ledas af den eftergifvenhet, hvarmed jag, dock med
vederbörlig autorisation, gått till väga vid utsökning
på laglig väg af resterande biskopstionde. Ett å två
års anstånd, innan lagsökning vidtagits, har ej säl-
lan blifvit medgifvet åt tröga -eller obemedlade ti-
ondegifvare: .
Hvad hufvudsaken angår, har anmärkaren icke
gått längre tillbaka, än till år 1845, hvars höga lös-
ningspris, 41 rdr 46 sk. banko, han klandrar, utan
att vilja ihågkomma, att det då gångbara priset
var än högre. Detta bevisas tillräckligen deraf, att
ingen enda kronotiondegifyare ifrån Öster-Rekarne
för det året leverefade sin spanmål in natura, utan
heldre försålde densamma på angränsande städers
torg och erlade den lägre lösen till undertecknad.
De flesta begagnade dock det medgifna anståndet
att i påföljande Oktober och följande månader få
erlägga samma lösen, med uttryckligen til!kännagif-
ven tacksamhet derföre, att de sluppit afyttra eller
leverera sin spanmål vid rätta betalningstiden, samt
i följd deraf för sitt sommarbehof sedan köpa span-
mål för då stegradt pris, 44 å 46 rdr banko. Mån-
ga — kanske är insändaren ibland dem? — hafva
ock ännu lemnat samma års kronotionde obetald,
väl vetande att, efter vanligheten, någon vidare för-
höjning- eller ränta icke kommer i fråga.
Visligen förtiger anmärkaren, att gymnasiistatens
lösningspris, 40 rdr, slutade med Januari månads
slut, och att biskopens lösningspris, 44 rdr 46 sk.,
under påföljande Maj månad för dem, som önskade
längre anstånd, först blef kungjordt, och derefter
tillämpadt. i
För rättvisans skull hade ock ej varit otjenligt att
gå ett år längre tillbaka och erinra sig förhållandet
år 4844, då biskopen ifrån uppbördstideris början
ända till ecklesiastikårets slut emottog lösen efter
markegångspris, utan forseldön, eller 5 rdr 40 sk.
pr tunna, ett bevis, att biskopstionden alltid fått lö-
sas till gångbart pris, ofta derunder.
Angående lösen för 1846 års kronotionde, iakttogs
dervid den vanliga och lagenliga praxis, att före le-
vereringsdagen kungöra det blifvande lösningspriset,
så att tiondegifvarne icke måtte försumma att leve-
rera tionden in natura, om de tyckte priset vara för
högt. För dem, som ville betala den 40 eller 44
Februari detta år, bestämdes detta pris till 40 rdr,
eller lägre än det pris, som af köpmän, enligt kon-
trakt, skulle betalas för den tionde, som till dem le-
vererades; för dem, som önskade anstånd till Sam-
tings marknad eller längre, höjdes priset till det
gångbara, 40 rdr 32 sk. Vår ock priset någon enda
torgdag lägre i Westerås eller Eskilstuna, så var det
deremot andra dagar högre. Förenämnde dagar, den
410 och 44 sistl. Februari, förvandlar insändaren till
måndag och tisdag, i stälet för att de verkligen,
enligt almanackan, voro onsdag och tkorsdag, och
oförmodad kunde väl icke den utgift vara, som
hvarje tiondegifvare väl visste alla år böra utgå i
Februari månad.
Med någon förundran öfver insändarens författ-
ningskunskap har jag inhemtat hans yrkande, att så
väl levererings- som lösningsdagen detta år inföll
långt före rätta betalningsdagen, den 25 Februarin.
Förordningarne stadga, att uppsägning till levere-
ring in natura skall ske före eller sist dagen efter
Thome dag, att forsedlar skola meddelas 44 dagar
före levereringsdagen, samt att levereringen skall
vara verkställd till den 235 Februariv. Häraf måste
följa, att levereringsdag kan utsättas hvilken dag
som heldst före den 25 Februari, så snart veder-
börliga tiden för forsedlarnes utfärdande blifvit iakt-
tagen. Försummar tiondetagaren något af hvad stad-
gadt är, så måste han åtnöjas med lösen efter mar-
kegång med 46 sk. förhöjning. Försummar tionde-
gifvaren att leverera spanmål å bestämd tid, så blif-
ver han pligtig att betala den lösen, som tiondeta-
garen skäligen fordrar. Finnes denna obillig, så
blifver tillfälle att yrka rättelse hos Konungens Be-
fallningshafvande, när lagsökning sker.
Uppgiften om kungörelsens innehåll, att den till
biskopsstolar anslagna kronotiende skulle levereras i
ett annat stift och län, fraktad öfver 2:ne färgor och
på 7 mils afstånd ifrån en del af tiondegifvares hem-
vistv, måste jag förneka, ty forsedlarne innehöllo
endast, att besagde kronotiende för år 1846 skulle
levereras i Wesierås den 22 och 23 Februari 1847,
och af ingen enda kronotiendegifvare i Öster-Re-
karne härad her jag, oaktadt efterfrågan, hört att
afståndet landvägen emellan deras hemvist och We-
sterås öfverstigit 6 mil. Hade sådan uppgift blifvit
meddelaä och styrkt, så hade rättelse i anvisningen
längesedan följt. Dessutom är det allmänt kändt,
att ingen enda kappe af biskopstionden under de
sista 25. åren blifvit landvägen forslad till Westerås,
ty sjövägen, sem utgör endast 2 å 3 mil, är under
levereringstiden merändels förträfflig. Under förli-
den vinter blef den ganska flitigt befarern af span-
målsforslare., men af biskopstiondegifvare var det
blott en — säger en enda — som ditferslade sin
kronotionde för biskopens räkning. De öfrige ansågo
förmånligare att sälja den för kontant och erlägga
den lägre lösen till biskopen.
Efter dessa upplysningar, hvilka insändaren an-
tingen egt och uppsåligen fördöljt, eller eck lätt
skunnat, utan ommwägan till Aftonbladet, inkemta, är
det ej svårt att inse insändarens syftemål, hvilket
dock, både hvatl biskopen och dess uppbördsman
angår, måste anses hos hvar och en rättvis ibedöm-
mare förfeladt. Ängen olaglighet eller uraktlåtenhet
af stadgade föreskrifter har blifvit anmärkt, och sä-
kert kan icke ens sjelfva anmärkaren neka, att bi-
skopens lösningspris vanligen varit och äro vida fä-
gre, än ortens gångbara priser.
Visserligen kunde man misstänka meningen vara
den, att om en biskop lagligen uttager sin lön på
samma sätt, som anåra kristna embetsmän, så vore
detta :högst okristligt, och att åtminstone någon del
deraf skall efterskänkas, så framt de citerade bibel-
språken icke skulle med förebråelse emot honom
åberopas; men som detta icke blifvit uttryckligen
utsagdt, så må det stanna vid misstankan.
En slutammärkning må tillåtas: Jag känner, att
framställning blifvit till n. v. biskopen gjord, att.
öfverlåta sin kronotiondeuppbörd åt någon handlan-.
de, kronobetient, eller någon annan person, att till!!