komst med sin närvaro.
ONSDAGEN DEN SJUNDE JULI.
Sektionen för åkerbruket
öppnades af ordföranden, hr friherre Sprengtporten,
med en hemställan, att de åtskilliga frågor som sto-
do i nära sammanhang med hvarandra, måtte sam-
tidigt behandlas. Detta bifölls. Således föredrogosv
nu gemensamt li
Frågan 214: Förtjenar vår Alsike-klöfver (Trifoli-!f
um hybridum), utomlands benämnd Svensk klöfver, li
allt det beröm, som tilldelats densamma? Och bör
den i större skala odlas jemte eller framför Rödklöf-f
vern ? E
och frågan 22: Hvilken eller hvilka foderväxter la
skulle i möjligaste måtto kunna ersätta Rödklöfvern le
på de orter, der densamma icke lyckas? t
Af hr lagman Rööks och den förrberörde anony- ll
me författarens från Westerås län härom meddelades
skriftliga yttranden inhemtades-bland annat, att al- I;
sike-klöfver, blandad med timotej, egentligen skullej-
vara lämplig till igenläggning af flerårig vall. I
Baron Hermelin yttrade, att han i hänseende tilll
odlingen af alsike-klöfvern blifvit afskräckt, i följd li
af svårigheten att deraf samla frön på en sådan
jordmån, som han innehar, hvilken är af torrare be-
skaffenhet. Såsom surrogat för den röda klöfvern
ville han fästa uppmärksamhet på en varietet af den
allmänna rödklöfvern, som odlas i England , under
namn af Cow-grass, hvilken icke är annat, än vår
vanliga vildt vexande klöfyer, som utmärker sig för
sin varaktighet framför den vanliga, odlade. Vic-
kerarterna kunde han ej rekommendera, i anseende
till den egenheten, att fröen förlora sin gronings-
kraft efter någon tids förvaring. Orsaken härtill i-
genfinnes i fröens hårda skal. En landtman i Ö-
stergöthland företog sig att med en synål sticka ett
hål på skalet, derefter plantera fröet, och en snabb
groning och vext följde. Saken, ehuru oanvändbar
i stort, är dock upplysande. Bland grässagen kun-
na vi icke odla det af engelsmännen berömda ray-
gräset, i anseende till klimatförhållanden, men bland
vildt vexande grässlag torde strandsvingeln eller fe-
stuca arundinacea intaga ett utmärkt rum, hvilket
han genom egen erfarenhet bekräftat. Såningstiden
har för honom synts vara fördelaktigast i slutet af
Juli, eller under rötmånaden.
Grefve Lewenhaupt: Uti några och 20 år har jag
odlat alsike-klöfver, och om den än icke är lika gif-
vande som rödklöver, äger den likväl åtskilliga före-
träden, den är mångårigare, ej så mäktig 0. S. V.
Det är väl sannt, att fröet är svårt att rengöra och I
att härtill fordras mycket arbete, men så är detl
också drygare vid utsådden. Det kan för öfrigt sås:
L
l
l
1
i
rr
Kn AA mm m— mm Hm — —
—
otröskadt, och äro 4 lispund tillräckliga på tunnlan-
det. I Nerike sås detta frö mycket. Bäst är att
använda vexten till fröskörd. Detta betalar sig. Ett
lispund gäller 3 rdr rgs. Fröet är så att säga mo- li
dernt utomlands och skall der icke sakna afsättning,
utan kan blifva ett icke obetydligt föremål för vår
export. z s
Hr Moberg (från Östergöthland): Hvad rödklöf-s
vern beträffar, är den mindre tjenlig på sandjord ;
och dylika jordslag. Under en resa, den jag som-1
maren förra året företog genom England och Skott-;
I
S
j
land, såg jag rödklöfvern der blott sparsamt använd;
ej eller var den, der den förefanns, vacker; ja! fält
funnos, der plantorne förekommo på ett par alnars
afstånd från hvarandra. Såsom orsak uppgafs den
längre tid denna vext varit odlad på samma jord. l:
Huru man imedlertid skulle förekomma vextens för-
fall på sand och dylik jord uppgåfvos flera sätt.
