4 (Insändt ) Den 5f Mars innevarande år infördes i Aftonblarån Westerbotten insänd artikel, som börjar I Aftonbladet för-den 30 sistlidne December är intagen en artikel Om silängars afkastning m. m., hvaruti hr löjtnant Edman säger sig vara införare af ängsvattnings-methoden i Sverige. Ins. har kunnat draga denna slutsats endast af undertecknads uti artikeln, införd under den 30 December, förekommande yttrande: jag vidblifyer det beslut, att ieke emottaga någon ersättning af enskilda, som fattades då jag bestämde mig att införa siläni ige; men huru ins. utan änledning missord, inses lätt, icke allenast af hvad anmen äfven deraf, att noggranna uppgifter om de i Westerbotten vid min ankomst dit hösten 1844, befintliga få lyckade silängarne blefvo af mig med omsorg samlade och på min begäran allmängjorda i Aftonbladet under Augusti månad4845, samt slutligen att uti den af ins. öfverklagade artikeln omnämnes ytterligare en siläng vid Staffansskär i Westerbotten, der starrhö skördades redan bår 1844, eller förr än jag besökte den provinsen. Deremot torde insändaren få medgifva, att jag måhända först fästade allmänhetens uppmärksamhet på de goda resultator af silängar i Westerbotten, som skedde emedan med säkerhet kan antagas, att silängars anläggarde synnerligen befrämjas genom uppgifter om Iyckace dylika företag inom eget land. Ins. omnämner ängsvattningsmethoden i Sverige, och menar dermed troligen den i Westerbotten före 4842 bogagnade, hvilken han måtte anse lämplig för heia landet, hvarföre kan vara skäl att belysa sakförhållanden. Invid Nordsjö kapell i Westerbotten lärer för omkring 30 år sedan ett mindre vattendrag, vid en sjötappning, händelsevis erhållit sitt lopp öfver en ofruktbar måsse, hvilken derigenom förvandlades till äng, och några ängsvattningar hafva, efter detta exempel, uppkommit. Redan år 4844 begärda upplysningar härom hafva ännu icke blifvit mig meddelade; tiden har ej heller medgifvit mig att besöka orten, och jag kan således icke anföra orsakerna hvarföre dessa ängar icke vunnit mera efterföljd. Ett större antal silängar hafva tvenne jemtlänningar, för 40 till 45 år sedan, infört i Westerbotten, ehuru med en mindre fullkomlig method, genom hvilkens användande inträffat: än att vattnet så fördjupat tilloppsgrafyven, att den kringstående skogen nedstupat i densamma och träden med rötterna hänga i i grafvens kanter, pekande med topparne mot dess botten (vid Långsele); än att vattnet inrusade så våldsamt på fältet, att sanden, som medfördes från en tallmo, ännu 800 alnar derifrån fallit lasstals öfver ängen (vid Medle); än att ängens yta underifrån genombrutits af vattnet och blifvit förstörd (vid Burträsk); än att ängarne, genom felaktig behandling, blifvit öfverväxta med så frodig björnmossa, att gräset temligen fullständigt utrotades (vid Robertsforss m. fl. ställen); hvarigenom innan kort troligen inträffat, att smethoden skulle saknat förtroende i Westerbotten. Man hade nemligen utan afseende på olika naturförhållanden alltid användt samma anläggningssätt, men endast der lokalerna händelsevis passade till methoden, som vid Staffänskarn, Stormgran m.. fl., erhölls goda skördar och en förbättrad jord. Ingen visste att förklara orsakerna till de mycket olika resultaten i foderproduktionen. De silängar, hvilka före år 4844 lyckades, voro vangen på plant liggande ytor, utan lutning. Sådana