4 (Insändt )
Den 5f Mars innevarande år infördes i Aftonbla-
rån Westerbotten insänd artikel, som börjar
I Aftonbladet för-den 30 sistlidne Decem-
ber är intagen en artikel Om silängars afkastning
m. m., hvaruti hr löjtnant Edman säger sig vara
införare af ängsvattnings-methoden i Sverige. Ins.
har kunnat draga denna slutsats endast af under-
tecknads uti artikeln, införd under den 30 Decem-
ber, förekommande yttrande: jag vidblifyer det be-
slut, att ieke emottaga någon ersättning af enskilda,
som fattades då jag bestämde mig att införa silän-
i ige; men huru ins. utan änledning miss-
ord, inses lätt, icke allenast af hvad an-
men äfven deraf, att noggranna uppgifter
om de i Westerbotten vid min ankomst dit hösten
1844, befintliga få lyckade silängarne blefvo af mig
med omsorg samlade och på min begäran allmän-
gjorda i Aftonbladet under Augusti månad- 4845,
samt slutligen att uti den af ins. öfverklagade arti-
keln omnämnes ytterligare en siläng vid Staffansskär
i Westerbotten, der starrhö skördades redan bår 1844,
eller förr än jag besökte den provinsen. Deremot
torde insändaren få medgifva, att jag måhända först
fästade allmänhetens uppmärksamhet på de goda re-
sultator af silängar i Westerbotten, som skedde e-
medan med säkerhet kan antagas, att silängars an-
läggarde synnerligen befrämjas genom uppgifter om
Iyckace dylika företag inom eget land.
Ins. omnämner ängsvattningsmethoden i Sverige,
och menar dermed troligen den i Westerbotten före
4842 bogagnade, hvilken han måtte anse lämplig
för heia landet, hvarföre kan vara skäl att belysa
sakförhållanden.
Invid Nordsjö kapell i Westerbotten lärer för om-
kring 30 år sedan ett mindre vattendrag, vid en
sjötappning, händelsevis erhållit sitt lopp öfver en
ofruktbar måsse, hvilken derigenom förvandlades till
äng, och några ängsvattningar hafva, efter detta
exempel, - uppkommit. Redan år 4844 begärda upp-
lysningar härom hafva ännu icke blifvit mig med-
delade; tiden har ej heller medgifvit mig att be-
söka orten, och jag kan således icke anföra orsaker-
na hvarföre dessa ängar icke vunnit mera efterföljd.
Ett större antal silängar hafva tvenne jemtlännin-
gar, för 40 till 45 år sedan, infört i Westerbotten,
ehuru med en mindre fullkomlig method, genom
hvilkens användande inträffat: än att vattnet så för-
djupat tilloppsgrafyven, att den kringstående skogen
nedstupat i densamma och träden med rötterna
hänga i i grafvens kanter, pekande med topparne
mot dess botten (vid Långsele); än att vattnet inru-
sade så våldsamt på fältet, att sanden, som medför-
des från en tallmo, ännu 800 alnar derifrån fallit
lasstals öfver ängen (vid Medle); än att ängens yta
underifrån genombrutits af vattnet och blifvit för-
störd (vid Burträsk); än att ängarne, genom felaktig
behandling, blifvit öfverväxta med så frodig björn-
mossa, att gräset temligen fullständigt utrotades
(vid Robertsforss m. fl. ställen); hvarigenom innan
kort troligen inträffat, att smethoden skulle saknat
förtroende i Westerbotten. Man hade nemligen utan
afseende på olika naturförhållanden alltid användt
samma anläggningssätt, men endast der lokalerna
händelsevis passade till methoden, som vid Staffäns-
karn, Stormgran m.. fl., erhölls goda skördar och en
förbättrad jord. Ingen visste att förklara orsakerna
till de mycket olika resultaten i foderproduktionen.
De silängar, hvilka före år 4844 lyckades, voro van-
gen på plant liggande ytor, utan lutning. Sådana