NYA KINESISKA BREF
AF
ORVAR ODD.
Jag sänder er dessa anspråkslösa epistlar, så-
som minnen . och intryck af en liten sommar-
vandring i svenska lunder och dalar, företagen
för några veckor sedan. Ni torde benäget till-
låta mig att sålunda återupptaga en kinesisk
korrespondens, börjad för trenne år sedan och
fortsatt någon rund tid, så mycket heldre, som vår
frejdade kinafarare, hr Liljewalch; numera är
återkommen till fäderneslandet och de väkta
och veritabla, kinesiska bre!ven från detta håll
med detsamma kunna anses vara för allo upp-
hörda. Jag tränger mig icke in i andras syss-
lor, endast hvar och en i sin tur!
I öfrigt önskar jag denna gång få för ifråga-
varande bref begagna en metod, som man skulle
kunna benämna ppittoresk. Jag har för afsigt
att gifva er små landskapsstycken och genre-
bilder med förklarande text, det vill säga
små pennritningar på vers med kommentarier
på prosa. Detta är en fri form, som passar
förträffligt för en skrifvande turist. Det sven-
ska kärrväsendet utöfvar e!t otroligt inflytande
på den poetiska ådran, det formligen skakar
poemer ur kroppen på en; men åter på gäst-
gifvarehållen, der blir man den stadige, den
reflekterande prosatören, der skrifver man sina
anmärkningar. Så går det ena i hvartannat, i
naturlig, otvungen omvexling, och det hela blir
till ett nytt slags kinesiska bref, precist sådaua
som följa.
Helsingborg.
Det är en af gammelt erkänd sak, alt Sverige
öfverflödar af sköna belägenheter; man torde
en gång komma till den upptäckt, att detta
land ensamt innesluter i sitt sköte mera vac-.
kert, mera romantiskt, mera i allmänhet taget
måleriskt, än kanske hela det öfriga Europa
sammantaget. Man befinner sig här vid lag i
en ,rikedomens bryderi, som gör för en plalt
omöjligt att säga åt hvad, åt hvilken enskild
punkt man skall gifva priset. Wermland kallar
sig med rätta en krona för Svea rikes byg-
der,, Norrland och Ångermanland fråga med
skäl: har ni sett något sådant som mig? Man
skådar Bleking och man kan icke slita sig der-
ifrån. Man står fasttrollad af tjusning på Hus-
qvarna höjder och kastar blieken öfver Wet-
terns djupblåa vatten, man vandrar vägen mel-
lan Halle- och Hunneberg och tror sig icke!
kunna påträffa något herrligsre, man kommer )
till Kullen, till passet vid Öresund, och glöm-
mer för ett nytt öfverraskande intryck de många
sköna, man samlat förut.
För min del lutar jag betydligt åt deras si-
da, hvilka i ifrågavarhnde ämne vilja sätta Hel-
singborg framför allt annat. Icke derför som
skulle man ej finna andra svenska landskaper
till och med mera storartade, lika effektrika
och slående i första ögonblicket, men derför
att denna tafla intresserar mera i längden. De
andra svenska naturerna ega storhet, ega be-
hag, ega hvad, ni vill; men de sakna lif; de
halva denna urnordiska tysthet, denna högtid-
liga orörlighet, som är af en så poetisk verkan
för momangen, men som blir nedtryckande för
en längre sammanvaro; här åter har man ett
måleri med figurer, med rörliga, ständigt om-;
vexlande och sig förnyande motiver, det är en