MOPEDEN RENEE NINE METE IIS IEEE NS VA AA
förakt; men Albertina, som på deras gäst märkte intrycke
af sin mans tystnad, svarade:
En deltagande väns besök skall alltid vara oss behag-
ligt.n
Kaffebrickan kringbars.
Kors bevara mig! utbrast kamrern, sm enligt sin vana
berömde allt. Kors bevara mig! ett sidant kaffe bar jag...
icke druckit ,.. på, på öfver år och dag... det... det h3-
drar värdinnan ... men... men det är kostsamt... ait...
att hafva det så ytterst godt...
Komministern anlände nu.
Mycket välkommen, min kära bror Fast! sale Gustaf
vid hans inträde. :
Ja, ser du, bror Wäsström, jag besvarar den visit du
och din fru hade den godheten att vilja göra mig, om till-
fället så medgifvit.n
Nu klarnade Gustafs lynn2. Man slapp åtminstone att
ensam hålla den odrägliga menniskan sällskap.
En pipa, mina herra-, sade han. Var god, Albertina,
och låt bära in ett ljus i salen!... Var så god, herr kam-
rer. Sig p, bror Fast! Vi taga oss en bloss der u:e.n
Albertina gick in i sängkammaren.
Hon funderade hit oci dit, men hon måtte grubba
huru mycket som helst, begripa kunde hon dock icke, hvar
och när hoa selt denne kamrer Berg; att hon verkligen
sett honom förut, derom var hon dock öfvertygad, och
hvad som bidrog a!t b.fä.ta denna öfvertygelsa, var hans
omisskänneliga öfverraskning och bastörtning vid hennes
åsyn. Hans bild stod framf r henne, såsom tagen ur en
längesedan försvunnen plågsam dröm och med den förknip
pade dupkla mnnen af terar och förtviftan.
Imed!ertid gingo herrarne fram och tilbaka i salen och
blåst: väldiga mon ur sina pipor; under loppet af deras
samtal blef den stackars kamrein påmint om, att man jus!
ej så ostraffad ombyter födkrok.
Så linge h n var föreståndare för en fsbrik, bsr det si.
för honom och hans rykte. Han hade ej att skoffa med
andra än fabrikshjon, dessa samhällets parias, och dem
kunde han skinna, skafva, prygla, allt efter goltfinnande
De vorod liksom satte utom lagen... fir hvem skulle de
klaga? Hvad var lättare än att misshandla en folkkliiss