Hr Nathorst ansåg någon bestämd regel icke
kunna uppgifvas till svar å denna fråga, emedan
jordens beskaffenhet har stort inflytande. Om en
mager jord skiftas i två lika delar, och säd odlas å
den ena, samt foderväxter å den andra, så behöfver
den med säd besådda delen mera gödsel, och den
med foderväxter besådda gifver åter mindre pro-
duktion, samt i följd deraf mindre gödsel, hvaremot
å god jord förhållandet är alldeles tvärtom. Svaret
beror äfven deraf, om beten finnas till den odlade
jorden; ty då minska de behofvet af foderväxter.
I England, der jorden i allmänhet är god och den
dåliga genom odlingen blifvit förbättrad, anses det
för ett stort framsteg, att man nu i stället för fyra
omgångar turnips, vårsäd, klöfver och hvete, infört
fem, nemligen turnips, korn, klöfver två år efter:
hvartannat, sednare gången tillsammans med gräs,
och sist hvete. Foderväxter odlas således till tre
femtedelar. Hvad der anses för en nyttig förbätt-
ring på god, måste vara än mer behöfligt på dålig
jord. Således kan frågan icke obetingadt besvaras
jakande.
Friherre Sprengtiporlen hade sitt åkerbruk lagdt
i cirkulation med 8 skiften, 4 med foder, 3 med
säd och 4 i träde. Efter 3 omloppsperioder och :
gödsling med 40—30 lass på tunnlandet, hade denli
sämre jorden blifvit betydligt förbättrad. Talaren
ansåg sig af sin. erfarenhet kunna besvara frågan
med ja.
Kyrkoherden Tjernell intygade, att man i Hel-
singland mer och mer gått ifrån den gamla satsen,
att ängen är åkerns moder och nu allmänt lagt
ängen i cirkulation. Han viste flera hemman, som
icke hade mågon äng, men ändå funne sig väl.
Isynnerhet voro svaga ängar allmänt uppbrukade
till åker.
. 7:de frågan föredrogs:
Underhålles och ökas genom tvåskifteshruket å-
kerjordens produktionsförmåga, och erhålles genom
detta brukningssätt den största möjliga afkastning
och vinst af jorden? Eller leder detta åkerbruks-
system till jordens utarmande och minskade inkom-
ster för landtmannen? Och, isådant fall, hvad kan
väl vara orsaken, att man så envist fasthåller vid
detta, af ålder här i landet öfliga sätt att bruka å-
kerjorden ?
Ett anförande af komminister Holm -upplästes, i
hvilket skäl för vexelbrukets företräde framför två-:
skiftesbruket ådagalades. Att oupphörligt odla samma
växt på samma jord, utmattar den. Hvad man stun-
dom vinner på vexelbruket, genom den producerade
sädens qvantitet, förloras ett annat år genom missväxt.
Orsaken hvarför det ofördelaktigare brukningssättet
ändock bibehålles, är, dels att förfådren nyttjat det,
dels obekantskapen med den nya metoden. Der nå-
gon enskild införer cirkulationsbruket, der fäster all-
mogen sin uppmärksamhet derå, och när den ser,
att det har framgång, följer den exemplet. Så är
förhållandet i Kihla socken af Westmanland, hvar-1
est en komminister började med vexelbruket, somilr
nu är antaget af hela socknen, och i Stora Schedvi ilt
Dalarne, der en bonde på 4750-talet införde det och
sockenboerne äfven antagit det. Cirkulationsbruket
utsätter minst för total missväxt; ty om ett misslyc-
kas, så lyckas ett annat.
Tvenne anföranden af hrr Röök och Salza inne-
hölle motsatta åsigter. Den förre ansåg jordens pro-
duktion ökas genom tvåskiftesbruket; den sednare
hade genom mångåriga rön funnit, att cirkulations-
bruket ej är användbart på styf jord. Der biida sig
hårda och besvärliga lerkokor. Teorien vore visst
vacker på papperet, men läte ej praktiskt verk-
ställa sig.
Hr Arrhenius tillade, att cirkulationen borde in-
rättas olika efter olika jordmån; instämde med gref-
ve Lewenhaupt deruti, att frågan redan vore prak-
tiskt löst, och höll före, att 7 frågan vore riktigare
besvarad i den först upplästa skriften, än i grefve
von Salzas.
