ras arbeten, få nämna arfvingn till Sveriges och Norges throner, H. K. H. Kronprinsen Carl Ludvig, som kan vara stolt att äga en fader, hvilken icke blott nitiskt och med framgång arbetat för sitt folks väl, utan som derjemte utgifvit afbandlingar rörande uppostran och reform af brottmålslagstiftningen, hvilka lika mycket hedra hans hufvud som hans hjerta. Den förstfödde sonens af en sådan fader första försök har varit de vackra kartor öfver Sveriges naturprodukter, helt och hållet utförda af H. K. H. sjelf, hvilka grefve 4. Rosen så väl förklarat för oss. Förlidet år hade vi till stort biträde i våra vetenskapliga arbeten Oersted från Köpenhamn. Denne utmärkte lärde är af förberedelserna till de Skandinaviske naturforskarnes snart förestående möte i Köpenhamn hindrad, att i år besöka oss; men han hari stället skickat oss goda rekry:er i sina unga lärjungar, hr Puggaard och dr Shaw. Holland har skickat oss en ar senlig kolonn i den utmärkte naturhistorikern och komparativa anatomen år van der Hoeven, hvars arbeten så rätivist värderas, och i professorerna i botanik cch kemi De Vry och Groshans från Rotterdam, och den berömde kemisten professor Malder har med en afbandling rigtat vår andra afdelning. Från Preussen, hvars upplyste monark städse gynnar vetenskaperna, hafva vi här sett hans representant, den lärde Bunsen, som g fvit oss nya prof på huru menniskoslägtets äldsta historia och ethnologien kunnat rigtas af hans penna; och f:ån samma Preussen (vsn Humboldts, von Buchs och Carl Ritters fådernesland) hafva vi haft iband oss den man, sim uppenbarat och beskrifvit för oss genom mikroskopets b.träde millioner hittills okända varelser, Ehrenberg. Jag kan icke gå söder om Tysklånd, från hvilket land Österrikare, Bäjrare och vetenskapsmän från flere mindre stater besökt oss, utan att säga att Schweitz försett oss med en god kontingent af uvgt garde, ämnad att en dag intaga våra veteraners plats. Bland de förre räkna vi dre Schinz från Aarau, professor Macaire, dr Plantamour och hr Gautier från Geneve. Men då jag passerar Alperna och nämner namnen Cornaro och Gorini, är det med liflig fågnad: jag ser Italien representeradt af min gamle och högaktade vän, Carl Buonaparte, prins af Canino, som alltifrån sin tidiga ungdom ägnat sin förmögenhet, sina lysande talanger och sin outtröttliga kraft åt naturens studium. De grundliga verk han utgifvit om Amerikas foglar och Itali ns fauna, äro i sanning ett ädelt monument, hvilket han upprest åt sig sjelf, och som skall göra hans namn odöd igt. Och låtom os, som i måndags afton vid bordet hörde den toast, han föreslog för vår ordförande, icke glömma de ädla tänkesätt, vi förnummo frin den store Napoleons brorson, då han ställde de intellektuella och vetenskapliga sysselsättningarne högt öfver krigets ära. Siutligen, mina herrar, låtom oss vända oss till våra närmaste grannar fransmännen, och se huru ädelt de motsvarat vår inbjudning, och huru de hedrat oss med att sända hit sina landsmän från Paris, Bordeaux och Montpellier, med sådane män i spetsen som Milne Edwards och Le Vecrrier. Desse tvenne utmärkte ledamöter af Fransyska Vetenskapsakademien, den ene känd för undersökningar i fysiologien, hvilka bragt honom Uill höjden af denna vetenskap, och den andre för den största astronomiska upptäckt i vårt lidechvarf, behöfva icke mitt pris, och eder tacksamhet för deras lifliga deltagande i våra arbeten vid deta tillfälle, känner jag är varm och uppriktig. Och jag uppfyller blott en pligt, då jag bär anmärker, att desse tvänne utmärkte ledamöter af Fransyska Institutet, Le Verrier och Milne Edwards, icke kommo hit blott såsom enskilta personer, utan äfven i egenskap af deputerade från universitetet i Paris och dess stormästare hr Salvandy, minister för allmänna undervisningen, för att således på det mest offentliga sätt bevittna den aktning, som nämnde stora och gamla lärosäte hyser lör vetenskapernas idkare i Storbritannien. Det har säkerligen, m:na herrar, varit en tilllfredsställelse för eder att s2 det förtroliga sätt, hvarpå den fransyske Le Verrier samverkat vid våra arbeten med den engelske Adams, derigenom framställande ett ytterligare bevis, och icke det minst varaktiga, på värdet af den kosmopolitiska karakter, som stämplar vårt samfund och undanrödjer allt missförstånd och bitterhet, och att :den störste som den minste vetenskapernas odlare icke ledes af några personliga motiver, utan endast af kärlek till sanningen och vetenskapens framgång., — Talaren föreslog derefter, att Samfundet skulle betyga sin innerliga tacksamhet för de utmärkte främmande vetenskapsmän, som hedrat mötet i Oxford med sin närvaro; hvilket förslag enhälligt bifölls. MAGER ANTAIRANA (VA