dra personer blifvit tilltalad för tvenne rån, begångna den 18 och 419 sistl. Januari, nära egendomen Cedersdahl, å några börvder, som varit å väg hit till staden, meddelade kämnersrättens andra afdelning sitt utslag den 22 dennes. Wahlgren är dömd att för öfverfallande och röfveri mista lifvet genom halshuggning; de öfrige tilltalade hafva i brist af bevisning icke kunnat åt saken fällas. RE EN ENKA, DÖMD FÖR ATT HAFVA FÖRGIFVIT SIN KARL. Arrendatorn Åke Johnsson i Nöbbelöf HM 4, invid Christianstad, Gerts härad uti Skåne, insjuknade hastigt den 47 September 1845 samt afled d. 22 i samma månad. Ett rykte utkom då, som sade, att enkan Ellse Persdotter dersammastädes, med hyilken den aflidne sammanlefvat sedan hennes man aflidit, enligt rykte förgifven, likaledes afbändt Ake lifvet. Med anledning af detta rykte anställdes läkarebesigtning, och företogs ransakning d. 40 påföljde Oktober. Ellse Persdotter var då tillstädes. Eton befanns af medelmåttig, men stark kroppsbyggnad och uppgaf sig vara 52 år gammal samt född i Skepparlöf. Hos föräldrarne hade hon vistats till sitt 46:e år; tjente så i Wä 47V, år; var derpå åter hemma hos föräldrarne några år, tills hon antog tjenst i Isgrannatorp. Åter vistades hon någon tid hemma, tills hon vid 23 års ålder ingick äktenskap med åboen Per Torkelsson i Nöbbelöf, hvilken i Maj månad 4840 hastigt afled, efter att i 3 eller 4 dygn hafva haft våldsamma kräkningar. I detta äktenskap hade fyra barn sammanaflats, af hvilka en fullvext son och två minderårige vistades hemma. Ett par månader efter mannens död, hade hon tillåtit Åke Johnson inflytta i hennes hus och sedermera med honom lefvat såsom gift, ehuru ofta osämja dem emellan förefallit, i anledning hvaraf hon under sednare tiden af deras sammanlefnad hatat, men icke kunnat skilja sig ifrån honom, med hvilken hon likväl icke sammanaflat barn. s När Åke Johnsson om aftonen d. 147 September hemkommit från skjutsning och befunnits nykter, hade han förtärt, af Ellse tillagad aftonvard, bestående af potatesgröt, samt af honom sjelf medfördt bränvin, och icke klagat öfver något illamående, hvilket ej eller kunnat förmärkas. Om natten åter sjuknade han och besvärades af häftiga uppkastningar. Påföljde dag var han likväl påklädd, men låg för det mesta till sängs. Kräkningarne fortforo, särdeles då han försökte förtära mat eller dryck. Följande dagarne låg han ständigt till sängs och fortforo enahanda sjukdomssymptomer intill dess Ake Johnsson emot aftonen d. 22 Scpt. afled. Under det Ellse Persdotter afgaf denna berättelse, utfor hon ofta mot den aflidne i uttryck, som. visade att hon med Ake Johnsson varit missnöjd. Uppmärksam gjord härpå, sade hon, att hon intet haft emot den aflidne. , För öfrigt nekade hon sig varit skyldig såväl till Åkes, som mannens död samt påstod sig med den sednare städse hafva lefvat i godt förstånd. Under sin berättelse syntes Ellse Tugn och kall. o Den aflidnes dotter, pigan Johanna Åkesdotter, svårt döf, 25 år gammal, berättade, att när hon dagen efter det fadren om natten insjuknat, på förmiddagen infunnit sig hos honom, i anledning af det rykte som hastigt spridt sig i byn, att han fått förgift, hade hon, genast vid sitt inträde i rummet, selt ä bordet ett utlredt rapper och derpå ett hvilt stycke om ett eller par lods vigt samt en knif, liygande der bredvid med bladet å pajpere!. Som detta stycke fullkomligt liknade merkurium, sådant hon förut sett, frågade kon Else Pirsdotter hvartill detta skule gjajnas. Ellse fattade då hastigt papperet jemte Inifren samt ;ömde det i sin barm under tröjan, samt yttrade, att hennes dotter Bengta skulle använda det i bröd. Åke Johnsson, som låg i sängen, hade under den fjerdedels timma, Hanna qvardröjde, oupphörligt haft kräkningar och omtalat, att sedan han föregångne afton förtärt af Ellse tillredd potatesgröt, hade han blifvit svårt sjuk. Ellse vidgick Hannas berättelse i öfrigt, men nekade sig stuckit papperet och stenen,, som hon kallade det, i barmen; hon hade deremot sopat det i golfvet och sedermera med andre sopor utkastat det. Endast för roskull hade han svarat att Bengta skulle använda det i bröd. Hvad som låg på papperet var s. k. plitsten, som hennes barn utifrån hemtat och hvaraf de med knif krossat en del. Den aflidnes svåger, husmannen Åke Persson, berättade sig ett par timmar efter Hanna hafva besökt den sjuke, som då tillsagt Ellse, att förevisa det Hanna sett uti papperet på bordet. Ellse svarade, att han icke skulle bry sig härom; det hade endast varit plitoch andra stenar, som barnen hemfört, men hvilka nu, blifvit utsopade. Den sjuke bad henne då visa Åke Persson, hvar hon utkastat soporne, samt sade, att de icke borde vara svåra att igenfinna, Ellse svarade ej något härtill. Den sjuke fortfor då: Gud hjelpe mig, jag har nog fått af plitstenen. Ellse fortfor att tiga. Åke Jonsson sade då, att han hade så sår i munnen, att han ingenting kunde förtära. Ellse erkände äfven dessa uppgifter, cch sade sin likgiltighet deraf hafva härrört, att hon med sig viste intet ondt. klagaren berättade härefter, att dagen förr än han företog undersökningen angående Åkes dödssätt, hade Ellse Persdotters dotter, Bengta, till honom ankommit med bud från modren, att denna ville betala, höru mycket åklagaren helst önskade, derest han ej ville emot henne anställa åtal för Åke Johnssons död, och ehuru Bengta afvistes, hade hon likväl i sällskap med Ellse Persdotters syster, Margaretha Persdotter i Ollsjö, dagen derpå återkommit, begge med helsning från Ellse och gjort enahanda anbud. När åklagaren ankom till stället, hade Ellse, så ofta vet oförmärkt kunde ske, ryckt åklagaren i rocken samt gifvit honom tecken, som syntes åsyfta att afbålla honom från noggrannare undersökning. Ellse erkände. att hon vidtagit dessa tillgöranden, för att, derest Åke sjelf intagit gift, någon misstanka ej måtte falla på henne. 3 Vittnet Simon Jönsson i Nöbbelöf: att afl. Åke, medan Ellses förra man ännu lefde, bebodde ett hus i Nöbbelöf och att han denna tid omtalades ståene uti ett närmare obehörigt förbållande till Ellse. ke Johnsson, allmänligen Åke Skälm kallad, inflyttade genast efter mannens död i Ellses hus. Derunder hade han en gåne varit häktad och dömd för