see RR
Kommerserådet hade således fått förblifva lika klok, som
han tillförene var, om icke Charlote några dagar: föru!
händelsevis hos friherrinnan Amelie sammanträffat med Car
Stenborg, en för sin tid ovanligt bildad man, som på fri
herrinnans begäran gjort reda för Gengis eröfringståg. Hvac
hon sålunda uppsnappat berättade hon nu.
Modren satte nisan en gång till så högt i vädret af för-
tjusning öfver sin dotters lärdom.
Som Charlotte verkligen ägde mycken uppfattningsgåfva
och godt minne, händ2 ofta, att hon, som man säger, hit
tade sig, och hvarje gång det hände, erfor äfven grefver
en slags glädjekänsla. Hon artar sig inte så illa — tänkte
han; hon måste läsa: kan hon lysa som bel esprit, och blir
hon vid hofvet känd såsom. scientifique, behöfver jag e
skämmas för henne... :
Kors! det der var så roligt att höra på, sade kommerse:
rådicnan, så jag riktigt glömmer att s!å i the.
Hon skyndade att fullgöra hvad hon försummat, och
utdelade med ifver den aromatiska drycken.
Hvem skall föreställa den der stora krigsbjelten?, frå
gade kommerserådet.
,Stenborg! svarade Charlotte.
,Stenborg ? återtog kommerserådet, Stenborg? Nog
vet jag af Stenborgs teater, men han är ju för gammal til
det, och hans söner ha ju studerat, till och med gått in
Kungens kansli?
Mycket riktigt! svarade grefven. Men, som Kunger
blifvit förtjust i Carl Stenborgs sång och figur, har har
öfvertalt honom att gå in vid teatern, och gifvit honor
hofsekreterare-fullmakt. Vet inte min far det?
Han hann ej svara, emedan hans fru, som, i likhet mec
många andra den tiden, ansåg alla aktörer för hemfalln:
till afgrunden, med stor förvåning utbrast:
Kors bevara mig! Har Kungen gifvit en komediant
spelare kongl. fullmakt?
Fru kommerserådinnal inföll en ung officer, Han
Majestät ger ju fullmakt åt hvem han behagar, och hvar-
för inte då åt en man af Stenborgs talanger och skick-
Lighet ?
Ja, och dessutom heta de ej teaterns sujetter på affi
schen, utankällas musikaliska akademiens ledamöter, inföl