Mit hit, för att, om möjligt, vara er till tjenst, då ni nu ensam och rådvill, ej kan förstå, huru ni bör stäka e Horre min Gud! att blott vara sjutton år och stadd i e så olycklig belägenhet,... vara beröfvad sin make ...en s ädel, så god man, som så högt, så innerligt älskar sin bu stru!... och kanhända aldrig få återse honomi...n, Den förtviflade Albertina hörde ej mer; om icke Ber; hållit upp henne, hade hen vanmäktig dignat till golfvet Som en blixt genomflög den tankan hans hufvud: ... När du var ett litet barn, stödde jag fordom på samma sätt din mor, som jag nu stöder dig... hon undgick mig...du skall ej göra det! : Han fästade lystna och triumferande blickar på henne Medvetslöst lutade hon sitt hufvud emot sin oförsonhge fiendes bröst. Stackars, stackars värnlösals sade han, och strök hennes kalla, fuktiga panna, förtvifla inte så ...kom ihåg sit! lilla barn! . Småningom återvann hon sin sansning; hon såg upp till honom... hon tyckte sig läsa så mycket deltagande : hans blickar, att hon sjelf började förebrå sig sitt misstroende. Mina dunkla hågkomster hafva säkert bedragit mig... tänkte hon;... det kan omöjligt vara samma person, som den jag såg i min barndom. För Guds skull, säg mig det: tror kamrer Berg, att det blir alldeles omöjligt för min olycklige Gustaf att någonsin återkomma? ..., Nej, mitt älskade barn, det tror jag visst intel Jag tror till och med, att jag. lätt nog kan få hans dom upphäfven . .. blott någon tid får gå förbi..., Åck, så sade ju äfven ...., . Hon tystnade. Berg brann af nyfikenhet, men tröstade sig med, att endera dagen nog ändå få fram den hemlighetsfulle hjelparens namn. : Afvenså uadvek han att fråga, hvar Gustaf uppehöll sig; hon var nog varskodd förut; han måste först vinna henr.es för!roerde. ; När han såg henne nog lugnad och i passande sinnesstämning, att öfverlemna sig åt hans ledning, återtog han den afslitna samta!stråden och. fortsatte: