Hr Nathorst ansåg någon bestämd regel icke kunna uppgifvas till svar å denna fråga, emedan jordens beskaffenhet har stort inflytande. Om en mager jord skiftas i två lika delar, och säd odlas å den ena, samt foderväxter å den andra, så behöfver den med säd besådda delen mera gödsel, och den med foderväxter besådda gifver åter mindre produktion, samt i följd deraf mindre gödsel, hvaremot å god jord förhållandet är alldeles tvärtom. Svaret beror äfven deraf, om beten finnas till den odlade jorden; ty då minska de behofvet af foderväxter. I England, der jorden i allmänhet är god och den dåliga genom odlingen blifvit förbättrad, anses det för ett stort framsteg, att man nu i stället för fyra omgångar turnips, vårsäd, klöfver och hvete, infört fem, nemligen turnips, korn, klöfver två år efter: hvartannat, sednare gången tillsammans med gräs, och sist hvete. Foderväxter odlas således till tre femtedelar. Hvad der anses för en nyttig förbättring på god, måste vara än mer behöfligt på dålig jord. Således kan frågan icke obetingadt besvaras jakande. Friherre Sprengtiporlen hade sitt åkerbruk lagdt i cirkulation med 8 skiften, 4 med foder, 3 med säd och 4 i träde. Efter 3 omloppsperioder och : gödsling med 40—30 lass på tunnlandet, hade denli sämre jorden blifvit betydligt förbättrad. Talaren ansåg sig af sin. erfarenhet kunna besvara frågan med ja. Kyrkoherden Tjernell intygade, att man i Helsingland mer och mer gått ifrån den gamla satsen, att ängen är åkerns moder och nu allmänt lagt ängen i cirkulation. Han viste flera hemman, som icke hade mågon äng, men ändå funne sig väl. Isynnerhet voro svaga ängar allmänt uppbrukade till åker. . 7:de frågan föredrogs: Underhålles och ökas genom tvåskifteshruket åkerjordens produktionsförmåga, och erhålles genom detta brukningssätt den största möjliga afkastning och vinst af jorden? Eller leder detta åkerbrukssystem till jordens utarmande och minskade inkomster för landtmannen? Och, isådant fall, hvad kan väl vara orsaken, att man så envist fasthåller vid detta, af ålder här i landet öfliga sätt att bruka åkerjorden ? Ett anförande af komminister Holm -upplästes, i hvilket skäl för vexelbrukets företräde framför två-: skiftesbruket ådagalades. Att oupphörligt odla samma växt på samma jord, utmattar den. Hvad man stundom vinner på vexelbruket, genom den producerade sädens qvantitet, förloras ett annat år genom missväxt. Orsaken hvarför det ofördelaktigare brukningssättet ändock bibehålles, är, dels att förfådren nyttjat det, dels obekantskapen med den nya metoden. Der någon enskild införer cirkulationsbruket, der fäster allmogen sin uppmärksamhet derå, och när den ser, att det har framgång, följer den exemplet. Så är förhållandet i Kihla socken af Westmanland, hvar-1 est en komminister började med vexelbruket, somilr nu är antaget af hela socknen, och i Stora Schedvi ilt Dalarne, der en bonde på 4750-talet införde det och sockenboerne äfven antagit det. Cirkulationsbruket utsätter minst för total missväxt; ty om ett misslyckas, så lyckas ett annat. Tvenne anföranden af hrr Röök och Salza innehölle motsatta åsigter. Den förre ansåg jordens produktion ökas genom tvåskiftesbruket; den sednare hade genom mångåriga rön funnit, att cirkulationsbruket ej är användbart på styf jord. Der biida sig hårda och besvärliga lerkokor. Teorien vore visst vacker på papperet, men läte ej praktiskt verkställa sig. Hr Arrhenius tillade, att cirkulationen borde inrättas olika efter olika jordmån; instämde med grefve Lewenhaupt