— I Nsjaden läses följande: Sekundlöjtnanten grefve Ehrensvärd lärer erhållit tillstånd att tjenstgöra i franska marinen. Då yi för någon tid sedan, med anledning af sekundlöjtnant Odelstjernas afpolletteriug från skeppsgosseexercisbriggen (hvilken tjenstgöring deck sedermera återtagits), omnämnde, att bemälde sekundlöjtnant, jemte sekundlöjtnant Söderhjelm, lärer hafva erhållit enahanda tillåtelse, togo vi icke, som det nu kan tyckas, denna notis ur luften. I hit ankommen skrifvelse från svenske ministern i Paris, hans exc. grefve Löwenhielm, lärer nemligen. just desse båda sekundlöjtnanter varit namngifne såsom de, hvilka erhållit tillåtelsen; men, enligt hvad vi hört, lära de sedermera icke ansett sig kunna af densamma begagna, enär något appointement icke lärer varit dem försäkradt, samt stipendium, i likhet med dem som tjenstgöra i engelska marinen, icke kunnat dem medgifvas. Vi nämna detta, emedan, om så är, vi för vår del icke kunna inse skälet till en så beskaffad vägran, som den sistnämnda, hvilken dels tyder på ett alltför partiskt företräde för uppmuntrande till ett i vissa hänseenden påtagligen mindre fördelaktigt inträde i engelska marinen framför den franska, och dels antyder, att äfven vid valet af dem, som skola medgifvas tillstånd att söka inträde i franska marinen, sjöministern, såsom en ryktbarvorden insändare förut velat insinuera vara fallet vid befordringar, mera skulle följa en förmögenhetsp-, än en personlighetsa-princip, ty då stipendium vägras, kunna ju inga andra dertill anmäla sig än de, som ega egen förmögenhet att derpå uppoffra.