Ispisa nagra och 20 personer, orsakade en dryg dag-
lig utgift. Landet vore ännu nog rymligt för sina
invånare, att eget hem kunde beredas arbetaren.
Man hade sagt, att skötsel af ett stort torp hindra-
de dess innehafvare att arbeta åt husbonden. Det
borde likväl icke förgätas, att, vore torpet stort,
kunde torparen hålla sig dräng. Sådant skedde på
torp under talarens egendom, på hvilka föddes 4
å 6 kokreatur. På mindre egendomar kunde tor-
pen tilltagas mindre. Uti 37 år hade talaren på
sin egendom användt jordtorparesystemet och såg
sig på detta sätt blifva en skuldfri. Uti hans trakt
hade visserligen det andra systemet försökts, men
utan framgång; man hade återgått till jordtorpare-
systemet, och detta, oaktadt få orter ägde, i förhål-
lande till sin folkmängd, mindre utrymme. Jord-
torparesystemet beskärde arbetaren eget hem, ska-
pade en klass af trefna medborgare, då åter det
motsatta vore att anse såsom pauperismens källa.
Talrika bifallsrop tillkännagåfvo det bifall, tala-
rens åsigter och det varma sätt, hvarpå de fram-
ställdes, tillvunno sig. .
Hr Mengel fann något betecknande så väl deruti,
att denna fråga icke utgjort föremål för förra landt-
bruksmötets öfverläggningar, som uti det sätt, hvar-!mn
på redaktionen af förevarande punkt nu vore upp-
ställd. Man talade nemligen deruti först om hvad
som vore jordegarens fördel, samt först sednare om
hvilketdera systemet bäst befordrade arbetarens sed-
liga förbättring. Den sednare frågan borde likväl
intaga främsta rummet. Måhända vore likväl den-
na oegentlighet blott att tillskrifva ett förbiseende
vid redaktionen. Ehuru talaren för öfrigt föredrog
jordtorparesystemet, trodde han likväl att svårighe-
terne för arbetsklassen i främsta rummet orsakades
deraf, att jordegarne blott fästa sig vid hvad som
för ögonblicket utgjorde deras financiella vinning;
men deremot underläto att egna tid och omtanka
åt arbetarens ställning. I detta afseende syntes man
näppeligen hafva annat syfte, än blott det, att ut-
pressa så mycket utpressas kunde, att pålägga nya
besvär. Detta gick så långt, att på en egendom,
der godset var tyngdt af alla möjliga pålagor, äf-
ven de mest minutiösa, såsom att plocka bär och
dylikt, var likväl, då egendomen såldes, en nyblif-
ven ägarinna icke belåten härmed, utan, då ingen
annan servitut kunde upptänkas, pålade hon skyl-
digheten att leverera qvastar till ett visst antal. Ut-
sugningslustan gick så långt, att man med missnöje
såg underhafvyande samla en sparpenning, eller föda
loch kläda sig anständigt, man ansåg sig då straxt
liksom pligtig att hindra dylikt genom nya pålagor,
och hindrade något kontrakt deras påläggande, så
uteblefvo de likväl icke, så snart ett nytt sådant af-
slöts, eller ny torpare antogs. Talaren beklagade
detta förhållande, fästade uppmärksamhet på vädor-
Ina deraf, samt uppmanade att på annat sätt be-
Itrakta sin ställning såsom jordegare och husbonde.
Er v. Paykull talade om svårigheterna att erhålla
jordtorpare; hvilka svårigheter han ansåg med jor-
dens tilltagande odling skola vexa till omöjligheter.