Animalisk gödning ansåg man föga kunna uträtta,
aska och kalk deremot vara af någon fördel. Bäst!
vore att plöja jorden djupare. — Uti Sverige anser
jag oss böra söka bibehålla denna vext, samt genom
mineralisk gödning göra jorden tjenlig för dess od-
lande. Friherre Hermelin har yttrat sig för odling li
af rajgräs. För min del anser jag likväl denna fo-!j
derväxt mindre tjenlig, enär den är utsatt för att
bortfrysa, såsom jag ofta sett inträffa uti Östergöth-
land och flerestädes. Det vore imedlertid lyckligt
om man kunde få den att gå, och ett sätt härtill
skulle jag tro ligger deruti, att man samlar frön af
den vilda, hvilken hos oss i temlig mängd förekom-
mer, samt underlåter begagna utländskt. Hvadl
hvitklöfvern beträffar, är den bra, der rödklöfvern ej
går. För 44 dagar sedan såg jag, under en resa
genom Östergöthland, särdeles vacker hvitklöfver.
Den stod en half aln lång och var vid bottnen tät.!
Denna vext går för öfrigt, utom på sandjord, äfven
på torfjord. Jag har på några tunnland sått denna.
klöfver, skarpt betat densamma, men ändock stårl
fältet hvitt af blommor och visar ymnig årsvext.
För öfrigt tror jag att gul lucern med fördel kan
försökas på torrare och kalkhaltig jord.
Hr Nathhorst: Jag kan icke bestämdt afgöra
svaret å de begge framställda frågorna; men anser
vår Alsikeklöfver i många afseenden hafva företräde
framför flera andra fodervexter; den är mer varak-
tig än rödklöfver, och kunde förtjena namnet Sid-
landsklöfver, emedan den gerna växer på kärrmark.
I England har den vunnit mycket insteg. Till en-
gelska åkerbrukssällskapet hafva mycket fördelak-
tiga rapporter om densamma inkommit, och säll-
skapet har beslutat att dermed anställa stora, kom-
parativa försök. I England har yttrats, att alsike-
klöfvern är en ny present från Sverge, lika vigtig,
som de s. k. Swedish Turnips. Härmed är äfven
den 22 frågan besvarad. Den ena fodervextarten,
Isom kan ersätta rödklöfver, är den nu nämnda al-
sikeklöfvern, som odlas på sank mark; den andra,
för torr jord, är Linnås höfrö, eller så kallad Svensk
ILuzern. Försök dermed både här och i Tyskland
I hafva icke haft framgång, emedan vexten lätt förvexer
sig och blir träig; men på landtbruksakademiens
I Jexperimentalfält har en tid odlats en annan varie-
Itet, eller måhända ett annat species deraf, kanske
kommet från Asiatiska höglandet. Den har fått
sInamnet Medicago Sylvestris och förtjenar stor upp-
-lmärksamhet; men har en olägenhet, nemligen att
Idet i regniga år är svårt att få frö deraf. Enär
Iklöfver skall hafva ej för våt och ej för torr mark,
läro således de nu nämnda surrogaterna bra. I Eng-
land, der klöfverodlingen utledsnat jorden, har man
i stället derför börjat nyttja trifolium medium, en
svensk vext, hvilken ger lika god skörd som hol-
-ländsk klöfver och är mer perenn. Om gräsvexter
vill jag icke tala, enär de icke kunna räknas till
!lsådana fodervexter, som här äro i fråga.
- tr Arrhenius instämde så väl med hr Nathhorst
-Isom med gretys Lewenhaupt i det beröm de gifvit
Talsikallxe — vr arna, att denna vext i
stuminomrverf. Han ville nawDa, 255: Hr von
-lUpland äfven odlas för erhållande av 20: 20
Paykull hade i flera år cdlat den för detta ända-
mål, med stor förmån. Trifolium medium vVexer
t vild, men trifves egentligen på högländta platser och
ansågs af talaren bättre tjenlig till betesvext, ehuru
den äfven kan odlas på åker. I afseende på hvad
baror Hermelin nämnt om att sticka hål med synål
på det yttre skalet af vickerfrön för att få dem till att
t gro, upplyste tal., att betning med brom- eller chrom-
lösning gör samma nytta. Hvad de tvenne andra
Smi 2