Nellys nattvardsläsning stundar snart, och då
miste hon vara fridlyst från dylika misshand-
lingar och elakheter. Du Sara är dessutom så
gammal, att du längesedan bordt vara ute i
tjenst ait förvärfva dig ditt bröd. Jag har af
moderlig ömhet behållit dig i mitt hus. Men
då du sjelf visat så föga systerlig ömhet, är
det min vilja, att du redan i morgon begilver
dig i tjenst, som jag skall skaffa dig
Sara, slagen med häpnad vid den allvarliga
tonen i modrens ord och kanske äfven inseen-
de deras rättvisa, stod alldeles förstummad.
Men Nelly, som torkat sina tårar, flög sin mor
om halsen och sade: Söta mamma, var icke
så ond på Sara. Det var alltsammans mitt fel.
Om jag icke retat henne, hade hon icke blif-
vit ond. Hon menade dessutom icke så illa.
Nej, min flicka, jag vet att du alltid är färdig
öfverskyla Saras vanarter, men denna gång hafva
de kommit i allt för klar dager. Sara måste bort.
Det var sent på qvällen och den lilla fa-
miljen skiljdes åt. Mor Uila och Nelly gingo
tårögda till sängs, men sofvo lugnt och små
englar sväfvade i glada drömmars gestalt kring
deras läger. Sara fick ej sofva för harm och
kufvadt raseri, och hela natten tillbragte hon
med uppgörande af tusende olika hämdeplaner
emot mor och syster.
Sara var en rifvande hushållsmenniska och
mor Ulla hade dessutom så godt rykte för or-
dentlighet, huslighet och kunskaper i hvarje-
handa, att det blef ganska lätt för Sara, att få
kondition,, Hon blef antagen som en slags
bättre piga hos enkebrukspatronessan Hjertlös,
den rikaste person icke blott i ... utan äfven
i hela trakten deromkring. Då Sara -tagit af-
sked af modren och just skulle begifva sig ur
huset, hviskade, eller rättare, hväste hon, stå-
ende på tröskeln mellan gröna kammaren, och
förstugan: För din skull måste jag nu lemna
mina föräldrars hus; men, vänta Nelly, den
dag varder kommande, då jag blir hämnad;
då skall du med spott och hån drifvas härifrån.,
Med detta arga och hatfulla tilltal afklippte
Sara den vänliga afskedshelsning Nelly förde på
läpparne — och försvann.