deruti, att frågan redan vore praktiskt löst, och höll före, att 7 frågan vore riktigare besvarad i den först upplästa skriften, än i grefve von Salzas. Grefve Lewenhaupt ansåg tvåskiftesbruket kunna underhållas, om man hade rik tillgång på gödsel. Hushållsamt är det alltid och derför tjenligast, när man lider brist på allt. Deremot producerar det mindre säd; men vill man genom vexelbruket fram-t bringa mer, så fordras ock mer arbete, mer kapital. ll Tvåskiftesbruket förtjenar ej allt det klander, detla fått uppbära. Uppland, som i 6—800 år odlats påln det sättet, äfvensom Westergöthland och Östergöth-p land, äro ännu bland våra fruktbaraste provinser. In Grefve Beckfriis meddelade, att det i Skåne allss icke brukades att låta jorden ligga i träde. Högrelg upp i landet är förhållandet annorlunda; grefven trodde att det väl kunde låta sig göra att begagnalh vexelbruk äfven här, men tillstod att han ej haftlb t yV S me dm fer set de mm ul (2 om —As AA -— AA AV -— SS DD kurage att på sin egendom (i Södermanland) försöka mycket dermed. i Hr Nathhorst medgaf, att det ej vore möjligt på frågan gifva ett svar, passande för hvarje jordmån, men trodde att svaret skulle blifva nöjaktigt, omly frågan inskränktes; den skulle blifva, huruvida vexel-t bruk är lämpligt på styf lerjord, hvilken man egent-d ligen anser icke passande derför, hvaremot de lättare Ir jordarterna tros vara bättre egnade åt vexelbruket.!n Talaren sökte bevisa, att den styfva leran ej vinner, lt utan tvärtom förlorar på att hvartannat år ligga i träde. Han förordade cirkulationsbruk, dock utanld att helt och hållet utesluta tvåskiftesbruket; dettalg kunde återkomma hvart sjette, sjunde eller åttondels år. Hvad som likväl ej vore någon lätt sak, varlg sjelfva öfvergången till ett förändradt brukningssätt. För detsammas införande fordrades tvenne slags ka-lr pital: förstånd och penningar. Blott der dessa fin-lf nas förenade, lyckas det. Talaren tviflade ej, attlr man i allmänhet var på väg att komma ifrån tvåskif-!f tesbruket, och det genom boskapsskötselns tilltagande. lt Friherre Sprengtporten talade i samma syftning som hr Nathhorst, och omnämnde att ett modifie-ld radt cirkulationsbruk började blifva mer och mer allmänt i Södermanland. Hr Howing anmärkte en omständighet, hvari ef-lr ter hans tanka, skälet borde sökas till den envishet, lf hvarmed landtmännen vidhålla sitt gamla sätt att! bruka åkerjorden. Det skall finnas ett ordspråk, att den som ingenting annat duger till, duger till landt-1 brukare. Man har trott derpå, och ynglingar medls något kapital och liten beläsenhet hafva slagit sigl, på åkerbruket, samt börjat experimentera. I följdla af deras brist på förstånd hade det slagit illa ut;ly och bönderna hade tänkt: då dessa, som hafva pen-!d ningar och lärdom, icke lyckas, så är deticke värdtlq för oss att försöka. Friherre v. Kremer hade af aflidne direktör Stephens inhemtat råd i förevarande ämne. Stephens hade i första rummet tillstyrkt klöfverodling. Medla klöfverodlingen följde plogens användande. När bon-; den funnit klöfverns nytta för ladugården, skulle l man göra honom uppmärksam på vigten af compost-c samling, och slutligen öfvertyga honom om nyttanl af åkerns delning i fiera skiften än 2. Man skulle ll börja med A och sedan öfvergå till 8, af hvilka ettis besåddes med rotfrukter eller grönfoder. Friherre vy. r K. hade följt Stephens råd, och med tillfredsställelse i funnit dess förmånliga resultater, I Grefve Posse yttrade, att man på hans ort, Små-l;