Article Image
SE TRA SRV SVR MVY VN VVIAMv)g 180000 05 (Slutet följer i morgon.) — Friherre Hugo Hamilton har begärt införandet af följande tillägg i dess uti onsdagens blad refererade anförande vid Landtbruksmötet, rörande jordens indelning till jordtorp på Falla egendom i Westergötbland: bEörtjensten af denna i min tanka särdeles nyttiga inrättning tillkommer dock icke mig, utan i första rummet den utmärkt driftige man, som sedan 4842 förestått denna egendom, hr d:r Ringheim. — En af ledamöterne i landtbruksmötet, br brutspatron TA. Bolmnstedt, har anmärkt, alt bans nimn, vid refererinzgen af diskussionea d. 6 dennes öfver den 46 frågan, blifvit uppfattadt såsom Cronstedt, förmodligen af den anledning att han haft sin plats under läktaren der referenten autecknade, och således mindre väl kunde höras af de nne, samt tillika meddelat sitt anförande sådant det blifvit uppsatt och aflemnadt till protokollet, med begäran om plats derför i tidningen, till undvikande af missförstånd af några uttryck i det efier åhörandet af referenten gjorda sammandrag: Då jag hört utan förehåll framställas den åsigten, att man borde företrädesvis med grönfoder inomhus sommarfodra sina kreatur och upplöja äfven hagar för att bringa dem med i cirkulationen, tager jag mig friheten anhålla få med några ord varna mot ett alltför absolut antagande af denna princip. — Att de herrar, som, i likhet med en värd talaTe, hr löjtnanten Hedengren, hafva sina ägor belägna på en af Sveriges bördigaste formationer af yngre bergarter, dervid finna sin uträkning, anser jag vara naturligt och rätt; men dessa relatift yngre kalk-, lerskifferoch sandstensbildningar, der sjelfva alfven genom sin halt af bitumen och sin lätt dekomponerade beskaffenhet äger förmåga att bära såväl foder-, som andra od!ade växter, och der man således ej är inskränkt till en tunn myllbaltig jordskorpa på ofruktbar alf, äro i vårt land af ringa omfång, ty de finnas hufvudsakligen vid Siljan i Dalarne, vid Hjelmaren i Nerike, vid Wenern i Westergöthlad, der de bildats i dessa stora vattenreservoirers sköte, samt dessutom i en del af Skåne, på Gottland och Öland; hvad man der i följd af bördigare jordmån med vinst kan våga göra, lyckas äfven i vissa delar af Upland, Östergöthland m. fl., der en mergelart, som är sjelfbördig, träffas af odlaren plog, eller i grannskapet af större städer, der en obegränsad tillgång af gödningsämnen snart förvandlar en i sig sjelf ofruktbar jord till bärande fält i cirkulationen; men vådligt blir det att genom sådana exempel förleda landets jordbrukare i allmänhet, att utan sträng pröfning af jordmånen, gödseltillgången, den för hans förhållanden passande kreaturs-races egenskaper m. m. följa samma system. Vårt land består i allmänhet af ett gneissoch granit-skelett, i hvars fördjupningar bäddar af lera, sand och dyjord lägrat sig, sedan dessa dälder ofta på långa sträckningar förut blifvit afdelade genom sandåsar. Skog oelh hagar intaga der sina naturliga lägen på och närmast dessa så olika höjder, som likväl öfverensstämma deri, att de sparsamt betäckas af en tunn fruktbar jordskorpa, som likväl är tillräcklig för fortkomsten af barrskogen samt hagarnes löfträd och bete, medan åkrarne hvila på dessa större eller mindre dalars sluttningar, och ängarne med sina vattendrag intaga deras botten med den nedsköljda djupare matjorden. Att i allmänhet tro sig kunna med förmån lägga sådan hagmark i kultur, tror jag med ofvan omtalde och äfven andra lokala mindre undantag, vara ett misstag, då den tunna jordskorpan ej är tillräcklig för odlade växter, alfven ej bär utan stark gödning och gödseln ej utan mehn delas mellan åkern och sådana odlingar. Kan deremot ängsmarken med sin rikare mylla läggas torr eller planeras till öfversilning, torde det oftast löna mödan, att låta den ingå i cirkulationen eller snarare cirkulera eller behandla den oberoende af åkern. Det må tillåtas mig tillika få anmärka, att man vid denna fråga torde få fästa afseende på hvad kreaturs-race man anser sig med största fördel böra framföda på sin egendom. I grannskapet af större städer, der mjölken kan säljas, hvilket utan tvifvel betalar sig bäst, kan man möjligen hafva holländska, holsteinska eller andra stora kor, hyilka

9 juli 1847, sida 3

Thumbnail