Portens upprättelse-anspråk, och man giubblade
starkt i Konstantinopel öfver Kollettis motstånd,
sedan både Ryssland och Englind nu bifa!lit
dessa anspråk. Man ansåg honom alltför skarp-
synt att, i fall af ett fredsbrott, lita blott på
Frankrike, hvars bistånd förut icke visat sig
särdeles förmånligt i det afgörande ögonbl cket,
t. ex. för Polackarne och Mehemed Ali; och
man begynte derföre på allvar tro honom på-
räkna Turkiets grekiska befolkning såsom bunds-
förvand:er.
MEXIKO.
Den proklamation af Santa Anna till Mexi-
kanerne, om hvilken vi förut nämnt, är af föl-
jande lydelse:
inlonio Lopez de Santa Anna, tillsvidare pre-
sident för mexikanska republiken, till sina landsmän:
Mexikaner! Vera Cruz är redan i fiendens våld.
Det har fallit, icke för Nordamerikanernes tapper-
het, icke heller för deras lycka. Vi hafva sjelfva;
jag blyges att säga det, bragt öfver oss denna stora
skymf, genom vår ocnighet, som aldrig tager slut.
Regeringen är eder skyldig hela sanningen; J skolen
afgöra landets öde; om det skall försvaras så är det
J, som skolen hejda den segrande fiendes marche
som har i sitt våld Vera Cruz; om han får fram-
tränga ett steg längre, så sjunker national-sjelfstän-
digheten i glömskans afgrund. Jag har beslutit att
gå fienden till mötes. Hvad värde äger lifvet, äfven
förädladt af national-tacksamheten, om man kan fö-
rebrå landet någonting, som trycker en fläck på
hvarje Mexikans panna? Min pligt är att erbjuda
mig till offer, och jag skall veta att uppfylla denna
pligt. De stolta Amerikanerne sträfva att få i sina
händer det Aztekiska rikets hufvudstad. Jag skall
icke blifva vittne till en sådan vanära, ty mitt be-
slut är fattadt, att heldre dö i striden. Ett kritiskt
ögonblick är inne för mexikanska folket. Det är
lika ärofullt att dö på slagfältet, som vanärande att
lida nederlag utan ansträngningar att godtgöra det,
och nederlag af en fiende, hvars rofgirighet är lika
aflägsnad från tapperhet, som ädelmod. Mexikaner!
Hafven I religion? Försvaren den. Hafven J heder?
Rädden den från vanära. Alsken J edra hustrur
och barn? Frälsen dem från Amerikanernes våld-
samhet. Men det är handling, icke toma framställ-
ningar, eller ofruktbara önskningar, som man måste
sätta emot fienden. Nationens sak är rättvis, så rätt-
vis någon sak kan vara. Hvarföre synes Gud hafva
öfvergifvit den? Hans yrede skall upphöra, om vi,
såsom försoning för våra synder, visa känslor af en
uppriktig förening, af en sann fosterlandskärlek. Då
skall den Evige välsigna våra bemödanden och vi
skola vara oöfyvervinneliga, ty buru skola väl 8 eller
420,060 Amerikaner kunna bestå inför 8 millioner
Mexikaner, då de förre upphört att vara redskap i
den gudomliga rättvisans hand? Jag talar tili eder
för sista gången; för Guds skull lyssnen till min röst;
J måsten icke tveka i valet emelian död elier slaf-
veri; och om fienden besegrar eder, så gören åt-
minstone edert motstånd aktadt. Det är tid, attin-
gen annan tanka sysselsätter eder, än den på det
gemensamma försvaret. Uppoffringens timma har
slagit. Vaknen upp; grafven öppnas för edra fötter.
Skörden en lager, som kan grönska öfver den. Men,
nationen skall icke gå under: jag går i borgen för
Mexikos seger, ja, jag svär, att det skall segra, om
blott en enhällig och uppriktig medverkan under-
stödjer mina bemödanden. Det förödmjukande i
Vera Cruz öfvergång blir förvandladt till lyckosamt,
om denna stads öde ingjuter i Mexikanernes hjer-
tan den enthusiasm, den känsla af värdighet och!
det brinnande nit, som tillhör den sanna fosterlands-
kärleken; den har då varit landets räddning. Men
skulle Mexiko gå under, så testamenterar det sin
blygd och sin vanära åt dessa egoister, som icke
sökt försvara det, dessa förrädare, som i stället fäk-
tat sina enskilda personliga strider, och derigenom
nedsatt national-karakteren. Mexikaner! Landets
öde är helt och hållet i edra händer; det är icke
Amerikanerne, som skola afgöra det. Vera Cruz
ropar hämnd; skynden att utplåna den skamliga:
fläcken af dess vanära. Mexiko den 34 Mars 14847.
Antonio Lopez de Santa Anna.
SYDAMERIKA.
Från Lima berättas den 47 Mars, att man i
Peru hade befarat ett krig från Bolivia, hvars
president, general Jose Ballivian, sammandragit
omkring 3000 man, för att bemäktiga sig peru-
vanska kustprovinsen Maquenga och dess hamn
Arica, emedan Bolivia icke har mer än en hamn,
Cobija. Då det förut befsrade anfallet från Spa-
nien, af general Flores, hade misslyckats, så att
Perus styrelse nu kunde förena alla sina för-
svarskrafter på ett håll, så troddes att äfven
anfallet från Bolivia skulle uteblifva.
osten
fariyget Mälaren.. Konungen åtföljdes af för-
l
l
4
— H. M. Konungen afreste i dag med ång-,
j
ste hofstallmästaren Braunerhjelm, kabinetts- f