Det återstod då blott statfolk, ogifta tjenstehjoa och
inhysesfolk, backstugusittare, att välja på. Talaren
målade i några drag den sistnämnda klassens belä-
Igenhet såsom den olyckligaste. Alltid beroende på
husbondens vilja eller nyck, egde de ingen lugn
stund, ingen säkerhet, ingen stadig tillvaro; lättja
och liderlighet voro de laster, åt hvilka deras ovissa
tillstånd kom dem att öfverlemna sig, hvaraf åter
följde proletariat och förbrytelser. Emot de ogifta
arbetarne anförde talaren, hvad äfven förut under
diskussionen anmärkts, att deras celibat medför de-
moraliserande verkningar, nemligen tillkomsten af
en mängd oäkta barn. Derförutan, om en sådan
Itjenare gjort sig känd såsom rask och driftig, Vore
Ihusbonden alltid blottställd att mista honom. Stat-
folkssystemet vore, enligt talarens förmenande, det
mest antagliga; och det-hade sig icke så farligt
dermed, som allmänna opinio: en förespeglat, denna
opinion, som uttalar förkastelsedomen öfver snart
Isagdt allting. y
i; Hr af Forselles deremot visade statkarlssystemet j
ji en mörk dager, och förespeglade de vådor, för!r
hvilka det blottställer samhället. Statkarlen haril
intet mål för sina Önskningar, intet hopp, ingensa
i framtid, icke ens bekymmer, blott liknöjdhet; detldc
-lär sålunda pauperismen uppkommer och korrektions-t
-linrättningarne erhålla ökad befolkning. Talaren an-ll
Imärkte den ur nämde system utspringande orättvisa, o
latt socknarne blifva öfversvämmade af fattiga; ochls
lapropos af den ränteförsäkringsanstalt, som här va-d
rit på tal, tyckte hr F. att det icke vore för myc-lr
Iket, om en husbonde för hvarje af sina statkarlars!!
-Träkning, med detsamma han antog honom i tjenst,
-Jinsatte en räntebärande summa, som skulle tillför-
rIsäkra den en gång orklöse arbetaren eller hans enka !!
och barn, om tak öfver hufvudet och värma mot!l
kölden. Att hafva ogifta drängar medförde nogil
många svårigheter, utom den omtalade demoralisa-!
tionen, med hvilken det i allmänhet icke vore så !f
farligt. Men jordtorparesystemet kunde talaren ickell
nog prisa. På hans landtgods var torparens belä- f
Igenhet sådan, att hvar och en af dem kunde hålla
Isig en dräng; torparen sjelf behöfde således ej kom-
Ima på herrens bud, utan drängen stod alltid färdigv
vid hans första vink. Ingen af hr Forselleg torparef
lär något skyldig; tvärtom finnas bland dem åtskil-t
liga, som hafva små fordringar innestående; och de 1
hafva aldrig legat fattigvården till last, j
I Hr brukspatron Thore Petrc skulle ieke dristatl!t
sig att i denna diskussion taga i anspråk mötets tid, it
tom han ej märkt, att man förbigått några väsendt-l:
-lliga anmärkningar; han ville derföre yttra sig, men I
- li möjligaste korthet, och dervid undvika att ingå ill
) några detaljer; ty det vore lämpligast att, om manis
tändtligen ville yttra sig, man då, i anseende tilll
Iden inskränkta tiden för mötet, ordade så kort som l:
r imöjligt och alls icke sväfvade utom ämnet.
- Man hade visserligen talat mycket om torpare!
och stattorpare; men ingen hade här fästat upp-!.
- Jmärksamheten på det nära samband denna nu fö-
redragna punkt hade med de begge efterföljande :
(dessa röra Bränvinstillverkningen). Utan tvifvell
kunde man ifrån det ämne dessa omfatta till en be-:
tydlig del söka orsaken till de sår, hvaraf samhället
-Iför närvarande lider och hvilka icke kunna helas:
-lutan ett väl ordnadt kommunalväsende och allmän-
-Inare spridda folkskolor. Endast genom ett kommu-
sinalväsende, som vore väl organiseradt, skulle det
b. ikunna lyckas kommunerna, att rätt kontrollera hvar-
elandra och sprida en god anda. -
ål Hvad för öfrigt förevarande fråga beträffar, så be-
), Irodde dess besvarande naturligtvis på sättet hurul:
- jorden skötes. Det vore nemligen stor skilnad mel-
ttllan den, som skötes efter det gamla sättet, och
1-Iden, som skötes efter nyare metoder. Man ska
ejsnart inse, att om cirkulationsbruket allmänt inför-
rdes, skumv år nuvarande population dertitt Tar 0
r itillräck!ig vid skördetiden, och 2 ere mna
eiatt landet skulle vara oförmöget att emellanåt un-
Iderhålla och sysselsätta alla dessa arbetare.
ir! Man borde imedlertid så litet som möjligt begag-
;-ina sig af ambulatoriska arbetare; såsom man vet
brukas nemligen på somliga egendomar att årligen
ia mhvta arhetsfolk: datta är net en af de största O-
t
Ör — OD LA JD DS AD TT PR JA
EE SM hO OO BM mr 2dr O
ee
fn San cm
ee De sv