veklige och obarmhertige kreditor; svetten rann utför har
panna; han förmådde blott stamma:
Gör mig ej olycklig!... haf miskund, om icke me
mig, så åtminstone med min hustru, mina barn!
Herre hvad är det der för komedjer ni spelar me
mig? Hit med pengar! eljest ....
Köpmannen försökte repa mod.
Jag tycker, det är orätt af bror att handtera mig s
hårdt! Tag i betraktande de många tjenster, jag gjort.
om jag skulle tala....c
Bergen blef grön af ilska, men tillika mera försigtig.
Bror gjort mig tjenster! hum! minga tjenster! Hvaru
skulle väl de hafva bestått, om jag får fråga? Och hva
har bror att förkunna? Tala bjertans gernal Bror he
varit min kommissionär, i afseende på mamsell Bergmai
för hvars systerbarn jag egentligen var en slags förmyr
dare .... Har jag ej, vis å vis henne uppvisat riktiga paj
per...? har jag ej efter hennes död låtit bror få egend
men för en hundpenning? Ni tror er förbättra er sak de
med, att ni understår er att hota mig!... För sista går
gen: får jag inte mina pengar, så går jag strax till borg
mästarn och begär uppbud på panterna! Ni törs inte nek
ert namn och sigill, ni eländige usling... fastän ni ny:
ämnade att slita reverserna ur händerna på migl
Mannen satt stum, tillintetgjord.
Nå, hur går det? får jag mina pengar? Om tre mi
nuter är jag på vägen till borgmästarn!
Med förtviflans ansträngning, under det han mera lik
nade en automat, än en menniska, öppnade Nygren lådan
der pengarne ännu lågo qvar orörda. Han hade ej anat
att han så snart skulle mista detta skådebröd. Ännu vill
han göra ett sista försök.
Var barmhertig! Tag inte uppbud på panterna! D
är min kredit förstörd! Låt mig behålla lånet... jag ge
gerna tolf procent!