Takturister fått sina egna kommitterade och gamla
stadens handlande och handtverkare sammanslagne
till eit skråv. Det kan man kalla ett eget sätt
uppfatta andemeningen af fastställde, till ordställ-
ningen tydliga förordningar.
— Fängelserna. De sednast anlända lands-
sortstidningarna meddela tvenne särskilda upp-
gifter, som visa fångelsernas jemmerliga till-
stånd på flera ställen i landsorten. Den ena
ägenliones i ett utdrag, infördt i Stora Kop-
parbergs läns tidning, af fångpredikantens i
Fahlin berättelse till domkapitlet, innehållande
att endast två små rum finnas för fångarnas
förvsrande, utom det som begagnas för vatten-
och brödstraff; men att antalet af de ångar,
som i dessa två rum förvaras, nästan alltid
gått öfver 40, ja till och med till 55, bland
hvilka vanligen varit 3 eller 4 utlärda bofvar.
— Den andra uppgiften, som förekommer i en
insänd artikel uti Götheborgs Handelstidning,
angår fingeiset i Alingsås, hvarom yttras föl-
jande:
Pet består af fem rum, emellan 6 och 7 alnari
fyrkant, samt blott 3 alnar höga. Dessa rum äro
bestärsda för 20 fångar, men erfarenheten har vi-
sat, a:t de måste inrymma, öfverhufvud taget, dag-
ligen omkring 30; det är således ständigt 40, som
egent!igen ej hafva någon plats. Likväl har detta
ej åd:agit sig allmänhetens behjertande, så länge
de arme, inom dessa mörka, trånga och osunda rum
änstänzda varelserna voro friska; men, sedan nerf-
febern utbrutit ibland dem, inser hvar och en hvil-
ken örpestad luft de så sammanträngde menni-
.skorna måste inandas och huru vådligt detta är,
icke allenast för så väl de friska ibland dem, som
de sjuka, utan äfven för hela staden. Men icke
nog härmed, så bedröfligt det än är; nej! till råga
på elöndet voro i dessa mörksens boningar två rum
upptagne för tvenne fångar, som undergingo fån-
gelse sid vatten och bröd; och i de trenne återstå-
ende rummen voro 81 — säger åttatioen fångar in-
packade, hvilka naturligtvis ej fingo ligga, utan må-
ste sitta och stå som packad sill, under det elfva
utaf dem, i detta helfvetiska qval, lågo sjuka i nerf-
feber. — Föreställom oss att stå instängd, utan möj-
lighet att förskaffa sig ett andetag frisk luft, med
hufvudet upp emot taket, omgifven af denna, af 44
sjuka och så mycken osnygghet förpestade, varma,
eller rättare sagdt upphettade luft, och görom oss
ett begrepp om att ligga sjuk under sådana förhål-
lander, så är det väl ej öfverdrifvet att kalla detta
en toriur; och månne desse olycklige ej redan un-
dergåt! tillräckligt hårdt straff för sina förbrytelser?
Betänkom ytterligare vådan af smittans kringspri-
dande. då desse af denna sjukluft genomträngde
menni:kor komma i beröring med skjutsbönder och
kringföras till andra fängelser och tingställen! Vilja
vi slut:igen föreställa oss den möjligheten, att någon
eller några af dessa fångar voro oskyldiga; kan nå-
gon mensklig förmåga då ersätta dem det oförskyldta
lidande och den våda för deras lif, som dem tillfo-
.gats af blott bristande arrangement? Troligen fin-
nes detta missförhållande emellan fängelse och fång-
personal på flera ställen, och der det finnes ropar
menskiigzheten på snar förändring och är ej belåten
för til!ället med förespeglingen af prägtiga cell-
byggnader för framtiden, utan kräfver vederböran-
des skyndsamma anskaffande af utvidgad lokal, samt
att rum hyras intill dess nödig tillbyggnad hinner
verkställas. Man besinne, att der någon menniska
genom likars förvållande lider eller dör, utan dom
och ransakning, — der ljuder ännu denna heliga
stämma, som i tidernas början hämnande frågade:
— hvar är din broder Abel?
Så står det till i verlden. Vi ryse med skäl
öfver de stackars negrernes öde, som inpackas
under däck i slafhandlarnes fartyg så tätt, att
luften derstädes är outhärdlig, men veta icke
af, att nära nog dylika qval miste i fängel-
serna uthärdas af egna landsmän, af hvilka
många dessutom i följd af ett öfverdrifvet tjen-
stemit häktas endast på misstankar. — Ar det
väl underligt om hat till samhället genom en
sådan behandling skapas hos redan förut mo-
raliski svaga menniskor, och brottens antal till-
tager? Det synes icke beller gerna möjligt,
att så skriande missförhållanden under en längre
tid kunde hafva fortfarit, om länsstyrelserna i
de län, der de eza rum, hade med någon ifver
och allvar lagt sig vinn om att vinna en för-
bättrisg deruti, medelst något provisoriskt för-
anstalisnde intill dess de nya länsfängelserna
komma i ordning. Imedlertid bör man hop-
pas, att fångstyrelsens aktningsvärde chef och
ledamöter, sedan de nu fått kunskap om sa-
ken, icke skola släppa den förr än någon bjelp
blifvit anskaffad emot ofvannämnde ohyggliga
missförhållanden.
Ett annat kapitel, som med lika skäl på
flere stillen förtjente ett närmare skärskådande
af offeniligheten, men som alltid tagits ömtå-
ligt när man velat röra dervid, är hushållnin-
gen med fingarna. Uti ett el!er annat af sjelfva
hufvudsiadens. fängelser skulle en sådan litet
noggrannare uppmärksamhet stundom hafva va-
rit rätt nyttig. Om murarna under Rådhuset
kunde tala, skulle de för ett par tiotal af år
hafva alt förtälja en krönika angående rättvisa,
mildhet, oegennytta och oväld, som hos men-
niskovännen säkert skulle väcka djup rörelse!
s RR ——
— Det i thorsdagens Aftonblad i korthet om-
nämnda, af hr majoren och ridd. Otto Modig
till drätselkommissionen inlemnade projekt till
en bro öfver strömmen mellan Riddarhusgrön-
den och Norrmalm, sted i fredags infördt i Dag-
bladet. in extenso, och är således troligen redan
kändt för en stor del af hufvudstadens allmän-