SE TON,
EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET
FÖRSTA DELEN.
TJUGONDE KAPITLET.
En afton, vid pass fjorton dagar efter Bergs afresr, va
Asplundska herrskapet samladt vid thebordet, och uta
främmande, hvilket numera, sedan huset börjat lefva p
stor fot, högst sällan inträffade. Adelheim saknades natur
ligtvis icke; endast Jean var ej ännu hemkommen från fa
briken. -
Adelheim berömde hans flit.
Charlotte anmärkte, att han, eter Bergs flytining, sörj
de så mycket, att han till och med magrat.
Men hör nu, Asplund dul! frågade kommerserådinnan
hvad är det för en karl, som Bergen på de sista tidern:
så ofta drog med sig, och som Jean nu umgås med?...
Hvad är det? inföll grefven hastigt. Jean är ännu s
ung; man måste vara varsam i valet af de personer, hvilk
utgöra hans umgängel,
Åh, det har ingen faral svarade kommerserådet. Ber
gen har berättat mig deras förhållande till hvarann.
Han upprepade nu, hvad Grönstedt inbillat Berg, oc
som läsaren förut känner.
Hvad som väckt Jeans intresse för honom, fortfor ha
sedermera, är, att han tillförne varit anställd vid en s
denfabr.k. Här vistas han för att invänta en kusin, sO!
lärer vara fältväbel vid ditt kompani.
,Hvad heter den?
Grönstedt!
Aha! ja! cest vrail Grönstedt är verkligen från Göt
borg och. hvad honom beträffar har den singulariten inträj
fat, att hans merit stått och står i vägen för hans fortun
Ty, om han ej varit så oumbärlig på sin plats, som han ä
så hade han länge sedan burit armkläde och epaulelter vi
något landtregemente.n
Detta grefvens yttrande var bokstafligen sani; men hur
ofta händer icke, ty värr, att menniskor, med största skick
) Se A. B. MM 99—102, 103, 108, 109, 111, 113 och 115,