Men nog härom. Nu vilja vi för ro skull åskåda, huru Allehanda-recensenten sjelf spritter, då han lof-junger hr Thalberg. AD. A. M 4135.) Namnet Thalberg tycks rec. finpz alltför erdinärt, hvarföre han till en börigan lånar honom ett annat ur Kalifen i Bagdad, nemligen Ilbondocanin. Hr Ilbondscani således utrustas nu med en trollstaf på tangenternan, med ,en konstnär i hvarje sörskildt fingers, samt omgifves med en hedersvakt af fjärilar,, örnar,, ,jettar,, grater och elementarandarn, och såluada utstyrd presenteras han i Allehandaspalterna för den förvånade allmänheten: en ära, hvarom hr Thalberg svårligen kunnat drömma, då han begaf sig till Norden. Nu redogör rec. Omständligen för alla de mstormarx, pböljors, blixtrande åskmoln, lätta silfverskyar, vårvindar, eolsharpor, för alla de dels obekanta, dels förut beslöjade(?) beh:g c., för hvilka han råkat ut, sedan trotistafven kommit i gång. Men det underbaraste af allt inträffar, då br Th:s band väcker de fem linierna till sång och dans Det är utan tvifvel redan en stor konst att återgifva sjelfva noterna med lif; men att öfvertala 5 parallela linier till att utmärka sig medelst sång och dans, det är, äfven figurligt taladt, ett underverk, som bringar all matematik på skam. (Också låter man oss i antikritiken med en viss skadeglädje förstå, att vår uträkningsförmåga ej vill förslå i dylika fall.) Rec. anmärker, till råga på det märkvärdiga, att denna rytmisktklingande rörelse hvarken beböfver sol eller Tjus, ty äfven på luftens nattliga våg kan Euterpe gå och utströ för vårt öra sina oändliga behsg. Då rec. här talar om sol och ljus såsom tvenne sers-kilda ting, så me-nas med det sednare naturligtvis våra vanliga artificiella upplysningsmedel: vax-, stearin-.eller talgljus, och utan tvifvel var det en intressant underrättelsa, att sådane icke brukas hos Olympens gudomligheter. Dock, måhända besjunger rec. i poetiska bilder den klena eklireringen vid hr Thalbergs första konsert, och i sådant fall :kunna vi endast beundra hans fina vändningar. Vi förbigå de öfriga poetiska utflygterna i recensionen, såsom varande långt öfver vår horisont, och uttrycka blott vår förundran öfver :rec:s uppgift, att hr Th. reprodicerade fant2asien öfver Sonnambula-metiver. Hr Th. spelade här denna pjes blott -en gång, och rec:s uttryök kan väl ej syfta på tt man förut. hört stycket utföras af andra artister? dock, hvi grubbla vi deröfverl: Så start rec. börjar orda om :pro-ech reproduktion, då är -ået slut med vår hermeneutik. — Rec. förklarar omsider, att han är alltför litet initierad i:hr Pkalbergs spel, och denna omständighet torde -måkända bättre än alla ;umträkningar, lösa de många gåtor som förekomma i hans recensien. Såsgenialiskt går det til i Allehandas musikaliska spalter, och i sanning, icke vilja viförsöka att spritta i kapp med derne recensent. Hvad hans musikaliska ,förfjusning vidkommer, så inser man klart, att i hvilkentrakt af hans lekamen den än må vara belägen — i hufvudet!, åtminstone sitter den icke. Men vare dermed huru som helst: så mycket är dock visst, att rec. förstår hålla sina läsare vid gedt lynne, och för vår del få vi högtidligen förklaYa, att våra små anmärkningar icke åsyfta att afskräcka honom från den bana ban :med-så mycken framgång beträdt: vi-skulle för ett dylikt försök skörda föga tack af skämtets och löjets vänner. De pueriliteter,, som utgöra innehållet af B. A:s antikritik, hafva vi ock behandlat -såsom sådane, och finna i detta bkänseende ingenting att-tilligga. Författaren låter litt gissa sig; tyl ehuru artikeln försigtigtvis kallas insänd, kan man dock af det egna slags -komfusion-i dess uppställnng, jemte de med -vanlig abandonp! kringströdde älsklingstermerna med temlig visshet sluta till insändarens identitet med Alleh:s! vanlige musikrecensent — såframt ej någonf skalk roat sig med att kopiera hans svagheter: För öfrigt är oss hans tanka om våra reconsioner:lika likgiltig, som hans skiljaktighet från vårt omdöme om hr Thalberg, och hvad han i detta hänseende yttrat, skulle ej heller hafva aflockat oss ett ord till svar, om -ej :försåtliga insinuationer, såsom vanligt, blifvit använde, dem vi anse oss med ett par ord böra tillbakavisa. Förf.sbeskyller oss nemligen för tvetalan och för omdömen som korsa hvarandra, och till detta resultat kommer han genom ett-resonnemang af den mest förvirrade beskaftenhet. Denna vår tvetalan skulle nu bestå deruti, att frånvaron åf de egenskaper vi frånkänt :hr Thalberg, :vore oförenlig med dervaron af tem vi tillerkänt bonom. Åf en pisnist med god skola fordrar man såväl färdighet och .precision, som en riktig nyansering i föredraget. För att åstadkomma denna, erfordras åter dels förmågan att modifiera touchen på ett mångfaldigt sätt, dels ett riktigt omdöme att använda :hvarje af dessa tonskiftningar på dess rätta ställe. Den förra förmågan, jemte färdigheten i passager ;m. m., tillhör shwvad vi kallat instrumentiken; .den sednare den allmänna musiktäran. Båda egenskaperna ansågo vi hr Tb. ega i en ganska.sällsynt grad. :Fans operafantasier funno vi noga beräknade på hans spelsätt och uppfylla, jemte instrumentikens fordringar, äfven musiklärans ik afseende på satsens renhet samt dessutom genom några skickligt sarbetade episoder, ihvarom -vi örr yttrat yss. Men allt-detta kan inhämtas! ;enom studier ech forskning, och tillhör således igentligen hvad anan kallar skolan... Själen.