komst med sin närvaro. ONSDAGEN DEN SJUNDE JULI. Sektionen för åkerbruket öppnades af ordföranden, hr friherre Sprengtporten, med en hemställan, att de åtskilliga frågor som stodo i nära sammanhang med hvarandra, måtte samtidigt behandlas. Detta bifölls. Således föredrogosv nu gemensamt li Frågan 214: Förtjenar vår Alsike-klöfver (Trifoli-!f um hybridum), utomlands benämnd Svensk klöfver, li allt det beröm, som tilldelats densamma? Och bör den i större skala odlas jemte eller framför Rödklöf-f vern ? E och frågan 22: Hvilken eller hvilka foderväxter la skulle i möjligaste måtto kunna ersätta Rödklöfvern le på de orter, der densamma icke lyckas? t Af hr lagman Rööks och den förrberörde anonyll me författarens från Westerås län härom meddelades skriftliga yttranden inhemtades-bland annat, att alI; sike-klöfver, blandad med timotej, egentligen skullejvara lämplig till igenläggning af flerårig vall. I Baron Hermelin yttrade, att han i hänseende tilll odlingen af alsike-klöfvern blifvit afskräckt, i följd li af svårigheten att deraf samla frön på en sådan jordmån, som han innehar, hvilken är af torrare beskaffenhet. Såsom surrogat för den röda klöfvern ville han fästa uppmärksamhet på en varietet af den allmänna rödklöfvern, som odlas i England , under namn af Cow-grass, hvilken icke är annat, än vår vanliga vildt vexande klöfyer, som utmärker sig för sin varaktighet framför den vanliga, odlade. Vickerarterna kunde han ej rekommendera, i anseende till den egenheten, att fröen förlora sin groningskraft efter någon tids förvaring. Orsaken härtill igenfinnes i fröens hårda skal. En landtman i Östergöthland företog sig att med en synål sticka ett hål på skalet, derefter plantera fröet, och en snabb groning och vext följde. Saken, ehuru oanvändbar i stort, är dock upplysande. Bland grässagen kunna vi icke odla det af engelsmännen berömda raygräset, i anseende till klimatförhållanden, men bland vildt vexande grässlag torde strandsvingeln eller festuca arundinacea intaga ett utmärkt rum, hvilket han genom egen erfarenhet bekräftat. Såningstiden har för honom synts vara fördelaktigast i slutet af Juli, eller under rötmånaden. Grefve Lewenhaupt: Uti några och 20 år har jag odlat alsike-klöfver, och om den än icke är lika gifvande som rödklöver, äger den likväl åtskilliga företräden, den är mångårigare, ej så mäktig 0. S. V. Det är väl sannt, att fröet är svårt att rengöra och I att härtill fordras mycket arbete, men så är detl också drygare vid utsådden. Det kan för öfrigt sås: L l l 1 i rr Kn AA mm m— mm Hm — — — otröskadt, och äro 4 lispund tillräckliga på tunnlandet. I Nerike sås detta frö mycket. Bäst är att använda vexten till fröskörd. Detta betalar sig. Ett lispund gäller 3 rdr rgs. Fröet är så att säga moli dernt utomlands och skall der icke sakna afsättning, utan kan blifva ett icke obetydligt föremål för vår export. z s Hr Moberg (från Östergöthland): Hvad rödklöf-s vern beträffar, är den mindre tjenlig på sandjord ; och dylika jordslag. Under en resa, den jag som-1 maren förra året företog genom England och Skott-; I S j land, såg jag rödklöfvern der blott sparsamt använd; ej eller var den, der den förefanns, vacker; ja! fält funnos, der plantorne förekommo på ett par alnars afstånd från hvarandra. Såsom orsak uppgafs den längre tid denna vext varit odlad på samma jord. l: Huru man imedlertid skulle förekomma vextens förfall på sand och dylik jord uppgåfvos flera sätt. Animalisk gödning ansåg man föga kunna uträtta, aska och kalk deremot