tunna neddoppa sitt blodiga hufvud, och då
denke visar afsky för det vämjeliga kärlet och
orena vattnet deruti, blifver ban åter våldsamt
misshandlad och slagen blå och blodig med ett
groft vedträ. Under hela vägen irån Ekebro,
der Tufve ertappades och tills man hemkom
till fängelset i Åby, var den arme gossen ut-
satt för den vildaste misshandling. Gång efter
annan slås han blå och blodig, tvättas eller
undfår befallning att tvälta bloden af sig. Detta
upprepas fierfaldiga gånger, och på invändnin-
ger af främmande personer, yttrar Risberg ait
det vore Petterssons tjuf. Då de hemkommo
till Åby skulle Tufve blifva upphängd och få
hänga uti trenne dagar. Det kostade endast
18 skillingar att döda en sådan niding. Lika
tanka om sin makt öfver fångens lif hyste också
Pettersson sjelf, att döma af likartade yttran-
den af honom. Så sade han på Tufves bön
att nådig vaktmästaren, icke skulle slå ihjel
honom: att han derför ef pliktade mer än val-
lackaren, åå denne dödar en hund. Dessa så
upprörande yttranden böra imedlertid icke för-
våna den, sora varit i tillfälle att höra, dels
hvilken föreställning fångvaktarne ofta hysa om
sin makt öfver fångarne, dels de åsigter, som
bland allmänheten vanligen äro rådande om
det ringa värdet af fångens Lif. Desse arme
fångar, hvilkas brottslighet ofta är ett intet, i
jemmföre!se med de handlingar, mången bogått
utan att nå: af lagens arm, vare sig derför att
ogerningarne ej blifvit upptäckta, eller armen
af en eller annan orssik förlamats, eller ock af
det skäl, att våra lagar, som ofta strängt be-
straffa obetydlgare förseelser, icke veta af nå-
ot straff för andra af i sjelfva verket vida
gröfre natur -— anses ofta nog såsom vore de
icke vidare menniskor, och lagstiftarens försök,
att såsom sidane behandla dem, har en viss
sorts pöbel, fastän just icke alltid den fatti-
gaste, svårt att fatta. Att fångförarne delade
dessa allmänhetens åsigter ligger för en dag,
men med allt detta kan man ändock icke för
sig förklara den grymhet de ådagalade. Deras
bebandlingssätt af Tufve påminner verkligen om
kattens sätt att leka med den råtta hon dödar.
En sådan blodig grym lek fördes här äfven; så
hördes Pettersson kalla Tufve en snäll påk,
sin egen påk, och understundom bjöd man
äen arme bränvin, för att han skulle efter
misshandlipgarne kunna hemta sig. Man upp-
hörde med våldet, tvättade såren, för att åter
slå offret blodigt, tvättade det åter, slog det
åter blodigt, o. s. v. Under allt detta trakte-
rade man sig sjelf godt, åt och drack. När
man ändtligen hann Aby och kommit in uti
fångvaktarens hus började den blodiga leken
åter. Offret började här förlora sina Lraf-
ter, förmådde icke hålla sig uppe, var nära att
svimma och började slutligen yra. Äfven för
dessa misshandlingens följder tilldelades ho-
nom nya slag. Så blef-den arme. slagen, för
att han icke orkade uppstiga, och när han,
nära alt svimma, begärde vatten, hånade ho-
nom bans ene pligo.nde med at säga: vill
du ha luktvatten, jag skell ge dig luktvatten
af käppen Det skall vara ett rön, af crfa-
enheten bestyrkt, att en länge fortsält miss-
nandling slutligen försätter gerningsmannen sjelf
uti ett tillstånd af raseri, då han utan bestiradt
nål allt vildare misshandlar sitt offer. Så sy-
nes också hör hafva tilltått. Slutligen seden
våldsverkarne uttömt sina krafter, upphöra de
indteligen och det ser ut som bade del
au börjat tänka på hvad slut leken kunde
aga. De utrymde nemligen en cell, ditförde
len mer än hbalfdöde ynglingen och knöto ett
vängsle om hans hals, alt det skulle se ut,
som hade han sjelf tagit sig afdaga.
Den olycklige afled om natten. Man skulle tro
utt mördarne efter ett sådant dråp skulle förlora
usten att försvara sig. BDetta inträffade ingalunda.
De tyckas anse dråpet såsom verkställt å dragande
call och embetes vägnar, somt tala om huru de
ndast gått för långt, då de velat förmå Tufve be-
sänna de brott han under de tvänne dagarne be-
vält. Vidare är ransakningen märkvärdig derför, att
iet olyckliga offrets fader ingifvit en skrift, tydli-
sen författad af någon så kallad bildad person, hvar-
ati man med de djerfvaste sofismer sökte urskulda
rottet och tala om den afledne, såsom ett odjur,
vilket samhället skattas lyckligt att hafva blifvit
Ivitt. Moan skulle tro att det rysliga dådet i hela
wejden uppväckt fasa och afsky för ogerningsmän-
ren. - En hel mängd af: grannarne hafva tvärtom
ngått med förböner för Pettersson vill Kongl. Maj:t.
)ffret var ju endast en fånge!
Vi öfvergå nu till en mera detaljerad framställ-
ing af de omständigheter vid detta grofva brotts
EET SK SR TTT YE Ne ERT SIRENEN