SETON), EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET. FÖRSTA DELEN. ADERTONDE KAPITLET. Bokhållaren Bergs nöjen voro få, och bestodo uti att om vintern någon gång besöka spektaklerna, och om sommaren, en gång i veckan, göra en u:flygt till Mäster Anders. Der befarade han minst att bli störd af obekanta; de värdige källargästerna på stället umgingos dagligen med hvarann; der drack han sitt glas, läste Hamburger Correspondent, och pratade med de andra gubbarna, delsipolitik, dels om sina utländska resor. Nu var hans källardag inne. Hela veckan hade han sprungit, för att iordningställa den flyttade fabriken, der arbetet, tack vare hans outtröttlighet, påföljande dag kunde begynnas. Nu, På söndagsaftonen, längtade han ord-ntligt efter sitt älsklingsnöje. Det hörde till vår bokhållares vanor att aldrig försumma någon gudstjenst; således hade han först andäktigt... pi sitt vis... bivistat aftonsången i Jakob, innan han ilade til Mäster Anders. Så fort han inkom i källarsalen, märkt han till sin stora förvåning, att en alldeles okänd perso intagit närmsta platsen intill hans egen. I stället att sätta sig, gick han till värden och frågade hvem den främmande kunde vara. ,Det är en herre från Göteborg,, svarade denzac. och efter hvad jag kan tycka, mycket rik. Ja så, sade Berg, och intog derpå sin vanliga plats. Den främmande fortsatte helt lugnt sitt samtal med grannen på andra sidan, och det ämne, han med mycker insigt och skicklighet utvecklade, var manufakturiernas och fabrikernas tillstånd i riket. Berg lyssnade uppmärksamt... det var såsom taladi ur hans egen själ. Efter en stund steg vår främling u i ä han gå. Oaktadt sin snålhet frågade gr — krypande sätt, om den främmande herrn ej behagade dricka Se A. B, M 99—102, 105, 108, 199, 411 och 113,