Mit hit, för att, om möjligt, vara er till tjenst, då ni nu
ensam och rådvill, ej kan förstå, huru ni bör stäka e
Horre min Gud! att blott vara sjutton år och stadd i e
så olycklig belägenhet,... vara beröfvad sin make ...en s
ädel, så god man, som så högt, så innerligt älskar sin bu
stru!... och kanhända aldrig få återse honomi...n,
Den förtviflade Albertina hörde ej mer; om icke Ber;
hållit upp henne, hade hen vanmäktig dignat till golfvet
Som en blixt genomflög den tankan hans hufvud:
... När du var ett litet barn, stödde jag fordom på
samma sätt din mor, som jag nu stöder dig... hon und-
gick mig...du skall ej göra det! :
Han fästade lystna och triumferande blickar på henne
Medvetslöst lutade hon sitt hufvud emot sin oförson-
hge fiendes bröst.
Stackars, stackars värnlösals sade han, och strök hen-
nes kalla, fuktiga panna, förtvifla inte så ...kom ihåg sit!
lilla barn! .
Småningom återvann hon sin sansning; hon såg upp
till honom... hon tyckte sig läsa så mycket deltagande :
hans blickar, att hon sjelf började förebrå sig sitt miss-
troende.
Mina dunkla hågkomster hafva säkert bedragit mig...
tänkte hon;... det kan omöjligt vara samma person, som
den jag såg i min barndom.
För Guds skull, säg mig det: tror kamrer Berg, att
det blir alldeles omöjligt för min olycklige Gustaf att nå-
gonsin återkomma? ...,
Nej, mitt älskade barn, det tror jag visst intel Jag
tror till och med, att jag. lätt nog kan få hans dom upp-
häfven . .. blott någon tid får gå förbi...,
Åck, så sade ju äfven ...., .
Hon tystnade. Berg brann af nyfikenhet, men tröstade
sig med, att endera dagen nog ändå få fram den hemlig-
hetsfulle hjelparens namn. :
Afvenså uadvek han att fråga, hvar Gustaf uppehöll
sig; hon var nog varskodd förut; han måste först vinna
henr.es för!roerde. ;
När han såg henne nog lugnad och i passande sinnes-
stämning, att öfverlemna sig åt hans ledning, återtog han
den afslitna samta!stråden och. fortsatte: