j
j
MU HULUVUI SITT TA AI TDI TAUATLER TIUdRUL FREE RERR Vv ÅG
undsättning. Talaren instämde i grefve Lewen-
haupts förslag om försäljning af spanmålen om vå-
ren och uppköp af ny säd om hösten, men försälj-
ningen borde ej ske genom auktioner och på kre-
Idit, utan mot kontant. Magasinsinrättningar kunna
äfven drifvas för långt. På en besittning af 44
mantal, som talaren nyss tillträdt, finnes ett maga-
Isin, som enligt reglementet alltid skall hafva 300
Itunnor säd, och detta magasin är ett svårt onus för
egendomen.
Friherre Tersmeden : Om sockenmagasinerna vore
riktigt inrättade, skulle staten icke behöfva lemna
undsättning i missväxtår; men de äro sällan så or-
Iganiserade. I allmänhet äro de så inrättade, att
ljordegarne, tillskjutit spanmål, som alltid utlånats,.
och det mot för hög ränta, hvarigenom fonden be-
Itydligt ökats. Det oaktadt fanns i ett magasin uti
Italarens ort vid missvixtåret 4845 ingenting att ut-
låna, emedan all säden var förut utlånad åt sådana,
som ej kunde betala. Spanmålen borde ej utlånas )
annat än vid verklig nöd. När inga låntagare fin-
nas, har det händt, att delegarne sjelfva blifvit å-
llagda att uttaga säd och derå betala den dryga rän-
tan. Spanmilen borde omsättas efter omständi ghe-
terna, utan att några föreskrifter derför voro gifna
di reglementet, och inkomsterna borde ej användas
till några för inrättningen främmande ändamål. Ta-
llaren berömde det af hr Arrhenius omtalade regle-
mentet, och ansåg magasinerna böra inrättas ge-
Imensamt för större distrikter, ty den ena. socknen
skulle då vaka, att den andra icke finge tillgripa
magasinernas fond till andra kommunala ändamål.
Hr major v. Bahr: I det mesta förekommen vill
jag blott tillägga, att om socknemagasinen sköttes
lenligt det, för dem utfärdade, af konungen stadfä-
Istade reglemente, så skulle otvifvelaktigt ändamålet
Imed de samma uppfyllas. Talaren uppläste härefter
det förevarande fråga närmast rörande moment uti
reglementet. Genom att i goda år, fortsatte Han,
utlåna spanmålen, hindras magasinerne att uppfylla
sitt ändamål, heldst spanmålen vanligen är utlånt
åt de fattigare socknens invånare, hvilka i missväxt
äro urståndsatta att återbetala. Skälet hvarföre en
sådan utlåning sker, är imedlertid det, att åtskilliga
kommunala utgifter skola besörjas af räntevinsten,
hvilken således samlas på de fattigare invånarnes
bekostnad.
Herr kapten Westfält: Jag eger ej någon erfa-
renhet att åberopa, hvad socknemagasinen beträfiar,
men då frågan äfven rör bristen på tjenligt utsäde,l:
så vill jag på grund af flerårig erfatenhet meddela
några upplysningar. Herr kaptenen öfvergick här-
efter till beskrifning af en sädesria, genom torkning
uti hvilken en förträfflig och fröbar säd erhölls.
Rian hade en cylinder i midten; hvilken lemnade
luften: tillträde. Mot denna cylinder lades axen.
På detta sätt hade talaren äfven då skörden var
dålig, likväl erhållit godt utsäde, som ofta grott
inom 48 timmar, ja funnit sig på detta sätt kunna
bereda bättre säd än den, som vanligen togs från
Nyland och Wasa, hvilken sednare ej sällan, innan
den här kunde användas, förlorat sin fröbarhet.
