SETON),
EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET.
FÖRSTA DELEN.
ADERTONDE KAPITLET.
Bokhållaren Bergs nöjen voro få, och bestodo uti att
om vintern någon gång besöka spektaklerna, och om som-
maren, en gång i veckan, göra en u:flygt till Mäster Anders.
Der befarade han minst att bli störd af obekanta; de
värdige källargästerna på stället umgingos dagligen med
hvarann; der drack han sitt glas, läste Hamburger Cor-
respondent, och pratade med de andra gubbarna, delsipo-
litik, dels om sina utländska resor.
Nu var hans källardag inne. Hela veckan hade han
sprungit, för att iordningställa den flyttade fabriken, der
arbetet, tack vare hans outtröttlighet, påföljande dag kunde
begynnas.
Nu, På söndagsaftonen, längtade han ord-ntligt efter sitt
älsklingsnöje.
Det hörde till vår bokhållares vanor att aldrig försumma
någon gudstjenst; således hade han först andäktigt... pi
sitt vis... bivistat aftonsången i Jakob, innan han ilade til
Mäster Anders. Så fort han inkom i källarsalen, märkt
han till sin stora förvåning, att en alldeles okänd perso
intagit närmsta platsen intill hans egen.
I stället att sätta sig, gick han till värden och frågade
hvem den främmande kunde vara.
,Det är en herre från Göteborg,, svarade denzac. och
efter hvad jag kan tycka, mycket rik. -
Ja så, sade Berg, och intog derpå sin vanliga plats.
Den främmande fortsatte helt lugnt sitt samtal med
grannen på andra sidan, och det ämne, han med mycker
insigt och skicklighet utvecklade, var manufakturiernas och
fabrikernas tillstånd i riket.
Berg lyssnade uppmärksamt... det var såsom taladi
ur hans egen själ.
Efter en stund steg vår främling u i ä
han gå. Oaktadt sin snålhet frågade gr —
krypande sätt, om den främmande herrn ej behagade dricka
Se A. B, M 99—102, 105, 108, 199, 411 och 113,