piska institutet härstädes, företog jag redan sistl. höst en serie af försök för att utröna om det ej vore möjligt att vid beredning af drufsocker, till nytta använda den allmänt kända egenskapen hos rörseckret, som vid dess raffinering utgör en stor olägenhet, neml. att genom inverkan af högre temperatur öfvergå till s.k. slemsocker, hvarigenom det förlorar förmågan att kristallisera och blir brunt till färgen, hvilket naturligtvis för denna sockerart är högst ofördelaktigt, och icke godtgöres af det bildade slemsockrets intensivare sötma; hvaremot det syntes mig som skulle man gerna kunna uppoffra det af potatisstärkelse beredda drufsockrets kristallisationsförmåga och färglöshet, för att bibringa sirapen, slemsockrets ojemförligt högre grad af sötma, enär det otvifvelaktigt vore ett i högsta grad gynsamt resultat att af detta råämne kunna frambringa en fullgod brun sirap, så mycket mer som i den mån rörsockerraflineringen, möjligen äfven hos oss, kommer att göra de framsteg som den i Frankrike under införande stadde k. Schattenmanska raffineringsmethoden, synes medföra, tillgången på den hitintills såsom biprodukt dervid erhållna, och i följd deraf billiga, bruna sirapen måste betydligt minskas. Efter flere repeterade försök lyckades det mig äfven slutligen att i öfverensstämmelse med nämde förutsättning, bereda en utmärkt god brun sirap, hvaraf prof exponerades vid den med institutets elever d. 49 Dec. sistl. år anställda examen. Detta resultat erhölls dock endast några få dygn före nämnde tid, hvilket gjorde det jag hindrades från att repetera försöket, och af denna orsak hände ock att jag uti min till institutets direktion afgifna berättelse om de på laboratorium verkställde arbeten, ansåg den synbart inträffade omsättningen af drufsockret till slemsocker, endast härröra från det förras utsättande för en högre värmegrad. Vid några, på anmodan af, och tillsammans med, hr löjtnant Hedengren, under mellanterminerna anställde försök, att bereda samma sort sirap, misslyckades detta dock helt och hållet, utan att orsaken då kunde utrönas. Efter närmare öfvervägande af de olika omständigheter som ägt rum vid de serskildta försöken, fann jag denna hufvudsakligen bestå deruti, att vid de sednare misslyckade, för besparing af tid användes inköpt torr potatisstärkelse, hvaremot vid de lyckade, våt och endast ofullkomligt renad stärkelse, blifvit begagnad. Detta gaf mig anledning till den förmodan att närvaron af några qväfhaltiga ämnen uti den sednare, hvilka dels genom urtvättningen bortskaffades, dels genom torkningen förstördes, kunde vara orsaken till försökets lyckande, och efter att derom hafya rådfrågat hr baron Berzelius, som gillade min åsigt och ansåg sjelfva saken af betydlig vigt, företog jag åter på vårterminen en ny följd af försök hvilken slutligen ledt till det resultat att vilkoren för drufsockrets nästan totala omsättning till slemsocker numera äro fullkomligt utredda, så att den, åtminstone uti mindre skala, ald Irig misslyckas, och lemnar en produkt hvaraf prof blifvit lemnadt på slöjdexposition för detta år och finnes derstädes under AM 1882. Dessa omständigheter äro: 4) Fullkomlig frånvaro af dextrin uti sockerlös ningen, hvarför denna bör beredas med tillhjelp af svafvelsyra, emedan den ytterst ringa q antitet svafvelsyrad kalk, som af sirapen qvarhållen, icke har det minsta inflytande på dess godhet, hvaremot, såsom kändt är, det aldrig lyckas att i stort få sirapen fri från dextrin, då malt användes. 2) Närvaron af något qväfhaltigt ämne uti sirapen, hvarför potatisstärkelse bör användas utan förutgången urlakning och torkning samt den färdigbildade sockerlösningen klaras med ägghvitehaltiga ämnen, t. ex. blod, utan afseende på att den dem förutan blir klar, samt 3) att den sålunda klarade sockerlösningen koncentreras genom inkokning till dess att kokpunkten uppgår till 4 415 , och hålles vid, eller obetydligt öfver, denna värmegrad, ju längre ju bättre, utan att ändock upphettas till 120 X ov, hvarvid den öfvergår till karamell och får bränd smak. Det är, enligt hvad jag uti min den 49 sistl. Juni afgifne berättelse tillkännagifvit, denna sednare omständighet som i betydlig mån försvårar arbetet i stort, emedan den ringaste oförsigtighet vid upphettningen föranleder en direkt karamellbildning utan förutgående omsättning till slemsocker, och om den fortsättes blir sirapen i stället för sötare allt mer bäsk af bildadt pikamar. Jag hoppas dock att genom fortsatta försök kunna öfvervinna denna olägenhet så att beredning af sirapen, äfven i stort, blir fullkomligt säker, men har för min del ansett det såsom otjenligt att dessförinnan gifva någon större offentlighet åt dessa försök, ehuru ett lyckligt resultat deraf otvifvelaktigt är af ganska stor vigt, och hoppas jag få meddela detta uti ett under händer varande supplement till det af mig förut utgifne arbetet i kemisk teknologi. Stockholm den 49 Juli 1847. P, 0. Almström.