veklige och obarmhertige kreditor; svetten rann utför har panna; han förmådde blott stamma: Gör mig ej olycklig!... haf miskund, om icke me mig, så åtminstone med min hustru, mina barn! Herre hvad är det der för komedjer ni spelar me mig? Hit med pengar! eljest .... Köpmannen försökte repa mod. Jag tycker, det är orätt af bror att handtera mig s hårdt! Tag i betraktande de många tjenster, jag gjort. om jag skulle tala....c Bergen blef grön af ilska, men tillika mera försigtig. Bror gjort mig tjenster! hum! minga tjenster! Hvaru skulle väl de hafva bestått, om jag får fråga? Och hva har bror att förkunna? Tala bjertans gernal Bror he varit min kommissionär, i afseende på mamsell Bergmai för hvars systerbarn jag egentligen var en slags förmyr dare .... Har jag ej, vis å vis henne uppvisat riktiga paj per...? har jag ej efter hennes död låtit bror få egend men för en hundpenning? Ni tror er förbättra er sak de med, att ni understår er att hota mig!... För sista går gen: får jag inte mina pengar, så går jag strax till borg mästarn och begär uppbud på panterna! Ni törs inte nek ert namn och sigill, ni eländige usling... fastän ni ny: ämnade att slita reverserna ur händerna på migl Mannen satt stum, tillintetgjord. Nå, hur går det? får jag mina pengar? Om tre mi nuter är jag på vägen till borgmästarn! Med förtviflans ansträngning, under det han mera lik nade en automat, än en menniska, öppnade Nygren lådan der pengarne ännu lågo qvar orörda. Han hade ej anat att han så snart skulle mista detta skådebröd. Ännu vill han göra ett sista försök. Var barmhertig! Tag inte uppbud på panterna! D är min kredit förstörd! Låt mig behålla lånet... jag ge gerna tolf procent!