Takturister fått sina egna kommitterade och gamla stadens handlande och handtverkare sammanslagne till eit skråv. Det kan man kalla ett eget sätt uppfatta andemeningen af fastställde, till ordställningen tydliga förordningar. — Fängelserna. De sednast anlända landssortstidningarna meddela tvenne särskilda uppgifter, som visa fångelsernas jemmerliga tillstånd på flera ställen i landsorten. Den ena ägenliones i ett utdrag, infördt i Stora Kopparbergs läns tidning, af fångpredikantens i Fahlin berättelse till domkapitlet, innehållande att endast två små rum finnas för fångarnas förvsrande, utom det som begagnas för vattenoch brödstraff; men att antalet af de ångar, som i dessa två rum förvaras, nästan alltid gått öfver 40, ja till och med till 55, bland hvilka vanligen varit 3 eller 4 utlärda bofvar. — Den andra uppgiften, som förekommer i en insänd artikel uti Götheborgs Handelstidning, angår fingeiset i Alingsås, hvarom yttras följande: Pet består af fem rum, emellan 6 och 7 alnari fyrkant, samt blott 3 alnar höga. Dessa rum äro bestärsda för 20 fångar, men erfarenheten har visat, a:t de måste inrymma, öfverhufvud taget, dagligen omkring 30; det är således ständigt 40, som egent!igen ej hafva någon plats. Likväl har detta ej åd:agit sig allmänhetens behjertande, så länge de arme, inom dessa mörka, trånga och osunda rum änstänzda varelserna voro friska; men, sedan nerffebern utbrutit ibland dem, inser hvar och en hvilken örpestad luft de så sammanträngde menni.skorna måste inandas och huru vådligt detta är, icke allenast för så väl de friska ibland dem, som de sjuka, utan äfven för hela staden. Men icke nog härmed, så bedröfligt det än är; nej! till råga på elöndet voro i dessa mörksens boningar två rum upptagne för tvenne fångar, som undergingo fångelse sid vatten och bröd; och i de trenne återstående rummen voro 81 — säger åttatioen fångar inpackade, hvilka naturligtvis ej fingo ligga, utan måste sitta och stå som packad sill, under det elfva utaf dem, i detta helfvetiska qval, lågo sjuka i nerffeber. — Föreställom oss att stå instängd, utan möjlighet att förskaffa sig ett andetag frisk luft, med hufvudet upp emot taket, omgifven af denna, af 44 sjuka och så mycken osnygghet förpestade, varma, eller rättare sagdt upphettade luft, och görom oss ett begrepp om att ligga sjuk under sådana förhållander, så är det väl ej öfverdrifvet att kalla detta en toriur; och månne desse olycklige ej redan undergåt! tillräckligt hårdt straff för sina förbrytelser? Betänkom ytterligare vådan af smittans kringspridande. då desse af denna sjukluft genomträngde menni:kor komma i beröring med skjutsbönder och kringföras till andra fängelser och tingställen! Vilja vi slut:igen föreställa oss den möjligheten, att någon eller några af dessa fångar voro oskyldiga; kan någon mensklig förmåga då ersätta dem det oförskyldta lidande och den våda för deras lif, som dem tillfo.gats af blott bristande arrangement? Troligen finnes detta missförhållande emellan fängelse och fångpersonal på flera ställen, och der det finnes ropar menskiigzheten på snar förändring och är ej belåten för til!ället med förespeglingen af prägtiga cellbyggnader för framtiden, utan kräfver vederbörandes skyndsamma anskaffande af utvidgad lokal, samt att rum hyras intill dess nödig tillbyggnad hinner verkställas. Man besinne, att der någon menniska genom likars förvållande lider eller dör, utan dom och ransakning, — der ljuder ännu denna heliga stämma, som i tidernas början hämnande frågade: — hvar är din broder Abel? Så står det till i verlden. Vi ryse med skäl öfver de stackars negrernes öde, som inpackas under däck i slafhandlarnes fartyg så tätt, att luften derstädes är outhärdlig, men veta icke af, att nära nog dylika qval miste i fängelserna uthärdas af egna landsmän, af hvilka många dessutom i följd af ett öfverdrifvet tjenstemit häktas endast på misstankar. — Ar det väl underligt om hat till samhället genom en sådan behandling skapas hos redan förut moraliski svaga menniskor, och brottens antal tilltager? Det synes icke beller gerna möjligt, att så skriande missförhållanden under en längre tid kunde hafva fortfarit, om länsstyrelserna i de län, der de eza rum, hade med någon ifver och allvar lagt sig vinn om att vinna en förbättrisg deruti, medelst något provisoriskt föranstalisnde intill dess de nya länsfängelserna komma i ordning. Imedlertid bör man hoppas, att fångstyrelsens aktningsvärde chef och ledamöter, sedan de nu fått kunskap om saken, icke skola släppa den förr än någon bjelp blifvit anskaffad emot ofvannämnde ohyggliga missförhållanden. Ett annat kapitel, som med lika skäl på flere stillen förtjente ett närmare skärskådande af offeniligheten, men som alltid tagits ömtåligt när man velat röra dervid, är hushållningen med fingarna. Uti ett el!er annat af sjelfva hufvudsiadens. fängelser skulle en sådan litet noggrannare uppmärksamhet stundom hafva varit rätt nyttig. Om murarna under Rådhuset kunde tala, skulle de för ett par tiotal af år hafva alt förtälja en krönika angående rättvisa, mildhet, oegennytta och oväld, som hos menniskovännen säkert skulle väcka djup rörelse! s RR —— — Det i thorsdagens Aftonblad i korthet omnämnda, af hr majoren och ridd. Otto Modig till drätselkommissionen inlemnade projekt till en bro öfver strömmen mellan Riddarhusgrönden och Norrmalm, sted i fredags infördt i Dagbladet. in extenso, och är således troligen redan kändt för en stor del af hufvudstadens allmän