bildar en stor fördjupning af tre mils omkrets
och af 4000 fots djup. På sidan midt emot
den plats, hvarest kojorna lågo, syntes ner i
kratern en liten sjö af flytande lava, der det
till och med på dagen glänste liksom små flam-
mor. Rundt omkring kratern uppstego från de
djupa remnorna starka vattenångor, hvilka voro
så heta, att man icke kunde hålla handen öf-
ver dem. O.nkring 4900 steg härifrån låg ett
svafvelberg, och svafvelångorna kristalliserade
sig på närmaste träd och buskar, och fram-
ställde der:genom en ganska egen syn. Infö-
dingarne hade tidigare dyrkat en gudinna, Gele,
som bodde i kratern, och hvilkens vrede man
under vulkanens utbrott sökte beveka, derige-
nom att man nedkastade till henne svin, höns,
ja till och med menniskor. Då det mörknade
såg man mörkröda flammor hoppa af och an
öfver lavasjön. Efter att hafva hvilat öfver en
natt i kojorna, företogs den besvärliga och far-
liga vandringen ned i kratern. Kursen togs
genast direkte till lavasjön, som låg en dansk
mil från kojorna. Lavan, hvarpå vi gingo, var
brun och svart, liknande på minga ställen frus-
na vågor och härs och tvärs genomskuren af
remnor, hvarur vattenångor uppstego. Efter
halfannan timmas marsch hunno vi fram till
sjön. Oaktadt vinden låg ifrån oss, var der
dock en nästan -olidlig hetta. Ait blicka ned i
detta eldhaf var ett storartadt: skådespel. . Man
såg ingen flamma, men en: glödande massa af
egendomlig mörkröd färg, i en oupphörlig rö-
relse. När massan varit en stund utsatt för
luften, blef den grå, men då såg man glödande
gnistor framskjuta,- utvidga sigj och återigen