Portens upprättelse-anspråk, och man giubblade starkt i Konstantinopel öfver Kollettis motstånd, sedan både Ryssland och Englind nu bifa!lit dessa anspråk. Man ansåg honom alltför skarpsynt att, i fall af ett fredsbrott, lita blott på Frankrike, hvars bistånd förut icke visat sig särdeles förmånligt i det afgörande ögonbl cket, t. ex. för Polackarne och Mehemed Ali; och man begynte derföre på allvar tro honom påräkna Turkiets grekiska befolkning såsom bundsförvand:er. MEXIKO. Den proklamation af Santa Anna till Mexikanerne, om hvilken vi förut nämnt, är af följande lydelse: inlonio Lopez de Santa Anna, tillsvidare president för mexikanska republiken, till sina landsmän: Mexikaner! Vera Cruz är redan i fiendens våld. Det har fallit, icke för Nordamerikanernes tapperhet, icke heller för deras lycka. Vi hafva sjelfva; jag blyges att säga det, bragt öfver oss denna stora skymf, genom vår ocnighet, som aldrig tager slut. Regeringen är eder skyldig hela sanningen; J skolen afgöra landets öde; om det skall försvaras så är det J, som skolen hejda den segrande fiendes marche som har i sitt våld Vera Cruz; om han får framtränga ett steg längre, så sjunker national-sjelfständigheten i glömskans afgrund. Jag har beslutit att gå fienden till mötes. Hvad värde äger lifvet, äfven förädladt af national-tacksamheten, om man kan förebrå landet någonting, som trycker en fläck på hvarje Mexikans panna? Min pligt är att erbjuda mig till offer, och jag skall veta att uppfylla denna pligt. De stolta Amerikanerne sträfva att få i sina händer det Aztekiska rikets hufvudstad. Jag skall icke blifva vittne till en sådan vanära, ty mitt beslut är fattadt, att heldre dö i striden. Ett kritiskt ögonblick är inne för mexikanska folket. Det är lika ärofullt att dö på slagfältet, som vanärande att lida nederlag utan ansträngningar att godtgöra det, och nederlag af en fiende, hvars rofgirighet är lika aflägsnad från tapperhet, som ädelmod. Mexikaner! Hafven I religion? Försvaren den. Hafven J heder? Rädden den från vanära. Alsken J edra hustrur och barn? Frälsen dem från Amerikanernes våldsamhet. Men det är handling, icke toma framställningar, eller ofruktbara önskningar, som man måste sätta emot fienden. Nationens sak är rättvis, så rättvis någon sak kan vara. Hvarföre synes Gud hafva öfvergifvit den? Hans yrede skall upphöra, om vi, såsom försoning för våra synder, visa känslor af en uppriktig förening, af en sann fosterlandskärlek. Då skall den Evige välsigna våra bemödanden och vi skola vara oöfyvervinneliga, ty buru skola väl 8 eller 420,060 Amerikaner kunna bestå inför 8 millioner Mexikaner, då de förre upphört att vara redskap i den gudomliga rättvisans hand? Jag talar tili eder för sista gången; för Guds skull lyssnen till min röst; J måsten icke tveka i valet emelian död elier slafveri; och om fienden besegrar eder, så gören åtminstone edert motstånd aktadt. Det är tid, attingen annan tanka sysselsätter eder, än den på det gemensamma försvaret. Uppoffringens timma har slagit. Vaknen upp; grafven öppnas för edra fötter. Skörden en lager, som kan grönska öfver den. Men, nationen skall icke gå under: jag går i borgen för Mexikos seger, ja, jag svär, att det skall segra, om blott en enhällig och uppriktig medverkan understödjer mina bemödanden. Det förödmjukande i Vera Cruz öfvergång blir förvandladt till lyckosamt, om denna stads öde ingjuter i Mexikanernes hjertan den enthusiasm, den känsla af värdighet och! det brinnande nit, som tillhör den sanna fosterlandskärleken; den har då varit landets räddning. Men skulle Mexiko gå under, så testamenterar det sin blygd och sin vanära åt dessa egoister, som icke sökt försvara det, dessa förrädare, som i stället fäktat sina enskilda personliga strider, och derigenom nedsatt national-karakteren. Mexikaner! Landets öde är helt och hållet i edra händer; det är icke Amerikanerne, som skola afgöra det. Vera Cruz ropar hämnd; skynden att utplåna den skamliga: fläcken af dess vanära. Mexiko den 34 Mars 14847. Antonio Lopez de Santa Anna. SYDAMERIKA. Från Lima berättas den 47 Mars, att man i Peru hade befarat ett krig från Bolivia, hvars president, general Jose Ballivian, sammandragit omkring 3000 man, för att bemäktiga sig peruvanska kustprovinsen Maquenga och dess hamn Arica, emedan Bolivia icke har mer än en hamn, Cobija. Då det förut befsrade anfallet från Spanien, af general Flores, hade misslyckats, så att Perus styrelse nu kunde förena alla sina försvarskrafter på ett håll, så troddes att äfven anfallet från Bolivia skulle uteblifva. osten fariyget Mälaren.. Konungen åtföljdes af förl l 4 — H. M. Konungen afreste i dag med ång-, j ste hofstallmästaren Braunerhjelm, kabinettsf