SET ON, EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET. FÖRSTA DELEN. Så är det, sade den gamle kaplanen. De elakes makt år ett rö; just när de tro sig segra, undslipper rofvet deras klor.n Ja, Gud vare lof! svarade gumman; men många äro dock de som sönderslitas. Då hafva de ej salt sin förtröstan till Herren, svarade kaplanen; ty djefvulen sjelf kan ej öfvervinna den, som sälter siit hopp allena till Gudi fast. Under tiden hade Staffansmännen inträdt i köket. Nej, sade gumman, jag har aldrig förr försummat att helsa på de beskedliga drängarna, skall ej heller göra det i dag ... så lastgammal är jag ännu intel Inte heller jag, tillade gubben. Jag skall dricka de raska gossarna till... Söta Albertina; gå du och bed dem taga för sig ... vi skola strax komma Med en viss nyfikenhet och ett innerligt deltagande betraktar man gerna en flicka på bennes bröllopsdag. Vid hennes inträde i köket uppstego drängarne, helsade henne vördnadsfullt, och sågo på benne med blickar, som om de velat genomskåda hennes bjert:. Herre Gud välsigne vår vackra mamsell Albertina på hennes bröllopsdag! utbrast den fritaligaste. Ar det ej stor synd, att herr Gustaf ej tog pres!en, så vi kunnat fa honom och henne till vårt prostfolk ... för si, en sån rar herre, nog hade ban blifvit prost alltid! Ja, sir ni! Ju derföre han är så bra, har jag tagit mig utsn tjenst i vinter, för jag vill följa med honom den 44 Mars. Under dessa drängarnes yttranden inkommo kaplanen och bans hustru. Gud signe vår gode prestfar och prestmor!, ropade alla på en gång. Gud låte er länge få lefval I detsamma varseblef man ett starkt sken af bloss ifrån hafssidan, Serra tri! der komma skärgårdskarlarne att också önska sin goda kaplan en god jul!, utropade en af pigorna. Mer och mer närmade sig skimret af blossen och upplyste på ett underbart sätt. hela den omkringliggande nejden. Alla föremål hade af belysningen antagit ett fantastiskt utseendt. Abyggnaderna liknade ej mer ett vanligt ) Se A. B. J4 99—102, 105, 108, 109, 111, 113, 115, 146 och 118.