huruvida sällskapet. gillade och antoge hr Ce-
derschiölds förslag till stadgar, celler hu. uvida
det ville, att icke någon förening skulle bildas.
— Innan någonting härom afgjordes, upplästes
ett af ett fruntimmer författadt förslag, på hvars
syftning man väl kunde igenkänna den aktade
författarinnan, utgående derpå, att ledam5ternel!
af den nu billade föreningen skulle årligen be-
tala en mindre fgift, som borde användas till
inköp af arbeten, till värde af högst 32 sk. bio
stycket, förfärdigsde af fattige, men arbetsam-
me personer.
Hr Cederschiöld upp teg derefter för att be-
svara de mot horom och hans förslag gjorda
beskyllningarne. Han hade icke velat hafva
silt förslag antaget i dess helhet, utan blott tilll
hufvuddelarne. Han hade, icke såsom man sagt,!
förklarat sig vilja träda utur sällskapet för att
-derigenom göra det skada, men han hade an-
sett det lältsinnigt att smyga sig bort och der-
före tillkännagifvit, att han icke vidare kunde
tillhöra ett sällskap, som hjelgte finger, medan
det läte den oskyldise gå ohulpen. — fHv.d
beträffade den gjorda anmärkningen mot des
alltför nära och opassande sammanblandnisgen
af personer med olika bildningssrad, som skulle
uppkomma, om hr C:s förslag sattes 1 verk-
ställignet, så funne hr GC. intet binder för en
sådan gemensamhet mellan det bästa i staten
— äfven regenten — och den lägsta kojas in-
vånare. Det blef en republik, men en repu-
blik som kunde ega bestånd i monarkien och
som genast kunde införas. Hr C. ansig ambi-
tionen såsom den stimulus, hvilken skulle upp-
rätthålla sällskapets verksamhet. Om infiytelse-
rika personer ställde sig i spetsen, så blefve
det ett moraliskt tvång för andra att ingå i
föreningen, som derigenom skulle tillväxa. Om
det vore sällskapets verkliga mening att före-
komma brotten, så måsce det vidisga de åt-
gärder, som fordrades till vinnande a? deita
mål. Han hade föreslagit sådana åtgärder, och
han; mening borde antingen vederliggas med
giltiga skal, eller ock antagas. För sin del an-
såg nu talaren vara bist all uppskjuta förenin-
gens konstituerande till September eller Okto-
ber månad, då många nu frånvarande etler med
annat sysselsatte kunde få tillfälle att medverka,
samt meningarne finge rådrum alt utveckla och
sälta s:g.
Hr IL. J. Hjerta framställde, med erkännande
af det intressanta i att åhöra de upplista skrift-
liga anföranderna, sin farhåga, att om sällska-
pet äfven denna gång skiljdes utan ait hafva
organiserat sig, skulle detta blifva eu al de
svåraste hindren mot möjligheten att vidare
komma till stånd. Ian anhöll derföre, att hr
ordföranden ville fåsta de mnärvarandes upp-
märksambet på nödvändigheten att undvika alt,
som kunde sväfva för långt ut från det ome-
delbara föremålet för dagens öfverläggningsämne,
nemligen stadgarnes redaktion. Redan vil för-
sta sammankomsten beslöts bildandet af ett säll-
skap för fångars förbättring, och kommitterade
anmodade; att görå uppränning till en plan för
ett sådant sällskaps verksamhet. Samma kom-
mitterade anmodades vidare att äfven framlägga
förslag till stadgir för? sällskapet. På samma
gång som detta förslag framlades, hade hr Ce-
erschiölds anförande tillvunnit sig sympati al!
alla för sin syftning; men en minori:et, som
äfven omattade de kommitterade, ansåg, att
åtskilligt af den positiva verksambet hr GC. hade
tillagt sällskapet vore för långt sträckt och
overkställbart, hvilket nirmare och tydligare
blifvit ådsgalasdt i hr Lindsbergs skrift. Då
nu tillika, oaktadt br C:3 förslag vid omröst-
ning erhöll majoriteten för sig, hr C. sjelf icke
kund: gifva en- mer positiv form deråt, vore
det klart, att br C. icke ville hafva sitt anfö-
rande antaget såsom reglemente, utan blott pa-
ragrafvis granskadt. Hr Hjeria kunde siledes
icke fatta det åt samma an örande lemnade all-
männa bifallet annorlunda, än såsom en önskan
att de deri uttryckta syftemålen skulle så myc-
ket som möjligt inymp.s på de kommitterades
stadgar, och kbemställd: såsom enda utvägen
härtill, om icke propasition borde göras, stl
kommitlterades förslag till stadgar finge upp-
läsas, och läggas till grund för diskussionen, i
bredd med de af brr Cedersekiöld och Linde-
berg föreslagna, de sednare såsom amendemen-
ter till de serskilda SY.
Sedan hr prosten Fröst yttrat några ord till
försvar för kommitterades förslag, samt en kort
diskussion egt rum mellan hr Cedersehjö!d å
ena sidan, som ville hafva sin proposition om
uppskof framställd, och hrr ijerta, Wennström,
Öhman och voa Koch, hvilka önskade saken
afgiord genast, å den andra, och stödde dutta
derpå, alt beslut om stadzans antagande redan
vore fattadt, började kommitterades förslag til
stadgar paragrafsvis föredragas och antogs med
åtskilliga efter kapten Lindeborgs skriftliga för
slag, samt muntligen af brr ff ndeberg, vo:
Koch, Wennström, Brinck och Centersall till
styrkta ändringar.
Hr Cederschjöld förklarade derefter, att di
han såg, det kommitierade ville hafva sitt för
slag antaget, hade han af grannlagenhet icke
gerom deltagande i diskussionen, velst lägg:
hinder i vägen derför. Men han ansåg, at
sällskapet med sådana stadgar skulle göra skad:
i stället för nytta; ty folk skulle förundra si
öfver stiftandet af en förening, som hbjelp!e fån
gar, men icke oskyldige. Han bad att få sit
namn utstruket från den lista, der han hade
antecknat sig såsom ledamot.
Hr fångpredikanten Wallinder och hr proster