öfverstinnan. Och dessutom, söta du — damerna had blifvit du, sedan Asplund fått kommerseråds-ullmakt — vär ju första sångerskans, fru Olins, man assessor ... Hvilket likväl frun lärer ha sjungit honom t:ll, svarade en ung löjtnant. Och par reconnoissance,, yttrade grefven, observerai han ej, att Stenborg är Fami de la maison. Hvad vill det säga? frågade kommerserådinnan, Söta mor...l bad Charlotte hal:högt. Amant declarel svarade öfverstinnan ogeneradt. Det var något, som kommerserådinnan hade hört förr det förstod hon sig på. nAck, min Gud! Ja, der ser man de gudlösa aktriserna! utropade hon. Pardil inföll grefven, sådant träffar man väl oftare än hos aktriser Vare sig alt fru kommerserådinnan verkligen hade nå gra små hågkomster på silt samvete, eller att hon märkte huru Charlotte rodnade starkare, än vanligt... alltnog, ho; tystnade, vände sig bort och frågade sin son, om han vill ha mera the. Om jag får säga mitt tycke, inföll Charlotte, så sät ter jag Karsten mycket öfver Stenborg, ehuru älven ba är vacker och sjunger rätt bran Nå, men när damerna tala om aktörerna, så måtte de tillåtas oss karlar att gifva vårt omdöme om aktriserna! anmärkte grefven, och tillade den frågan: Hvad säges on Stading i Cora och Alonzo? i Att hon är gudomlig! svarades med en mun. Ack, den som vore hennes Alonzo! suckade den ung löjtnanten. Men ännu kan ingen skryta deraf) invände grefven Och, likasom Charlotte prefererar Karsten för Stenborg, s prefererar jag fru Möller framför mamsell Stading... hor är ju charmante som Christina Gyllenstjernal... huru in: tagande i sin sorg öfver sitt barns öde!... hvilken patrio tism ... hvilken själsstorhet utvecklar hon e:, då hon upp eldar Gustaf att hämnas och rädda sitt fädernesland!.. hvilket majestät, då hon synes på muren, nedfäller den dan: ska och uppreser den svenska fånan!