
vidare anmärkes, kunna icke af någon anledning
annorlunda betraktas, än efter de här anförde grun-
der, och någon annan åsigt uppkommer ej eller från
den. ;decharge, direktionen för sina förvaltningsåt-
gärder under 4844 af bolaget erhållit. Så länge
bolaget, hvarken vid besluten om egendomens skuld-
sättande eller sedermera, iklädt sig någon person-
lig ansvarighet; ligger i de särskilta besluten om
låns upptagande ingen grund till dylik ansvarig-
het. Och så länge direktionen i egenskap af bola-
gets ombud ej utfäst andra lånevilkor, än som med
bolagets beslut och organisation öfverensstämt; har
anledning till klander mot direktionen för hvad den
härutinnan åtgjort ej förekommit, -eller den med-
delta dechargen bordt af sådan anledning vägras.
I stämningen yrkas slutligen, att enär direktionen
å bolagets vägnar förbundit sig att såsom för egen
skuld ansvara för betalningen af 20,000 rdr bko,
som förre bruksidkaren Th. F. Morsing hos bruks-
egares hypotekskassa lånt emot hypotek af 20 ak-
tier i bolaget, hvilket godkänt hvad dess direktion
sig sålunda åtagit, oss måtte varda ålagdt att be-
tala nämnde 20,000 rdr, jemte ränta från d. 4 Ja-
nuari 4343. Men om denna fordringspost gäller
hyad vi redan i öfrigt svarat. Bolagets åtagande
att för. densamma ansvara, såsom för egen skuld,
blir uppfyldt i den mån, sådant kan ske med bo-
lagets tillgångar; men icke är genom detta åtagan-
de mer, än genom någon annan bolagets förbindelse
bolagsmännen någonting ålagdt, som skulle drabba
dem personligen eller deras enskilda tillgångar.
Såsom ytterligare en besynnerlighet i den oss sed-
nast tillställda stämningen anmärka vi, att ehuru