———— OO ERROR RER RR
Det hette i staden, att professorn ämnade fara, för att
bese ett litet men utvaldt bibliotek, efter en gammal afli-!
den prest, ur hvilket, såsom han sjelf sade, han ämnade
urplocka de bästa auktorerna; innan bokauktionatorn Vi-
gelius eller bokhandlaren Svederus hunno slå vantarna ;
på dem.
Tag drängen med dig, min söta gubbel sade professor
skan, då han satte sig i slädan.
Har du kommit under fund med; att jag är för gam-
mal, min gumma, efter du tror, att jag inte kan sköta mig
sjelf? frågade han skrattande.
En half timme derefter höll ban utanför Wäsströms
förstugudörr i Nontuna.
Något förundrad öfver besöket, skyndade Gustaf att med
utmärkt aktning emottaga professorn. I förstugan möttes
han af Albertina, som vid åsynen af den främmande stigit
upp ifrån sin spinnrock, och i största hast påknutit ett
rent förkläde.
Hon öppnade salsdörren och bad honom stiga in.
pVasserra! ropade professorn, det är frun, kan jag för-
stå. Herr Wäsström, han har ju riktigt fått sig en liten
Cypris! Man kunde vara frestad att vid sjelfva Styx svära
på, att hon nyss vore stigen ur hafvets böljor, så ung och
vacker är hon! Huru gammal är hon, min lilla fru ?
Jag blir sjutton år i nästa månad.
Gustaf märkte med förundran, att professorn runkade
på hufvudet-och att hans ögon fuktades.
Imedlertid infördes han i förmaket. Gustaf gick att
hemta pipor och tobak, och, så fort professorn tagit plats
i soffan och fått sin pipa tänd, gick Albertina ut och lem-
nade herrarna ensamma.
Gustaf insåg tydligt, att en mer än vanlig anledning
till besök fört Svedelius dit, och att denne hade något att
säga, men var förlägen buru han skulle börja.
sHerr Wäsströmp, yttrade han omsider och sedan han
dragit några dugtiga bloss; har aldrig -salig far talt om mig
såsom en af hans yngre bekantskaper vid: akademien? ?
Jo, herr professor, många gånger! Och j2g vill påmin-
na mig hafva nämnt det,: då jag som student hade äran
göra min kur hos.herr professorn.