för lånta. penningar köpta hemmansdelarne åter
försäljas för underpris, hvaraf ippkommer nöd,
elände och fattigdom, som ganska-säkert be-
fordrar antalet af tiggare och sedeslösa perso-l
ner, som befolka årrester och andra häkten
hvaremot ägare och innehafvare af afskiljd jord
från hemman hafva säkrare och varaktigare ut-
komst till deras bergning, och således anser jag
denna jordstyckning, om än lingt drifven, in-
galunda verka menligt på den mindre landt-
brukarens så väl sedliga som ekonomiska till-
stånd. Jag kan icke erinra mig någon af desse
mindre landtbrukare, som, under min långa
domaretid i en domsaga af 532,000 innevinare,
varit anklagad för brott, men väl många afsig-
komna hemmansegare och hemmansbrukare,
hvilka såsom misslyckade spekulanter utöfvat
bedrägerier och brottsligheter samt äro sttanse
för ofskum i samhället. Och i sammanhang
härmed kan jag icke instämma med dem, som
klandra Kongl. Maj:ts nådiga förordning, angå-
ende grundern och vilkoren för hemmansklyf-
ning samt afsöndring af jord eller andra ligen-
heter från hemman, af den 19 December 41827
med de deruti sedermera skedde förändringar
och tillägg, eller kongl. förordningen angående
inteckning af ej minire lifstidsstädja och un-
dantagsaftal, än ock all annan afhandling om
nyttjanderätt till f.st egendom på landet, af den
9 November 4844, hvilka författningar till
landtbrukets uppkomst böra högt uppskattas
och värderas och komma att i framtiden be-
främja landets ailmänna välmåga.
Öfverstekammarjunkaren grefve Es F. von
Salza äfvenledes skriftligen:
Jag har 51 år varit landtbrukare, och har
ledes haft tid att läsa den stora boken som
på intet språk hvarhen varit skrifven eiler tryckt,
— den heter Erfarenhet.
Jag har icke allenast theoretiskt studerat
landtbraket, jag har äfven praktiskt utöfvat
de:samma, så att mina yttranden torde derige-
nom vinna de vitsord de förtjena. Jag har
hört mången sga att ju mirdre jordrymd, som
kan ägas och bearbetas, desto större skulle all-
män välmåsa uppstå; men erfarenheten har
visat, a!t detta är i grurden falskt, tvertom.
keana vi till-krifva den tilitagzande tiggareper-
somalen den för långt drifna hemmansklyfnin-
gen. Allmänna lagen Tföreskrifver visserligen,
ett hemman få icke i mindre delar skiftas än
att åbo derpå kan besut:n vara. Men när hem-
mansklyfningen sträcker sig så långt, att jord-
ägaren icke mögtar bålla sig dugtisa dragare
till jordens ans, då inställer sig srart armod
och nöd, ty mi-sväx!en är gifven då åkren icke
får sin tillbörliga skötsel. I Tyskland der jord-
monen är god, lätt krekad och fri från större
impedimenter, der låter det sig göra, att dela
jorden i så små leppar, alt den kan med spade
vändas; men här, der all odlad jord måste in-
hägnas, der under den korta sommaren landt-
mannen har så föga tid till såning och berg-
ning, der vår styfva lera fordrar starka äragare
ller der den magra jorden tarfvar mycken för-
bältring genom gödning af kärrjord m. m., der
kan icke hemmansklyfningen i för emå delar
vara gagnelig. Roteringen kan i Jängd icke
hafva bestånd med denna hemmansklyfning, ty
Nn rt är det icke möjligt, taga reda på stam-
raten, och att kunna tillhålla så många delägare
hemmare!, att deras skyldigheter som rust-
eller rotehållare uppfylla.
Prosten Holm, från Ves:erbotten, begärde or-
let, under önskan att få meddela den erfaren-
et, som ban i rikligt mått varit i tillfälle att
amla i sin hemort, der jordens sönderstyc-
kande gått allt för långt. I Själevads försam-
ng, der talaren är pastor, bar alltsedan 4827
rs fö fattning om hemmansklyfning utkom,
skett icke mindre än 416 jordafsöndringar. Afl
tessa jordafsöndringar var det endast 3:ne, som l:;
ippgingo till 6 tunnland och öfvercnsstämde
ved författningen, 44 bestodo af 3 tunnlsnd;
cke mindre än 52 af blott 4 tunnland och
terstodea utgjordes af de som icke innebållal:
ner än J, ja tull och med endast Y,:dels tunn-l:
and. Orscken till denna öfverdrifna jordstyck-1
ing uppgafs vara den, att der på orten råder
nuycken mdustri, samt alt tillgången på pen-l:
ingar giort räntefoten der mycket låg, nemll
Van 4, ja till och med endast 3 procent om:
ret. Detta gör det lätt för 2:ne unga arbets-)
öra personer att försksffa sig ett eget litet)!
em, der de till en början finna sin utkomst ;j:
- och vid ett flygtigt skärskådande af saken:-
ycker man sig ha allt skäl att sf jordens sön-l!
erstyckande göra sig glada förboppningar ochi
inta lyckliga resultater. Men alt erfarenhe-jf
en beklagligtvis icke besannar d ssa förhopp-!1
ingar, dertill hade talaren sjelf varit ett vittne,
ch för att sntyda verkliga förhållandet lem-o
ade hr IH. följande framställning, om huru vid lj
e i fråga varande jordafsöndringarre det ilr
elfva verket tillgår. v
Den naturliga frihetskänslan manar ynglin-
en alt vid några och 20 års ålder söka skaffall
g en oberoende stölning i hfyet; att blifvalv
n eg n herre. För egva eller med linta pen- In
ingår köper han sig en liten jordlapp, antin-jo
en på 50 år eller också på sin och sin blif-f
ande hustrus lifstid; hvarefter han gifter sig.
i löinge båda äro friska och arbetsföre; så !k
nge de icke hafva många små barn, så längeln
ir det sig. Men efter några år blir förhål-10
ndet annorlunda. När en yngling bosätterd
g, förlitar han sig på sin arbetsförmåga. HanY
ir full föresats att uppodla och förbättra sin)v
rd så mycket som möjligt, men burudantg!
ir förbållindet? Jo, de första åren bar han
ke tillfälle att dermed sig befat!a, emedan !
n uteslutande upptages af näringsomsorger, Pp
h den tid, som är bonom öfrig f:ån annat!
bete, måste han använda att få nöd:ge huside
plörde; dertill åtgå vanligen många år. Närlbä