Men nog härom. Nu vilja vi för ro skull
åskåda, huru Allehanda-recensenten sjelf sprit-
ter, då han lof-junger hr Thalberg. AD. A.
M 4135.) Namnet Thalberg tycks rec. finpz
alltför erdinärt, hvarföre han till en börigan lå-
nar honom ett annat ur Kalifen i Bagdad, nem-
ligen Ilbondocanin. - Hr Ilbondscani således
utrustas nu med en trollstaf på tangenternan,
med ,en konstnär i hvarje sörskildt fingers,
samt omgifves med en hedersvakt af fjärilar,,
örnar,, ,jettar,, grater och elementarandarn,
och såluada utstyrd presenteras han i Allehan-
daspalterna för den förvånade allmänheten: en
ära, hvarom hr Thalberg svårligen kunnat dröm-
ma, då han begaf sig till Norden. Nu redo-
gör rec. Omständligen för alla de mstormarx,
pböljors, blixtrande åskmoln, lätta silfver-
skyar, vårvindar, eolsharpor, för alla de
dels obekanta, dels förut beslöjade(?) beh:g
c., för hvilka han råkat ut, sedan trotistafven
kommit i gång. Men det underbaraste af allt
inträffar, då br Th:s band väcker de fem li-
nierna till sång och dans Det är utan tvif-
vel redan en stor konst att återgifva sjelfva noter-
na med lif; men att öfvertala 5 parallela linier
till att utmärka sig medelst sång och dans, det är,
äfven figurligt taladt, ett underverk, som bringar
all matematik på skam. (Också låter man oss
i antikritiken med en viss skadeglädje förstå,
att vår uträkningsförmåga ej vill förslå i dylika
fall.) Rec. anmärker, till råga på det märkvär-
diga, att denna rytmisktklingande rörelse hvar-
ken beböfver sol eller Tjus, ty äfven på luftens
nattliga våg kan Euterpe gå och utströ för vårt
öra sina oändliga behsg. Då rec. här talar om
sol och ljus såsom tvenne sers-kilda ting, så me--
nas med det sednare naturligtvis våra vanliga
artificiella upplysningsmedel: vax-, stearin-.el-
ler talgljus, och utan tvifvel var det en intres-
sant underrättelsa, att sådane icke brukas hos
Olympens gudomligheter. Dock, måhända be-
sjunger rec. i poetiska bilder den klena eklire-
ringen vid hr Thalbergs första konsert, och i
sådant fall :kunna vi endast beundra hans fina
vändningar. Vi förbigå de öfriga poetiska ut-
flygterna i recensionen, såsom varande långt öf-
ver vår horisont, och uttrycka blott vår förun-
dran öfver :rec:s uppgift, att hr Th. reprodice-
rade fant2asien öfver Sonnambula-metiver. Hr
Th. spelade här denna pjes blott -en gång, och
rec:s uttryök kan väl ej syfta på tt man förut.
hört stycket utföras af andra artister? dock, hvi
grubbla vi deröfverl: Så start rec. börjar orda
om :pro-ech reproduktion, då är -ået slut med
vår hermeneutik. — Rec. förklarar omsider, att
han är alltför litet initierad i:hr Pkalbergs spel,
och denna omständighet torde -måkända bättre
än alla ;umträkningar, lösa de många gåtor som
förekomma i hans recensien.
Såsgenialiskt går det til i Allehandas musi-
kaliska spalter, och i sanning, icke vilja viför-
söka att spritta i kapp med derne recensent.
Hvad hans musikaliska ,förfjusning vidkom-
mer, så inser man klart, att i hvilkentrakt af
hans lekamen den än må vara belägen — i
hufvudet!, åtminstone sitter den icke. Men vare
dermed huru som helst: så mycket är dock
visst, att rec. förstår hålla sina läsare vid gedt
lynne, och för vår del få vi högtidligen förkla-
Ya, att våra små anmärkningar icke åsyfta att
afskräcka honom från den bana ban :med-så
mycken framgång beträdt: vi-skulle för ett dy-
likt försök skörda föga tack af skämtets och
löjets vänner.
De pueriliteter,, som utgöra innehållet af B.
A:s antikritik, hafva vi ock behandlat -såsom
sådane, och finna i detta bkänseende ingenting
att-tilligga. Författaren låter litt gissa sig; tyl
ehuru artikeln försigtigtvis kallas insänd, kan
man dock af det egna slags -komfusion-i dess
uppställnng, jemte de med -vanlig abandonp!
kringströdde älsklingstermerna med temlig viss-
het sluta till insändarens identitet med Alleh:s!
vanlige musikrecensent — såframt ej någonf
skalk roat sig med att kopiera hans svagheter:
För öfrigt är oss hans tanka om våra reconsio-
ner:lika likgiltig, som hans skiljaktighet från
vårt omdöme om hr Thalberg, och hvad han i
detta hänseende yttrat, skulle ej heller hafva
aflockat oss ett ord till svar, om -ej :försåtliga
insinuationer, såsom vanligt, blifvit använde, dem
vi anse oss med ett par ord böra tillbakavisa.
Förf.sbeskyller oss nemligen för tvetalan och
för omdömen som korsa hvarandra, och till
detta resultat kommer han genom ett-resonne-
mang af den mest förvirrade beskaftenhet. Den-
na vår tvetalan skulle nu bestå deruti, att från-
varon åf de egenskaper vi frånkänt :hr Thal-
berg, :vore oförenlig med dervaron af tem vi
tillerkänt bonom. Åf en pisnist med god skola
fordrar man såväl färdighet och .precision, som
en riktig nyansering i föredraget. För att å-
stadkomma denna, erfordras åter dels förmågan
att modifiera touchen på ett mångfaldigt sätt,
dels ett riktigt omdöme att använda :hvarje af
dessa tonskiftningar på dess rätta ställe. Den
förra förmågan, jemte färdigheten i passager ;m.
m., tillhör shwvad vi kallat instrumentiken; .den
sednare den allmänna musiktäran. Båda egen-
skaperna ansågo vi hr Tb. ega i en ganska.säll-
synt grad. :Fans operafantasier funno vi noga
beräknade på hans spelsätt och uppfylla, jemte
instrumentikens fordringar, äfven musiklärans ik
afseende på satsens renhet samt dessutom genom
några skickligt sarbetade episoder, ihvarom -vi
örr yttrat yss. Men allt-detta kan inhämtas!
;enom studier ech forskning, och tillhör således
igentligen hvad anan kallar skolan... Själen.