SE TON, EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET FÖRSTA DELEN. TJUGONDE KAPITLET. En afton, vid pass fjorton dagar efter Bergs afresr, va Asplundska herrskapet samladt vid thebordet, och uta främmande, hvilket numera, sedan huset börjat lefva p stor fot, högst sällan inträffade. Adelheim saknades natur ligtvis icke; endast Jean var ej ännu hemkommen från fa briken. Adelheim berömde hans flit. Charlotte anmärkte, att han, eter Bergs flytining, sörj de så mycket, att han till och med magrat. Men hör nu, Asplund dul! frågade kommerserådinnan hvad är det för en karl, som Bergen på de sista tidern: så ofta drog med sig, och som Jean nu umgås med?... Hvad är det? inföll grefven hastigt. Jean är ännu s ung; man måste vara varsam i valet af de personer, hvilk utgöra hans umgängel, Åh, det har ingen faral svarade kommerserådet. Ber gen har berättat mig deras förhållande till hvarann. Han upprepade nu, hvad Grönstedt inbillat Berg, oc som läsaren förut känner. Hvad som väckt Jeans intresse för honom, fortfor ha sedermera, är, att han tillförne varit anställd vid en s denfabr.k. Här vistas han för att invänta en kusin, sO! lärer vara fältväbel vid ditt kompani. ,Hvad heter den? Grönstedt! Aha! ja! cest vrail Grönstedt är verkligen från Göt borg och. hvad honom beträffar har den singulariten inträj fat, att hans merit stått och står i vägen för hans fortun Ty, om han ej varit så oumbärlig på sin plats, som han ä så hade han länge sedan burit armkläde och epaulelter vi något landtregemente.n Detta grefvens yttrande var bokstafligen sani; men hur ofta händer icke, ty värr, att menniskor, med största skick ) Se A. B. MM 99—102, 103, 108, 109, 111, 113 och 115,