ör, som nödgades sälja sin vara till hungriga med-
borgare till samma pris, som utlänningen ville -be-
ala. Då flere af stadens handlande äro förmögne,
och en säker afsättning var att förutse, så är det
obegripligt, att man ej begagnade tillfället att in-
köpa säd af landtmannen till egna medborgares
stundande behof, utan endast till export efter order
från utrikes ort. Det är denna saknad af spekula-
lion, som sänker denna stad årligen allt djupare.
(medlertid hade stadens ende bagare på en vecka
j haft bröd till salu. -Förgäfves hade han bjudit
n kornjude bland allmogen nära staden, 26 rdr för
åg efter gängse pris: 30 rdr begärdes. Då beman-
rade sig en hel skara, tågade ut till stället, och
len förskräckte egaren sålde sitt förråd, 45 å 20
unnor, till det bestämda priset. Pöbeln hade lik-
väl funnit att råg ej förslog, men att hafra äfven
var ätbar i nödfall; och som samme korpjude sam-
at bafra i flere år, enligt uppgift 250 tunnor, och
mu i sin häpenhet sålde den till norrmän för 42!,
dr pf tunna, då han förut af fattiga stackare be-
ärt 44 rdr för denna unkna säd, i minut, beman-
lade man sig åter, och sände helsningar att, om en
nda tunna såldes till norrman, skulle man slå ihjäl
ionom. Handeln lärer likvisst gått på, ehuru trans-
orten sker om nätterne; men mannen lärer akta
ig att fara till staden på lång tid. Äfven till an-
Ira hemman, som ägas af rika bönder med rykte
tt länge hålla på sin spanmiål, ha flockar uttågat,
väpnade med stora knifvar och. påkar, i ändamål
itt öppna de förmenta förråden till salu, men åter-
vändt utan att göra skada, då de blifvit öfvertygade
om sitt misstag. — Saken är förklarlig, och pre-
arne ej att beklaga; men blir det vana, att genom
tyrkan taga sig rätt, så uppstå oberäkneligt vådliga
följder. Vanan finnes ty värr! till en del redan, ge-
nom det ått Strömstads pöbel vintertiden samman-
otad far ut, med hästar och slädar, till de skogar,
som ligga inom en mi! från staden, vildt nedhug-
gande bästa träden, under hot med yxor och påkar
emot ägarne, som vilja försvara sin skog, men stun-
lom misshandlas, hvarefter karavanen far i triumf
ill staden och upplägger förrådet till salu, stundom
; då 6 famnar hos hvar af skogsåverkarne.
Man bör för det sistnämnda ej anklaga magistra-
en i Strömståd, ty hvad kan den göra? den med-
ade ock vid uppträdet i staden, att intet våld fö-
eföll Men -kronobetjeningen på landet kunde or-
sanisera ett sjelfförsvar, som skulle skräma vålds-
ferkarne. Annat är tillståndet i Norrige, der man
kan ha både hus och skog i fred; men der straffas
ck sådant våld som tjufnad, och lagarne handhaf-
as med nit af både högre och lägre: domare.
Vintern har här i orten varit jemn, utan snö, så
utt kälen gick djupt i jorden, och all transport för-
vårades. Ännu för få dagar sedan var, i en djup
yrunn här, halfalns is. Rågen, som lofvade så myc-
cet i höst, och än i Mars var vacker, dör ut fläck-
is. Jorden är tung och sur, luften ganska kall,
itsädet mycket svagt genom brådmognad, träden
iakna, ängen ännu ej rådande grön, blommor få;
nen göken har galit mellan nordanilar och hagel-
kurar sedan d; 2 Maj, och gal dag och natt, som
fore han vill och vild. Auspicierna äro således ho-
ande. Emedan eländet nu ej ses på Stockholms
ator, tror man det icke; men kommer kungen att
esa i sommar, får han nog höra Jitanior. I Hal-
and lär vara värre än 1832 om våren. 44