vara af någon fördel. Bäst! vore att plöja jorden djupare. — Uti Sverige anser jag oss böra söka bibehålla denna vext, samt genom mineralisk gödning göra jorden tjenlig för dess odlande. Friherre Hermelin har yttrat sig för odling li af rajgräs. För min del anser jag likväl denna fo-!j derväxt mindre tjenlig, enär den är utsatt för att bortfrysa, såsom jag ofta sett inträffa uti Östergöthland och flerestädes. Det vore imedlertid lyckligt om man kunde få den att gå, och ett sätt härtill skulle jag tro ligger deruti, att man samlar frön af den vilda, hvilken hos oss i temlig mängd förekommer, samt underlåter begagna utländskt. Hvadl hvitklöfvern beträffar, är den bra, der rödklöfvern ej går. För 44 dagar sedan såg jag, under en resa genom Östergöthland, särdeles vacker hvitklöfver. Den stod en half aln lång och var vid bottnen tät.! Denna vext går för öfrigt, utom på sandjord, äfven på torfjord. Jag har på några tunnland sått denna. klöfver, skarpt betat densamma, men ändock stårl fältet hvitt af blommor och visar ymnig årsvext. För öfrigt tror jag att gul lucern med fördel kan försökas på torrare och kalkhaltig jord. Hr Nathhorst: Jag kan icke bestämdt afgöra svaret å de begge framställda frågorna; men anser vår Alsikeklöfver i många afseenden hafva företräde framför flera andra fodervexter; den är mer varaktig än rödklöfver, och kunde förtjena namnet Sidlandsklöfver, emedan den gerna växer på kärrmark. I England har den vunnit mycket insteg. Till engelska åkerbrukssällskapet hafva mycket fördelaktiga rapporter om densamma inkommit, och sällskapet har beslutat att dermed anställa stora, komparativa försök. I England har yttrats, att alsikeklöfvern är en ny present från Sverge, lika vigtig, som de s. k. Swedish Turnips. Härmed är äfven den 22 frågan besvarad. Den ena fodervextarten, Isom kan ersätta rödklöfver, är den nu nämnda alsikeklöfvern, som odlas på sank mark; den andra, för torr jord, är Linnås höfrö, eller så kallad Svensk ILuzern. Försök dermed både här och i Tyskland I hafva icke haft framgång, emedan vexten lätt förvexer sig och blir träig; men på landtbruksakademiens I Jexperimentalfält har en tid odlats en annan varieItet, eller måhända ett annat species deraf, kanske kommet från Asiatiska höglandet. Den har fått sInamnet Medicago Sylvestris och förtjenar stor upp-lmärksamhet; men har en olägenhet, nemligen att Idet i regniga år är svårt att få frö deraf. Enär Iklöfver skall hafva ej för våt och ej för torr mark, läro således de nu nämnda surrogaterna bra. I England, der klöfverodlingen utledsnat jorden, har man i stället derför börjat nyttja trifolium medium, en svensk vext, hvilken ger lika god skörd som hol-ländsk klöfver och är mer perenn. Om gräsvexter vill jag icke tala, enär de icke kunna räknas till !lsådana fodervexter, som här äro i fråga. tr Arrhenius instämde så väl med hr Nathhorst -Isom med gretys Lewenhaupt i det beröm de gifvit Talsikallxe — vr arna, att denna vext i stuminomrverf. Han ville nawDa, 255: Hr von -lUpland äfven odlas för erhållande av 20: 20 Paykull hade i flera år cdlat den för detta ändamål, med stor förmån. Trifolium medium vVexer t vild, men trifves egentligen på högländta platser och ansågs af talaren bättre tjenlig till betesvext, ehuru den äfven kan odlas på åker. I afseende på hvad baror Hermelin nämnt om att sticka hål med synål på det yttre skalet af vickerfrön för att få dem till att t gro, upplyste tal., att betning med bromeller chromlösning gör samma nytta. Hvad de tvenne andra Smi 2