Grefve Lewenhaupt ansåg tvåskiftesbruket kunna
underhållas, om man hade rik tillgång på gödsel.
Hushållsamt är det alltid och derför tjenligast, när
man lider brist på allt. Deremot producerar det
mindre säd; men vill man genom vexelbruket fram-t
bringa mer, så fordras ock mer arbete, mer kapital. ll
Tvåskiftesbruket förtjenar ej allt det klander, detla
fått uppbära. Uppland, som i 6—800 år odlats påln
det sättet, äfvensom Westergöthland och Östergöth-p
land, äro ännu bland våra fruktbaraste provinser. In
Grefve Beckfriis meddelade, att det i Skåne allss
icke brukades att låta jorden ligga i träde. Högrelg
upp i landet är förhållandet annorlunda; grefven
trodde att det väl kunde låta sig göra att begagnalh
vexelbruk äfven här, men tillstod att han ej haftlb
t
yV
S
me dm fer set de mm
- ul (2 om —- As AA -— - - AA AV -
-—
SS - DD
kurage att på sin egendom (i Södermanland) försöka
mycket dermed. i
Hr Nathhorst medgaf, att det ej vore möjligt på
frågan gifva ett svar, passande för hvarje jordmån,
men trodde att svaret skulle blifva nöjaktigt, omly
frågan inskränktes; den skulle blifva, huruvida vexel-t
bruk är lämpligt på styf lerjord, hvilken man egent-d
ligen anser icke passande derför, hvaremot de lättare Ir
jordarterna tros vara bättre egnade åt vexelbruket.!n
Talaren sökte bevisa, att den styfva leran ej vinner, lt
utan tvärtom förlorar på att hvartannat år ligga i
träde. Han förordade cirkulationsbruk, dock utanld
att helt och hållet utesluta tvåskiftesbruket; dettalg
kunde återkomma hvart sjette, sjunde eller åttondels
år. Hvad som likväl ej vore någon lätt sak, varlg
sjelfva öfvergången till ett förändradt brukningssätt.
För detsammas införande fordrades tvenne slags ka-lr
pital: förstånd och penningar. Blott der dessa fin-lf
nas förenade, lyckas det. Talaren tviflade ej, attlr
man i allmänhet var på väg att komma ifrån tvåskif-!f
tesbruket, och det genom boskapsskötselns tilltagande. lt
Friherre Sprengtporten talade i samma syftning
som hr Nathhorst, och omnämnde att ett modifie-ld
radt cirkulationsbruk började blifva mer och mer
allmänt i Södermanland.
Hr Howing anmärkte en omständighet, hvari ef-lr
ter hans tanka, skälet borde sökas till den envishet, lf
hvarmed landtmännen vidhålla sitt gamla sätt att!
bruka åkerjorden. Det skall finnas ett ordspråk, att
den som ingenting annat duger till, duger till landt-1
brukare. Man har trott derpå, och ynglingar medls
något kapital och liten beläsenhet hafva slagit sigl,
på åkerbruket, samt börjat experimentera. I följdla
af deras brist på förstånd hade det slagit illa ut;ly
och bönderna hade tänkt: då dessa, som hafva pen-!d
ningar och lärdom, icke lyckas, så är deticke värdtlq
för oss att försöka.
Friherre v. Kremer hade af aflidne direktör Ste-
phens inhemtat råd i förevarande ämne. Stephens
hade i första rummet tillstyrkt klöfverodling. Medla
klöfverodlingen följde plogens användande. När bon-;
den funnit klöfverns nytta för ladugården, skulle l
man göra honom uppmärksam på vigten af compost-c
samling, och slutligen öfvertyga honom om nyttanl
af åkerns delning i fiera skiften än 2. Man skulle ll
börja med A och sedan öfvergå till 8, af hvilka ettis
besåddes med rotfrukter eller grönfoder. Friherre vy. r
K. hade följt Stephens råd, och med tillfredsställelse i
funnit dess förmånliga resultater, I
Grefve Posse yttrade, att man på hans ort, Små-l;