ven gifves en annan metod till ängsyvattning, nemli-
gen att öfversvämma gräsmarken genom dammars
anläggande, som afstänga vattnet och tvinga det att
stiga. Denna metod kan likväl endast användas i
stor scaia, emedan den utfaller ganska dyrt, och
icke låter ersätta sig i små fall.
Hr Westfält önskade lemna den slutliga upplysning,
att sedan ängen är slagen, bör den ställas under
vatten 14 dagar, på det att tet sår måtte botas,
som gjorts genom ängsvattningar förut.
Ordföranden förklarade öfverläggningen om denna
punkt siutad.
28 frågan: Angåerde hvelets öfverkarfrirg om
våren
Hr A:rienius uppläste grefve Saltzasanförandeiäm-
net, hvaraf inhemtades, att grefven funnit ogagn af
att harfva sitt hvete om våren. Likväl är det en
sanning, att man än harfvar i tid, än i otid, och
sedan dömer som de blinda om färgen. Gref Saltza
förmälde sig hafva mycken erfarenhet. På gäslera
bör vä!tas, men icke harfvas.
Major son Sciantz lät förstå, att han i en längre
tid öfvat den praxis att om våren harfva hvete.
Ogräset förstöres derigenom. Talaren hade alltid
erhållit ypperliga hyeteskördar, och sett sin granne
äfven få dem ypperliga. Han uttryckte derföre den
tanken bestämdt, att metoden kan angripas och
bör angripas, (nyttjas). Jag har harfvat morgon-
stunden, tillade han, men jag har funnit vida
bättre att göra det om aftnarne. Det vore så Myc-
ket angeägnare att använda vårharfaingsmetoden
för hvete, som skillnaden kan, efter hvad talaren
erfarit, betöpa sig ända till 8 å 40 korn.
Baron Kremer ansåg sig, ehuru en så erfaren
åkerbrukare som major von Schantz förordat hvetets
harfning om våren, dock böra erinra, att den på lö-
sare jord är ganska farlig, enedan hveterötterna upp-
rifvas. På styfvare jord kan den vara förmånlig.
Baronen ansåg vältning om våren vara det bästa.
När snön hastigt går bort, lemnar den ett slags slem
efter sig på åkrarne. Då är det klokare att framgå
med räfsan, än med härfvan. Sannt blir dock, att
räfsningen är besvärligare, men den måste vara vida
säkrare.
Hr von Schantz ville allenast, i afseende på hvad
baron Kriemer sagt, tillägga, att de hvetesorter, som
sås i hans ort, endast växa på styf åker, hvarföre
de aldrig brukas på lös jord, och der fara följaktli-
gen ej kommer i fråga, som skulle uppstå medelst
harfning om våren.
Grefye Frölich rekommenderade ett slags harf,
som hr grefven beskref och hvilken med mycken
fördel blifvit begagnad på hveteland å hr grefvens
egendom.
Hr Edman anmärkte, att jorden måste vara väl
uttorkad, om harfven skulle användas; på lös jord
borde man endas harfva, för att borttaga ogräset;
erinrade äfven om nödvändigheten att väl afpassa
rätta tiden för barfningen på hård.
Hr Wiestlfält yuwrade sig om skälen, hvarföre harf-
ningen anställdes; hyetebrodden vore kort om. vå-
ren; jorden torkade hastigt till, och deåt regn, som
föll, tillpackade än mer jorden; då kom säden icke
fram; vid sådana omständigheter vore det nödvän-
digt att harfva; om man då harfvade aldrig så litet,
så gjorde regnet påräknad nytta på rötterna.
I afseende på harfning för ogräs, anmärktes att
sådant icke alltid vore tillräckligt; i det stället re-
kommenderades att, så fort ogräset gått i blomma,
icke spara på handrensning. Tal. hade sjelf på ett
fält om 46 tunnland hvete, låtit företaga en rens-
ning för hand, då ogräset stod i blom. Härtill
hade åtgått icke mindre än, om ref. hörde rätt,
3530 dagsverken å 46 sk. bko om dagen. Talaren
hade likvil deraf rönt en alldeles oväntad fram-
gång; vid uppryckningen af ogräset medföljde nem-
ligen rötterna, och jorden luckrade: på detta sätt.
Då började de små skotten att skjuta upp, så att
de, ehuru cen del af hvetet vid rensningen redan
stod i ax, biefvo lika fort mogna till skörd, och
talaren, som rensningen ansett sig knappast
återfå utsädet, gjorde en den vackraste skörd. Detta
förfaringssätt rekommenderades på det aldra högsta.
Grefve Posse ansåg att harfyen, använd till ogrä-
sets utrotande, förstörde hvetet så väl som ogräset,
och förordade den af hr Westfält uppgifna hand-
rensningsmetoden såsom den enda rätta. På lös jord
borde man aldrig harfva.
Hr Edman rekommenderade äfven handrens-
ningen.
Hr Ordföranden tillkännagaf, att den för sektio-
nen utsatta tiden vore förbi, hvarföre sektionen upp-
löstes, och som det var sista gången, den höll sitt
sammanträde, förklarade hr Ordföranden sin tack-
samhet för det förtroende, hvarmed han varit hedrad.
(Slutet följer i morgon.)