jemte uppnå fullkomlighet i det latinska språkets
talande, till hvilken ända han höll sig en egen språk-
mästare. Men lärdoms-grillerna måste ändtligen vika
för kärlekens; ty han förälskade sig uti demoiselle
Liboria Harmens, dotter af physic. professoren, dok-
tor Gustaf Harmens, och fru Maria von H garth.
Detta behagade väl icke särdeles hans herr fader;
men då saken ej stod att hjelpa, emedan sonen var
orygglig i sin föresats att gifta sig med detta frun-
timmer, som i anseende till sina egenskaper var
denna ära väl värdig: måste äfven fadren beqväma
sig till att antaga henne till svärdotter. Under en
följande tid vann hon sedermera sin förnäma svär-
fars hela ynnest, liksom hon med all möjlig sakt-
modighet och efterlåtenhet finner sig i alla de led-
samheter, hvilka äro en följd af herrens nycker och
underliga väsende.
När öfverstelöjtnant Tro!le dog, gjorde han son-
sonen, herr Fredrik Trolle, till egare af fideikom-
misset Trollenäs. Detta förbittrade på det högsta
den efter sin tanka förfördelade kammarherren, som
likväl fick vederlag i penningar för den arfvedel, som
borde hafva tillfallit honom af samma hans fåderne-
gods. I sin hetta öfver detta ämne går han ända
derhän, att han försmädar sin aflidne fader, hvilken
han gemenligen kallar Näsmannen; ty, sjelf ärlig
och rättsinnig, kan han aldrig förlåta den af hvil-
ken han tror sig hafva lidit orätt. För denna bö-
jelse tystnar sjelfva naturens röst, så att han icke
en gång vill sjunga de orden af psalmen: Låt mina
ben få ro i mina fäders graf; utan tillägger: In-
tet vill jag ligga hos Näsmannen, intet; hvilket
tillika utmärker en samvetsgrannhet, att icke inför
det högsta väsendet framföra något fåfängt ord; ty
han är verkligen gudfruktig, fastän hans gudstjenst
alltid störer andakten hos andra, som ej äro vane
att se hans besynnerl:ga åtbörder under bönen. Dessa
instämma eljest med hela hans öfriga väsende, ut-
seende och klädedrågt. Det första är en blandning
af förstånd och vanvett, så att han både med rätt
och orätt fått namn af Galna Tro lenn. — När ko-
nungen, år 1766, såsom kronprins besökte Lund, var
han af denna an!edning nyfiken att få se herr Trolle,
som dervid talade så artigt, att höga vederbörande
betygade sin förundran öfver det som tillades ho-
nom. Då man åter ser hans dagliga lefnad och hem-
seder, kan man ej hålla honom för en af de sluga-
-ste; ty hans väsende innefattar så många besynner-
ligheter, ja, löjligheter, att det blefve allt för vid-
lyftigt att nämna hälften. — Hvad sjelfva personea
angår, så är han en temligen stor och grof man,
med snöhvitt hår, och var af lika utscende vid 40
års ålder, som nu, då han är öfver 60. Hans klä-
der ära af den gamla stilen, och, vid högtidliga till-
fällen, af den garderob, som han lät göra sig i Pa-
ris, år 1746; fastän han, såsom laglydig, ej vågar
bruka de galonerade kläderna i Sverige, khvarföre
ban ock hvarje år gör en resa till Köpenhamn till
att vädra dem, samt för att med detsamma se spek-
taklet, hvilket han ej heller försummat så ofta nå-
gon theatralisk karavan infunnit sig i hans grann-
skap, under den tid han var mera rask än för det
närvarande; ty han börjar redan känna åldrens an-
nalkande. Hans dagliga klädning hänger på krop-
pen så länge den hänger ihop, viljandes han ej. låta
göra sig någon ny, emedan den ej skan sys så väl
som i Paris, hvarföre frun för någon tid sedan lät
beställa en klädning i Malmö, föregifrandes, att den
kommit ifrån Frankrike. När han är rätt grann,
har han en brun sammetsrock, som visar märken af
de sammanlagda vecken, tillika med en brokig sydd
sidenväst, och en hatt, sådan man ser drängen hafva
på franska komedien; men byxorna äro ofta uti rätt
svaga omständigheter. Då han ärså ajusterad, kom-
mer han alltid uti ex kaross medfrålt spann; fastär
det ofta händer, att herren helt allena sitter bak-
länges i vagnen. Likaledes händer, att när han hel-
sar på en, glömmer han nästan alltid att sätta haät-
ten på, tills han skall helsa på den nästkommande.
Men att s2 honom i hvardagslag är någonting för-
färligt; ty man skalle snarare taga honom för en
tiggare, i synnerhet då han är ockuperad med :rå-
gon hushållsbestältring, särdeles att tappa vin, då
hela huset är i alarm, och :herren sjelf halfnaken,
hvarvid man får e en kropp, uden som en babian.
När han skall tvätta sig, skall åtminstone en såwat-
ten frambäras, då han ställer sig midt på gårcen
och låter ösa öfver händerna. Han är ganska nog-
räknad vid utgifvande af specerier, särdeles af kexte-
bönor, hvilket allt han sjelf :har om händer; fastän
det går lika mycket åt, särdeles af det sistnämnda,
som han nästan omåttligt förtär. Likaledes tager
han sig väl till Hfs af alla andra:Guds gåfvor; fastän
han sedan skriker öfver sin -mage, äfven i det -stör-
sta sällskap.
I sitt penningväsende är .han eltför illa kommen;
ty hans räåknekonst räcker ej längre än fingrarnes
antal. Då :han skall uppbära de efter fadren: honom
tillslagna penningeräntorna, sker det alltid uti någon
god mans närvaro, som skall räkna de aflemnade
sedelbundtarne, :hvilka :han noga förvarar, inläggan-
des ett runstycke för hvardera, så att den som vill
taga bort en bundt, skall äfven bortitaga ett sun-
stycke, då mistninger aldrig :märkes. Af denna or-
sak kunde ban också ej veta -hutu mycket en af
hans drängar stäl ifrån honom; fastän han näramog
hade förlorat vettet derför, och han larmenterar är nu
deröfver långt .mera än öfver sina förlorade :barn,
likasom han kan fordra ersättning ef barn för det
lilla deras fader varit honom skyldig för 30 år till-
baka. När han skall gifva ut penningar, sker tet
aldrig förr än klockan ör slagen tolf, då han först
med en knappnål undersöker hvarenda sedel, om
den är dubbel, och sedan breder ut em alla på act
bord, samt flere gånger föfverräknar dem på svenska,
tyska och franska; fastän ban vid detta hufvudbrg
ofta förlorar koscepterna. Vid utbetalningar är:han
så nogräknad, att han wid drickespenBingars utgift
.vande, efter derae återtagende flere gånger, alltid;
gör indragning af en eller två styfver, åa, han for:
en gång ifrån Lurd till Malmö för att låta slipa enii
rakknif, emedan två styfver vanns på köpet. Till.
sistnämnde stad far han altid sjelf, för att köpa!
allt, till och med ett bref knappnålar. Med gårdens
hushå!lning har har aldrig kemmit till lags, utan
lemnar den åt inspektoren, som dymedelst på be-
händigt sätt förskaffar frun nödiga handpenningar,
hvilka herren aldrig velat bestå henne, så att han
stundom mött långa rader af sädeslass, ämnade till