see RR Kommerserådet hade således fått förblifva lika klok, som han tillförene var, om icke Charlote några dagar: föru! händelsevis hos friherrinnan Amelie sammanträffat med Car Stenborg, en för sin tid ovanligt bildad man, som på fri herrinnans begäran gjort reda för Gengis eröfringståg. Hvac hon sålunda uppsnappat berättade hon nu. Modren satte nisan en gång till så högt i vädret af förtjusning öfver sin dotters lärdom. Som Charlotte verkligen ägde mycken uppfattningsgåfva och godt minne, händ2 ofta, att hon, som man säger, hit tade sig, och hvarje gång det hände, erfor äfven grefver en slags glädjekänsla. Hon artar sig inte så illa — tänkte han; hon måste läsa: kan hon lysa som bel esprit, och blir hon vid hofvet känd såsom. scientifique, behöfver jag e skämmas för henne... : Kors! det der var så roligt att höra på, sade kommerse: rådicnan, så jag riktigt glömmer att s!å i the. Hon skyndade att fullgöra hvad hon försummat, och utdelade med ifver den aromatiska drycken. Hvem skall föreställa den der stora krigsbjelten?, frå gade kommerserådet. ,Stenborg! svarade Charlotte. ,Stenborg ? återtog kommerserådet, Stenborg? Nog vet jag af Stenborgs teater, men han är ju för gammal til det, och hans söner ha ju studerat, till och med gått in Kungens kansli? Mycket riktigt! svarade grefven. Men, som Kunger blifvit förtjust i Carl Stenborgs sång och figur, har har öfvertalt honom att gå in vid teatern, och gifvit honor hofsekreterare-fullmakt. Vet inte min far det? Han hann ej svara, emedan hans fru, som, i likhet mec många andra den tiden, ansåg alla aktörer för hemfalln: till afgrunden, med stor förvåning utbrast: Kors bevara mig! Har Kungen gifvit en komediant spelare kongl. fullmakt? Fru kommerserådinnal inföll en ung officer, Han Majestät ger ju fullmakt åt hvem han behagar, och hvarför inte då åt en man af Stenborgs talanger och skickLighet ? Ja, och dessutom heta de ej teaterns sujetter på affi schen, utankällas musikaliska akademiens ledamöter, inföl