SE TRA SRV SVR MVY VN VVIAMv)g 180000 05
(Slutet följer i morgon.)
— Friherre Hugo Hamilton har begärt infö-
randet af följande tillägg i dess uti onsdagens
blad refererade anförande vid Landtbruksmötet,
rörande jordens indelning till jordtorp på Falla
egendom i Westergötbland:
bEörtjensten af denna i min tanka särdeles nyt-
tiga inrättning tillkommer dock icke mig, utan i
första rummet den utmärkt driftige man, som sedan
4842 förestått denna egendom, hr d:r Ringheim.
— En af ledamöterne i landtbruksmötet, br
brutspatron TA. Bolmnstedt, har anmärkt, alt
bans nimn, vid refererinzgen af diskussionea d.
6 dennes öfver den 46 frågan, blifvit uppfat-
tadt såsom Cronstedt, förmodligen af den an-
ledning att han haft sin plats under läktaren
der referenten autecknade, och således mindre
väl kunde höras af de nne, samt tillika medde-
lat sitt anförande sådant det blifvit uppsatt och
aflemnadt till protokollet, med begäran om plats
derför i tidningen, till undvikande af missför-
stånd af några uttryck i det efier åhörandet af
referenten gjorda sammandrag:
Då jag hört utan förehåll framställas den åsig-
ten, att man borde företrädesvis med grönfoder in-
omhus sommarfodra sina kreatur och upplöja äfven
hagar för att bringa dem med i cirkulationen, tager
jag mig friheten anhålla få med några ord varna
mot ett alltför absolut antagande af denna princip.
— Att de herrar, som, i likhet med en värd tala-
Te, hr löjtnanten Hedengren, hafva sina ägor beläg-
na på en af Sveriges bördigaste formationer af yngre
bergarter, dervid finna sin uträkning, anser jag vara
naturligt och rätt; men dessa relatift yngre kalk-,
lerskiffer- och sandstensbildningar, der sjelfva alfven
genom sin halt af bitumen och sin lätt dekompo-
nerade beskaffenhet äger förmåga att bära såväl fo-
der-, som andra od!ade växter, och der man således
ej är inskränkt till en tunn myllbaltig jordskorpa på
ofruktbar alf, äro i vårt land af ringa omfång, ty de
finnas hufvudsakligen vid Siljan i Dalarne, vid Hjel-
maren i Nerike, vid Wenern i Westergöthlad, der
de bildats i dessa stora vattenreservoirers sköte, samt
dessutom i en del af Skåne, på Gottland och Öland;
hvad man der i följd af bördigare jordmån med vinst
kan våga göra, lyckas äfven i vissa delar af Upland,
Östergöthland m. fl., der en mergelart, som är sjelf-
bördig, träffas af odlaren plog, eller i grannskapet
af större städer, der en obegränsad tillgång af göd-
ningsämnen snart förvandlar en i sig sjelf ofruktbar
jord till bärande fält i cirkulationen; men vådligt
blir det att genom sådana exempel förleda landets
jordbrukare i allmänhet, att utan sträng pröfning af
jordmånen, gödseltillgången, den för hans förhållan-
den passande kreaturs-races egenskaper m. m. följa
samma system.
Vårt land består i allmänhet af ett gneiss- och
granit-skelett, i hvars fördjupningar bäddar af lera,
sand och dyjord lägrat sig, sedan dessa dälder ofta
på långa sträckningar förut blifvit afdelade genom
sandåsar. Skog oelh hagar intaga der sina natur-
liga lägen på och närmast dessa så olika höjder,
som likväl öfverensstämma deri, att de sparsamt be-
täckas af en tunn fruktbar jordskorpa, som likväl är
tillräcklig för fortkomsten af barrskogen samt ha-
garnes löfträd och bete, medan åkrarne hvila på
dessa större eller mindre dalars sluttningar, och än-
garne med sina vattendrag intaga deras botten med
den nedsköljda djupare matjorden. Att i allmänhet
tro sig kunna med förmån lägga sådan hagmark i
kultur, tror jag med ofvan omtalde och äfven an-
dra lokala mindre undantag, vara ett misstag, då
den tunna jordskorpan ej är tillräcklig för odlade
växter, alfven ej bär utan stark gödning och gödseln
ej utan mehn delas mellan åkern och sådana odlin-
gar. Kan deremot ängsmarken med sin rikare mylla
läggas torr eller planeras till öfversilning, torde det
oftast löna mödan, att låta den ingå i cirkulationen
eller snarare cirkulera eller behandla den oberoende
af åkern. Det må tillåtas mig tillika få anmärka,
att man vid denna fråga torde få fästa afseende på
hvad kreaturs-race man anser sig med största för-
del böra framföda på sin egendom. I grannskapet
af större städer, der mjölken kan säljas, hvilket utan
tvifvel betalar sig bäst, kan man möjligen hafva
holländska, holsteinska eller andra stora kor, hyilka