SETON,
EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET
ANDRA DELEN.
TJUGONDE KAPITLET.
Fru Malla Flodman, hvilken tilikallades såsom en erfa
ren sjuksköterska och något fuskarinna i läkarekonsten, me:
egentligast i egenskap af en ojemförligt god och ömsint vän
fann följande dagen prostinnans tillstånd så betönkligt, at
hon, så godt hon kund, kluddade till ett slags bref, pi
hvilket hon bad nådårspredikanten skrifva utanskriften. De
afskickades, och redan tredje dagen derefter anlände Gusta
och hans hustru. :
De furno hennes tillstånd ganska betänkligt; länge sväf.
vade den hulda modern emellan lif och död; men. slutli
gen tycktes bimlen höra deras brinnande böner, deras öm.
ma omsorger tycktes ingjuta nytt lif hos den sjuka. Pro
stinnan tillfrisknade synbart.
O, mina barn! sade hon första gången hon klädd låg på
sängen, huru orätt hade jag ieke i mitt knot emot dei
Högste, som borttog min älskade make ifrån min sida! Har
harju ersalt mig denna förlust med roina barns godhet oc!
ömhet emot mg. Gud skänke er sir jsälsignelsel :.. Gu
skänke d:g, min dotter, en son, som 1 visar dig lika myc
ken kärlek, som min bevisat migl
Rodnande kysste Albertina sin svärmors händer, och
Gustaf omfamnade mar och maka.
Foljande dagen gngo Gustaf och Aibertina öfver till
Rådmansö, för att helsa på hos komminister Flodmans.
Hvilka rika, blomstrande minnen af kärlek och ,bopt
inställde sig icke på denna väg hos de unga, hvarannan si
innerligt älskande makarna!
Under kärleksfullt joiler hade vären försvannit, och d
befunno s:g redan vid färjan, innan de trodde sig vara half
Vägs. i rn sag :
yHved 1, sade Gustaf; der ligger ju ännu min lilla bå
qvar på sitt vanliga tillel Det är den som i fjol nästa
) Se Å. B. M7 99—102, 405, 108, 109, 141, 145, 115, 16
118—121, 132—136, 130—145, 4 :