piska institutet härstädes, företog jag redan sistl.
höst en serie af försök för att utröna om det ej
vore möjligt att vid beredning af drufsocker, till
nytta använda den allmänt kända egenskapen hos
rörseckret, som vid dess raffinering utgör en stor
olägenhet, neml. att genom inverkan af högre tem-
peratur öfvergå till s.k. slemsocker, hvarigenom det
förlorar förmågan att kristallisera och blir brunt till
färgen, hvilket naturligtvis för denna sockerart är
högst ofördelaktigt, och icke godtgöres af det bildade
slemsockrets intensivare sötma; hvaremot det syntes
mig som skulle man gerna kunna uppoffra det af
potatisstärkelse beredda drufsockrets kristallisations-
förmåga och färglöshet, för att bibringa sirapen,
slemsockrets ojemförligt högre grad af sötma, enär
det otvifvelaktigt vore ett i högsta grad gynsamt
resultat att af detta råämne kunna frambringa en
fullgod brun sirap, så mycket mer som i den mån
rörsockerraflineringen, möjligen äfven hos oss, kom-
mer att göra de framsteg som den i Frankrike un-
der införande stadde k. Schattenmanska raffine-
ringsmethoden, synes medföra, tillgången på den
hitintills såsom biprodukt dervid erhållna, och i följd
deraf billiga, bruna sirapen måste betydligt minskas.
Efter flere repeterade försök lyckades det mig äf-
ven slutligen att i öfverensstämmelse med nämde
förutsättning, bereda en utmärkt god brun sirap,
hvaraf prof exponerades vid den med institutets ele-
ver d. 49 Dec. sistl. år anställda examen. Detta
resultat erhölls dock endast några få dygn före
nämnde tid, hvilket gjorde det jag hindrades från
att repetera försöket, och af denna orsak hände ock
att jag uti min till institutets direktion afgifna be-
rättelse om de på laboratorium verkställde arbeten,
ansåg den synbart inträffade omsättningen af druf-
sockret till slemsocker, endast härröra från det för-
ras utsättande för en högre värmegrad.
Vid några, på anmodan af, och tillsammans med,
hr löjtnant Hedengren, under mellanterminerna an-
ställde försök, att bereda samma sort sirap, miss-
lyckades detta dock helt och hållet, utan att orsa-
ken då kunde utrönas. Efter närmare öfvervägande
af de olika omständigheter som ägt rum vid de
serskildta försöken, fann jag denna hufvudsakligen
bestå deruti, att vid de sednare misslyckade, för be-
sparing af tid användes inköpt torr potatisstär-
kelse, hvaremot vid de lyckade, våt och en-
dast ofullkomligt renad stärkelse, blifvit begagnad.
Detta gaf mig anledning till den förmodan att när-
varon af några qväfhaltiga ämnen uti den sednare,
hvilka dels genom urtvättningen bortskaffades, dels
genom torkningen förstördes, kunde vara orsaken till
försökets lyckande, och efter att derom hafya råd-
frågat hr baron Berzelius, som gillade min åsigt och
ansåg sjelfva saken af betydlig vigt, företog jag åter
på vårterminen en ny följd af försök hvilken slut-
ligen ledt till det resultat att vilkoren för drufsoc-
krets nästan totala omsättning till slemsocker nu-
mera äro fullkomligt utredda, så att den, åtminstone
uti mindre skala, ald Irig misslyckas, och lemnar en
produkt hvaraf prof blifvit lemnadt på slöjdex-
position för detta år och finnes derstädes under AM
1882.
Dessa omständigheter äro:
4) Fullkomlig frånvaro af dextrin uti sockerlös
ningen, hvarför denna bör beredas med tillhjelp af
svafvelsyra, emedan den ytterst ringa q antitet svaf-
velsyrad kalk, som af sirapen qvarhållen, icke har
det minsta inflytande på dess godhet, hvaremot, så-
som kändt är, det aldrig lyckas att i stort få si-
rapen fri från dextrin, då malt användes.
2) Närvaron af något qväfhaltigt ämne uti sira-
pen, hvarför potatisstärkelse bör användas utan för-
utgången urlakning och torkning samt den färdig-
bildade sockerlösningen klaras med ägghvitehaltiga
ämnen, t. ex. blod, utan afseende på att den dem
förutan blir klar, samt
3) att den sålunda klarade sockerlösningen kon-
centreras genom inkokning till dess att kokpunkten
uppgår till 4 415 , och hålles vid, eller obetydligt
öfver, denna värmegrad, ju längre ju bättre, utan
att ändock upphettas till 120 X ov, hvarvid den öf-
vergår till karamell och får bränd smak.
Det är, enligt hvad jag uti min den 49 sistl. Juni
afgifne berättelse tillkännagifvit, denna sednare om-
ständighet som i betydlig mån försvårar arbetet i
stort, emedan den ringaste oförsigtighet vid upp-
hettningen föranleder en direkt karamellbildning
utan förutgående omsättning till slemsocker, och om
den fortsättes blir sirapen i stället för sötare allt
mer bäsk af bildadt pikamar. Jag hoppas dock att
genom fortsatta försök kunna öfvervinna denna olä-
genhet så att beredning af sirapen, äfven i stort,
blir fullkomligt säker, men har för min del ansett
det såsom otjenligt att dessförinnan gifva någon
större offentlighet åt dessa försök, ehuru ett lyckligt
resultat deraf otvifvelaktigt är af ganska stor vigt,
och hoppas jag få meddela detta uti ett under hän-
der varande supplement till det af mig förut utgifne
arbetet i kemisk teknologi. Stockholm den 49 Juli
1847. P, 0. Almström.