slutligen kongl. ballettens hela personal uppträ-
der. Det blir en allmän dans, som dock till
följd af spirituös inflytelse urartar till en smula
gräl och omsider slagsmål. Ojörmodadt och ö-
gonblickligt förvandlas fonden. Den föreställer
nu ett vinberg, fullsutet med gracer, amoriner
och genier, grupperade omkring fader ÅAna-
kreon. Äfven Amor och Bacchus återfinnas
här. De utsträcka sina händer emot det i
slagsmålet invecklade Grönalundsfolket, och det-
ta stannar samtligen och i ögonblicket såsom
förstenadt, hvar och en i sin sista attitude.
Anblicken häraf är ganska frappant. Bellman
ensam utgör ett undantag från de förstenade.
Han vinkas af Anakreon upp till det olympi-
ska vinberget. Gracer cch genier linda här si-
na blomsterkransar om Bellman, och föra bho-
nom till höjden, der den gyldne lyran räckes
honom. Nu uppstiga de snälla tomtarne ånyo
i sina långa, spetsiga, röda mössor ur jordens
innandömen och hafva en flammande bål emel-
lan sig. Härvid återfår hela den förstenade
hopen lif, och börjar på nytt dansen just der
den sist slöts. Bellman kan vid enblicken häraf
icke längre hålla sig stilla, utan störtar sig ned
i det brusande hvimlet. Men han bjudes ännu
en gång upp af gudarne. Baccbus tilldelir Ho-
nom ambrosisk nektar. Siutscenen visar en
förbländande fond. Odödlighetens sol flammar
i midten: Bellman upptages i de himmelska
sferernå: publiken hänryckes, ridån faller, men
de enthusiastiska handklappningarne fortfara,
och de hafva icke ännu slutat, ehuru hvar och
en kommit bem till sitt. Säkert skall ingen,
som kan betala en spektakelbiljett, lemna detta
briljanta skådespel obesedt.
Spektaklet bevistades, af D. M. Drottningen
och Enkedrottningen, H. KH. Kronprinsen och
den Kongl. Prinsessan.