Herr statsrådet Warn: Då flere talare redan ut-
vecklat olägenheterna af det system i afseende på
utlåning, som vid socknemagasinen vanligen följes,
anser jag öfverflödigt att vidare omorda detta, dess-
utom af erfarenheten tillräckligt vitsordade förhål-
lande. Då det imedlertid är af vigt, att man, ge-
nom tjenliga organisationsåtgärder, söker, hyilket väl
ligger inom möjlighetens gräns förekomma de svåra
följderna af missvexten, vill jag ej undandraga mig
att anföra den erfarenhet jag äger om ett till detta
mål bidragande medel. Detta består deruti, att
omkring tredjedelen af magasinets fond, hvilken, om
hvarje besuten socknebo lemnar Y, till 3; tunna,
icke blifver obetydlig, kapitaliseras. Härigenom er-
hålles en tillgång, som synnerligast i fattiga och
aflägsna orter, der man i alla-fall ofta nödgas köpa
säd, blifver fördelaktig, helst på detta sätt fonden
ökas genom räntevinsten, samt denna skördas på de
förmögnares bekostnad, till hvilka de kontanta med-
len vanligen blifva utlemnade, då åter in natura ut-
låningen oftast sker till de fattiga. På detta sätt
har man understundom i aflägsnare orter förekom-
mit hungersnöd och nödvändigheten för folket att
blanda bark uti sitt bröd.
Herr Friherren och ordföranden erinrade att ett
dylikt stadgande, som det den siste talaren om-
nämnt, verkligen fanns stadgadt uti reglementena
för socknemagasiner inom åtskilliga aflägsnare orter.
Herr hofintendenten Welin meddelade åtskilliga
siffer- och andra förhållanden rörande socknemaga-
sinernas ställning allt ifrån den stund de först blif-
vit påtänkta; omnämnde de enorma summor som
åtgått till undsättning, utan att de hjelpbehöfvande
ändå blifvit hulpna; samt redogjorde för de skäl,
som för 20 år tillbaka föranledt hr W. att uppgöra
och till Kongl. Maj:t ingifva ett förslag om huru
socknemagasiner skulle vara ändamålsenligast inrät-
tade. Han hade utgått från den åsigten, att hvar
och en enskild borde bjelpa sig sjelf, och att sta-
ten ej borde dermed befatta sig, emedan dess mel-
lankomst i sådane fall verkade mera ondt än godt.
Öfver herr W:s förslag hade mångfaldiga utlåtanden
blifvit afgifna; det hade rönt de mest stridiga om-
dömen: hvad man egentligon stött sig på, hade va-
rit, att dess reglemente skulle blifva lag. Det blef
också ingenting deraf, det hom aldrig till ordentlig
verkställighet, ehuru åtskilliga län försökte dess in-
förande. Mycket hade arbetats på saken, fast hit-
tills förgäfves. Ferr W. vidhöll sin sats: kan sven-
ska folket icke lära att sjelf spara åt sig, så skall
det aldrig komma i en oberoende ställning.
Hr Key och hr Björck funno bäst vara, att soc-
kenmagasinnrnas sparmåistillgångar förvandlades till
rörliga kapitaler.
Friherre Raab ansåg att en stark opinion vore
det enda som kunde verka reaktionärt emot de så
illa inrättade sockenmagasinerna. Han yrkade att
mötet, jemte uttalande af en sådan opinion, äfven
skulle förorda spanmålens förvandling till rörliga
kapitaler, på sätt föregående talare föreslagit.
Hr Schantz ansåg, att hvarje kommun borde få
handla för sig, oförkränkt af opinionsyttringar. Man
bade att fästa afseende på lokala förhållanden, som
kunde göra ett sockenmagasin, sådant det nu är,
ganska tjenligt för ändamålet. I hr S:s ort var ma-
gasinet i så godt skick, att det lämpligast dervid
borde få förblifva.
Hr Arrhenius kunde ej finna, att socknarnes fri-
het blefve bunden derigenom, att här uttalades en
opinion öfver hvad mötet ansåge rätt cch nyttigt;
en sådan opinion hade ingen annan verkan, än den
på öfvertygelsens väg kunde vinna. Man tycktes
här temligen enhälligt vara ense derom, att de ifrå-
gavarande magasinerna, så som de nu äro inrättade,
ej medföra något gagn, utan snarare verka skad-
ligt, men att de skulle, genom en ändamålsenligare
inrättning, bättre uppfylla sitt ändamål. Denna
tanka måtte gerna uttalas.
Friherre Raab tillade, att en så odelad opinion
af ogillande aldrig kunde drabba en inrättning, som
icke deraf gjort sig förtjent.
Hr friherren och Ordföranden hemställde. med
Nm me — ÅA KA —- — OA KR Vt AR Br RO ÅN KR RO NP —- mm — -m —— mm ÖR I WOW nn
- VA -— -
-— -— - hun NV O -—- -—-— er
- UM - - 2 pe AA LA AR