ven gifves en annan metod till ängsyvattning, nemligen att öfversvämma gräsmarken genom dammars anläggande, som afstänga vattnet och tvinga det att stiga. Denna metod kan likväl endast användas i stor scaia, emedan den utfaller ganska dyrt, och icke låter ersätta sig i små fall. Hr Westfält önskade lemna den slutliga upplysning, att sedan ängen är slagen, bör den ställas under vatten 14 dagar, på det att tet sår måtte botas, som gjorts genom ängsvattningar förut. Ordföranden förklarade öfverläggningen om denna punkt siutad. 28 frågan: Angåerde hvelets öfverkarfrirg om våren Hr A:rienius uppläste grefve Saltzasanförandeiämnet, hvaraf inhemtades, att grefven funnit ogagn af att harfva sitt hvete om våren. Likväl är det en sanning, att man än harfvar i tid, än i otid, och sedan dömer som de blinda om färgen. Gref Saltza förmälde sig hafva mycken erfarenhet. På gäslera bör vä!tas, men icke harfvas. Major son Sciantz lät förstå, att han i en längre tid öfvat den praxis att om våren harfva hvete. Ogräset förstöres derigenom. Talaren hade alltid erhållit ypperliga hyeteskördar, och sett sin granne äfven få dem ypperliga. Han uttryckte derföre den tanken bestämdt, att metoden kan angripas och bör angripas, (nyttjas). Jag har harfvat morgonstunden, tillade han, men jag har funnit vida bättre att göra det om aftnarne. Det vore så Mycket angeägnare att använda vårharfaingsmetoden för hvete, som skillnaden kan, efter hvad talaren erfarit, betöpa sig ända till 8 å 40 korn. Baron Kremer ansåg sig, ehuru en så erfaren åkerbrukare som major von Schantz förordat hvetets harfning om våren, dock böra erinra, att den på lösare jord är ganska farlig, enedan hveterötterna upprifvas. På styfvare jord kan den vara förmånlig. Baronen ansåg vältning om våren vara det bästa. När snön hastigt går bort, lemnar den ett slags slem efter sig på åkrarne. Då är det klokare att framgå med räfsan, än med härfvan. Sannt blir dock, att räfsningen är besvärligare, men den måste vara vida säkrare. Hr von Schantz ville allenast, i afseende på hvad baron Kriemer sagt, tillägga, att de hvetesorter, som sås i hans ort, endast växa på styf åker, hvarföre de aldrig brukas på lös jord, och der fara följaktligen ej kommer i fråga, som skulle uppstå medelst harfning om våren. Grefye Frölich rekommenderade ett slags harf, som hr grefven beskref och hvilken med mycken fördel blifvit begagnad på hveteland å hr grefvens egendom. Hr Edman anmärkte, att jorden måste vara väl uttorkad, om harfven skulle användas; på lös jord borde man endas harfva, för att borttaga ogräset; erinrade äfven om nödvändigheten att väl afpassa rätta tiden för barfningen på hård. Hr Wiestlfält yuwrade sig om skälen, hvarföre harfningen anställdes; hyetebrodden vore kort om. våren; jorden torkade hastigt till, och deåt regn, som föll, tillpackade än mer jorden; då kom säden icke fram; vid sådana omständigheter vore det nödvändigt att harfva; om man då harfvade aldrig så litet, så gjorde regnet påräknad nytta på rötterna. I afseende på harfning för ogräs, anmärktes att sådant icke alltid vore tillräckligt; i det stället rekommenderades att, så fort ogräset gått i blomma, icke spara på handrensning. Tal. hade sjelf på ett fält om 46 tunnland hvete, låtit företaga en rensning för hand, då ogräset stod i blom. Härtill hade åtgått icke mindre än, om ref. hörde rätt, 3530 dagsverken å 46 sk. bko om dagen. Talaren hade likvil deraf rönt en alldeles oväntad framgång; vid uppryckningen af ogräset medföljde nemligen rötterna, och jorden luckrade: på detta sätt. Då började de små skotten att skjuta upp, så att de, ehuru cen del af hvetet vid rensningen redan stod i ax, biefvo lika fort mogna till skörd, och talaren, som rensningen ansett sig knappast återfå utsädet, gjorde en den vackraste skörd. Detta förfaringssätt rekommenderades på det aldra högsta. Grefve Posse ansåg att harfyen, använd till ogräsets utrotande, förstörde hvetet så väl som ogräset, och förordade den af hr Westfält uppgifna handrensningsmetoden såsom den enda rätta. På lös jord borde man aldrig harfva. Hr Edman rekommenderade äfven handrensningen. Hr Ordföranden tillkännagaf, att den för sektionen utsatta tiden vore förbi, hvarföre sektionen upplöstes, och som det var sista gången, den höll sitt sammanträde, förklarade hr Ordföranden sin tacksamhet för det förtroende, hvarmed han varit hedrad. (Slutet följer i morgon.)