OM HÄST-AFVELNS TILLSTÅND I SVERIGE
OCH MEDLEN FÖR VINNANDET ÅF GODA,
MOT LANDTBRUKETS BEHOF SVARANDE
ARBETSHÄSTAR.
(Vi låna -denna interessanta artikel ur andra häf-
tet af Tidskrift för landtmanna- och kommunal-
ekonomin, af J. Arrhenius: en skrift, som på sed-
nare tid innehållit väl valda och praktiska artiklar,
I samma häfte finnes en ganska lärorik samling af
erfarenhetsrön rörande potatesodlingen, med hänse-
ende till frågan om möjligheten, att för framtiden
förekomma potatessjukan eller den så kallade torr-
rötan, samt en läsvärd afhandling om nödvändighe-
ten af en förbättrad skogshushållning af aflidne pro-
fessorn N. G. Sefström, med anmärkningar af ut-
gifvaren: en artikel, som visserligen innehåller en
och annan åsigt i statshushållningen i allmänhet,
som kan tåla vid invändningar, men likväl för sin
sakrikhet förtjenar stor uppmärksamhet, och hvar-
om det torde blifva tillfälle att framdeles yttra nå-
got mera.) : so -
Ager Sverige någon god inhemsk race af
landtbrukshästar, och, om så är, hvilka åtgär-
der fordras för att bibehålla desamma? Denna
fråga utgjorde en af dem, som diskuterades vid
allmänna landtbruksmötet i Stockholm förra hö-
sten. Olika meningar yttrades naturligtvis här-
om af olika talare, men de fleste uttalade sig
dock för den åsigten, att den Norska eller Norr-
ländska hästrecen — som anses ursprungligen
vara en och densamma — är en ypperlig race,
som till fullo uppfyller alla de fordringar, man
med skäl kan göra af en god arbetshäst. Hvar
och en, som begagnat utmärkta exemplar af
dessa hästar, lärer äfven instämma uti deras
beröm, och för landtbrukets behof vore ingen-
ting högre i denna väg att önska, än att vi här
i landet i allmänbet ägde sådana hästar, som
de bästa hvilka erhållas från Norge och de
Norrländ-ka provinserna. — Vi sade för landt-
brukets bebof, och anmärka i anledning häraf
hvad man hos oss oftast hittills förbiselt, att
de hästar, som vi behöfva i och för landtbru-
ket, måste vara olika beskaffade än dem, som
eftersökas såsom remonter eller vagnshästar.
Det är nemligen helt olika fordringar man bar
af en god arbetshäst, en god remont, och en
god, stor och grann vagnshäst (stathäst, eller
hvad Tyskarne halla Luxus-Pferd); — och den
som tror, att han vid uppfödning af hästar kan
af samma individer producera dugliga exemplar
af alla dessa tre slag, han bedrager sig storli-
gen. Hvart och ett af de nämnde olika slagen
af hästar kunna endast under vissa gina för-
hållanden produceras sådana, att de till fullo
svara mot de fordringar, man af dem för hvar-
dera fallet gör. Dock har man icke laggt mär-
ke härtill, utan genom korsning af alltför olik-
artadt blod, af grot byggda ston med fina, för-
ädlade bingstar sökt få en afkomma, som skulle
duga såväl till kavalleri- som arbetshästar, och
följden bar blifvit att den icke sällan befunnits
mer eller mindre oduglig till båda delarne. —
Att uppföda hvad moan kallar vagns- eller pa-
radhästar, lärer i vårt land aldrig blifva lönan-
de, och det ringa behof vi häraf hafva, torde
hädanefter som hittills med större fördel hem-
tas från utlanden. Kavalleriernas behof af re-
monier har i det närmaste redan bifvit fylldt
genom den förädlade hästafvel som blifvit spridd
från stuterierna, och i detta fall vore det orätt
alt neka att dessa inrättningar verkat gagneligt.
Men de hafva skadat derigenom, att alla velat
uppföda sådana hästar som bäst betalat sig, d.
Vv. s. som kunnat säljas såsom remonter. All-
mogen har utan urskiljning begagnat sig af de
kring landet årligen utsände s. k. kronohing-